Jag var visserligen i Kungsängen och föreläste för lärare om förändringar i svenska språket idag, men sen kom jag ju hem. Och titta vad som låg i en kartong: min mammas farmors högklackade skor från cirka 40-talet (eller tidigare?)!
De är i storlek 35, vilket innebär att jag, med pråmar i storlek 36, aldrig kommer att få på mig dem. Ändå släpar jag med mig dem från bostad till bostad, för nöjet att få utbrista ”titta vilka fina skor min mammas farmor hade!” till den som råkar vara i närheten.
Någon som vill köpa ett par högklackade vintageskor i storlek 35 förresten?
Sara Lövestam 
Vad vackra! Jag har släpat med mig min mormors aftonväska och använt enstaka gånger i snart 50 år 😊
Jag har ett par liknande i mörkgrön mocka efter min mamma. Kan inte skiljas från dem trots att det är fel storlek …
Så vackra. Av någon anledning fick de mig att tänka på novellen ”De blå skorna” av Linda Olsson. Det är en läsning om jag varmt rekommenderar.
(så nu sitter jag här, med mina Kalle Anka-35:or¹, och kontemplerar tillvaron … )
¹ eller ”35 på längden, 38 på bredden”, som jag brukar förklara dem … går extremt lite / sällan i högklackat, f.ö.