Jag är anmäld till sån där cancerrehab, där man får gå igenom olika områden av livet och mjuka upp återgången till den vardag där man ska vara en vanlig människa igen, om än med det ständiga spänningsmomentet att man var tredje månad ska kolla om cancern kan vara tillbaka.
Men efter att ha åkt på två skrivläger (där jag själv och Mian Lodalen är kursledare) på kort tid känner jag att jag inte behöver det. Allt jag behövde var två gäng otroliga kursdeltagare, skärgårdsluft, att se skrivande människor i varje skrymsle och på varje uteplats, att vråla karaoke, dricka mojitos, bada naken och skratta halvt ihjäl mig.
Jag är matt och lycklig, och själsligen defibrillrerad. Tack alla inblandade, ni vet vilka ni är!
Sara Lövestam 
Underbart att läsa och underbart att ha fått vara med – se där ett helt omöjligt litterärt tempus! Stor kram från en glad kursdeltagare!
Skratt, kreativitet och kärlek – så fantastiskt att vara med 🥰
Härligt. Ha en bra rehab. 😀🤕
Åh vad kul att du också känner så, du som var en av dom som också höll i trådarna. Ja det var helt fantastiskt! Förstår om du inte behöver rehab. 🙂 Tack och Kram.