Om ni inte förstått tidigare att denna julkalender suger så förstår ni det kanske nu, när det varit avbrott (eller, skulle man kunna hävda, ”luckor”) två dagar i rad. Men på den tredje dagen uppstod den, för titta vad som dök upp i flytten: en näsflöjt!
Jag har troligen ägt denna flöjt i över 15 år, men aldrig försökt spela på den för att det verkar äckligt. Men det kanske det inte är? Jag skriver detta medan min sambo snyter skallen ur sig, vilket kan grumla mitt omdöme. Borde jag prova den? Har jag en näsflöjtist inom mig som bara väntar på att träda fram?
Oavsett kommer jag förstås inte att göra mig av med den, då det finns något ärofyllt i att äga många instrument. Näsflöjten får stanna med munspelet och mungigan på en hylla någonstans i närheten av pianot, gitarren, trumman, ukulelen och dragspelet.
Sara Lövestam 
Du måste spela på den! Du kommer gilla det.
Välkommen till näsflöjtisternas exklusiva skara! För ett antal år sedan fanns det en förening som hette SNOR, (Sveriges Näsflöjtsorkester) men den har avsomnat. Jag har emellertid spelat näsflöjt sedan jag var barn, och det var längesedan. Jag vill inte undanhålla dig denna seriösa inspelning, som gjordes för tio år sedan i New York av några entusiaster, som önskar vara anonyma, men vi hade väldigt roligt. Börja öva! Privatlektioner kan erhållas.
Bästa Sara Löwenstam, det är så otroligt inspirerande att läsa Edra olika ”lucköppningar” både här och i Svenska Dagbladet. Till sommaren hoppas jag att eventuellt komma med på de skrivarläger som Ni anordnar. Vänligen Ulf Löwenmo