>jag har varit här hela tiden, bara där borta i soffan

>Efter den lilla försynta undran över min belägenhet som yttrades i kommentatorfältet igår, har jag bestämt mig för att klämma ur mig några ord igen. Det är så att jag är hemma och är sjuk, och fördriver mina dagar med att konsumera gamla repriser av Oprah och Project Runway. Min energi har alltså mestadels gått åt till att smälta informationen Oprahs sexexpert ger om vad man säger till barn om sex (”sex är det som en man och en kvinna gör för att få barn”), men idag påmindes jag om att jag var en bloggare. Det var när ett litet paket damp ned i min brevlåda, innehållande två regnbågssmycken av glas. Nu sitter jag och smeker det ena ömt mot min kind och funderar över hur det kommer sig att det hamnat här vid mitt nyckelben.

Teori 1: En hemlig beundrare (eller än hellre beundrarinna) har skickat det för att bedyra sin kärlek och beundran.

Teori 2: Det är någon typ av trojansk häst, försedd med antingen avlyssningsutrustning eller någon form av vapen, utsänd av heterosexmaffian eller någon annan maffia. Jag vet inte vad de förväntar sig att höra, just nu är det mest snörvlingar och hostningar men en vacker dag kanske det går hetare till och de kan sälja sin ljudinspelning på Tradera för att få in pengar till Rörelsen.

Teori 3: Jag har äntligen uppnått blondinbellastatus och får saker skickade till mig i hopp om att jag ska nämna dem på min blogg.

Det var den senare teorin som påminde mig om att jag var en bloggare. Jag har under eftermiddagen blivit djupt förtjust i mitt regnbågsglas, och om det är bloggandet jag har att tacka för detta (som sagt, teori 1 och 2 kan inte uteslutas) vore det rent oförskämt att inte skriva någon blogg efter över en veckas torka. Om ni undrar vem ni har att tacka för detta blogginlägg (som alltså handlar om att jag åter skriver ett blogginlägg, jag utgår från att det har förgyllt er tillvaro och berikat era sinnen på alla nivåer) så är det alltså ett glassmycke från livefusion. Och i förlängningen den som skickade det till mig – heterosexmaffian, mormor, tjejen jag träffade i lördags, rättvisepartiet socialisternas medlemstidning, min chef?

ps. Det är inte första gången jag föräras smycken på det här viset. Låt oss inte glömma pärlmuffen, som fann sin väg till mitt hjärta över en cheesecake – för övrigt det bästa sättet för vad som helst att finna sin väg till mitt hjärta.

Annonser

5 thoughts on “>jag har varit här hela tiden, bara där borta i soffan

  1. >Självklart förgyllde ditt inlägg min dag. Jag har förresten köpt boken du skrivit, men har inte läst den än. Min tanke var att inte börja läsa förrän jag hade gott om tid och inga andra sysslor som stal uppmärksamhet. Det var ganska naivt och orealistiskt av mig att tänka på det viset, så nu tänker jag börja läsa ändå. De andra sysslorna får väl vänta. Krya på dig!

  2. >Alltid lika trevligt när du skriver, men du ska inte känna det som ett tvång. Jag tror dina inlägg är så läsvärda för att du bara skriver när andan faller på…Krya på dig!

  3. >Nämen, så utomordentligt trevligt!! 🙂 Här kommer jag in i hopp om att du äntligen uppdaterat, och inte nog med att du gjort det, du har t o m skrivit om MIG, eller min muff, eller din muff då. 🙂 Nu blev jag glad(are). Och på tal om muffar, pärldito, så har jag utsträckt min icke-pk-ighet eller pk-ighet (hur man nu vill se på det) till att göra en MENSMUFF! Det du! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s