vuxenlekar

Det har gått så långt att jag har blivit aktiebolagsägare. Ett aktiebolag startar man för att skilja sin företagsverksamhet från privatekonomin och för att vinst- och skattereglerna är mer flexibla jämfört med enskild firma. I föregående mening finns det hela sju ord som har samma effekt på mig som en film som är till hälften läskig, till hälften obegriplig, så att man sakta somnar i soffan med en vag olustkänsla, men jag har förstått att jag måste sätta mig in i det, precis som man ibland måste sätta sig in i ett lönesamtal eller en bostadsrättsförsäkring.

Apropå bostadsrättsförsäkring upptäckte jag häromdagen något alldeles hårresande när det gällde min egen. Det hände när jag ringde Nordea för att fråga om min bostadsrättsförsäkring täckte lösöre eller inte, och rösten i andra änden av luren sa ”men jag kan faktiskt inte se att du har en bostadsrättsförsäkring hos oss.” Jag vet inte hur det är med er, men mitt inre frös liksom till is för en stund. ”Men … men … jag kryssade ju i att jag ville ha en, när jag tog lånet”, pep jag.

De skickade in någon i ett valv, där de hade alla papper. Jag såg framför mig en Quasimodo, en existens som blivit ett med valvet och gick omkring och muttrade med de fuktiga väggarna båd dag och natt. Det är naturligtvis en vansinnig vision, de kan förstås inte förvara papper i fuktiga rum.

”Ja, här har jag ditt kontrakt”, sade rösten efter en stund. ”Och bostadsrättsförsäkring är ikryssat. Alltså, du kryssade för att du redan hade en. Inte att du ville ha en.”

Jag hade levt farligt i två och ett halvt år. Det var ett under att jag överlevt. Jag ringde genast till mitt fackförbund, och flåsade: ”Ge mig alla försäkringar ni har!” De förstod allvaret, och lydde. (Det kan också ha varit så att de jobbade med att sälja försäkringar och att det jag uppfattade som lydnad var i ren linje med deras jobb, särskilt med tanke på att jag ringde till försäkringsavdelningen)

Men denna rafflande historia har förstås inget med aktiebolaget att göra, förutom kanske den lilla detaljen att Nordea även hade ett finger med i aktiebolagets bildande. Och något jag har lagt märke till, när det gäller Nordeas bemötande av nya aktiebolagskunder, är att de tycker att vi är himla näpna.

Som första gången jag ringde för att fråga vad som behövdes för att få ett bankintyg som skulle skickas till Bolagsverket.

Jag: Hej, jag undrar vad jag behöver för att få ett bankintyg för att skapa ett aktiebolag.
Nordeakvinna: Ja visst! Då behöver du en bolagsordning och stiftelseurkund.
Jag: (skriver) Bolagsordning och …
Nordeakvinna: Stiftelseurkund. (litet vänligt skratt) Ja det är långa, svåra ord det där.
Jag: Jag kan ett ännu längre. Pronominaladverb.
Nordeakvinna: Där ser man.

Fast de sista två replikerna fanns inte i verkligheten när jag tänker efter. I verkligheten sade jag tack så mycket och lade på. Jag fixade mig en rejäl bolagsordning och stiftelseurkund, och begav mig till mitt lokala Nordeakontor. Där fick jag tala med en annan bankkvinna, som såg en aning förvånad ut, över att folk gick runt och startade aktiebolag. Eller så var det bara hennes sminkning.

Jag: Hej, jag ska starta ett aktiebolag, så jag behöver ett bankintyg.
Nordeakvinna: Jaså, ett aktiebolag? (granskar mig)
Jag: Ett aktiebolag. (det här skulle kunna skrivas om till en barnvisa märker jag nu, kanske en som skulle kunna sjungas på samlingen i de entrepenörs- och affärsdagis som enligt tidens anda borde börja ploppa upp snart)
Nordeakvinna: Då behöver jag bolagsordning och stiftelseurkund.
Jag: Varsågod.
Nordeakvinna: Och en legitimation på lilla dig?
Jag: Eh … här är legitimation … på lilla mig.

Jag hoppas att hon pratar sådär med alla. Jag önskar så innerligt att Jan Guillou, Robert Aschberg eller min gamla chef på Systembolaget kliver in på Nordeas kontor i Farsta och får frågan: ”En legitimation på lilla dig?”

Vi gör som i Robin Hood, när man har följt med i den spännande jakten på pengarna i Prins Johns sovrum, alla de fattiga människorna åker jublande på en kärra över vallgraven, prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen! Och i nästa klipp: Så fick Robin Hood sin Marion till slut. (Varje jul, i min hjärna: WHAT? Vilken Marion? Vad hände? Vad har jag missat? WTF?)

Så fick jag mitt aktiebolag till slut, och har hittills inte märkt ett dugg av dess ekonomiska fördelar eller nackdelar. Det enda som har hänt är:

1) Att alla jag känner frågar ”så nu kan man köpa aktier i ditt bolag då?” vilket man alltså inte kan. Kalla mig prins John om ni vill, men mina böcker – mina aktier.

2) Att samtliga halvärliga företag i landet kastar sig på mig med ”erbjudanden”. Exempel kommer i morgon, missa inte det!

Av ovanstående inlägg kan man förledas att tro att jag är vuxen nu, men då har man glömt att jag fortfarande inte kan köra bil. Det var väl det hon kände på sig, kvinnan på Nordea.

4 thoughts on “vuxenlekar

  1. Jag är sjukligt förtjust i situationer där folk dömer en efter utseendet. Som när vi skulle köpa TV häromåret. Där kom vi (se nu framför dig ett medelålders par med omoderna kläder, enkla frisyrer och slitna skor) in på affären. Vi gick runt bland TV-apparaterna och kollade och jämförde. INGEN i personalen kom fram och undrade om vi ville ha hjälp. Vi enades om en TV. Inte den dyraste, inte den billigaste, utan den vi tyckte hade bäst bild, någonstans mitt i prisklasserna. Gick fram till kassan (expediten ser ointresserat upp). Vi pekar på TVn vi bestämt oss för och säger ”Den vill vi ha” (expediten vaknar till liv). Vi får frågan om vilken avbetalning vi vill ha och svarar att vi betalar kontant (expediten biter ihop för att inte gapa av chocken). Jag kan inte hindra mig – jag rafsar åt mig en fläkt och en hörlur som står i montrar vid kassan och säger ”Vi ska ha dom här också” … bara för att retas. Jag njuter av att se deras förvånade miner. Man måste inte vara vackert klädd för att ha råd. Men det verkar de inte lära ut på försäljarkurserna.

  2. Välkommen i gänget. Nu blir du automatiskt ett kapitalistsvin som fifflar med skatten, sätter upp privatresor på företaget, och lyxmiddagar som representation, betalar ev. anställda svältlöner och anlitar dem för att städa din lägenhet. Och grattis till den fantastiska lön du nu kan ta ut. Som sagt… välkommen i gänget…😉

  3. Pingback: grammatik – en kärlekshistoria |

  4. Pingback: Återvinning! |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s