Att välja att skriva tjävr

Välkomna in i mitt huvud, under den korta stunden av mitt liv när jag under skrivandet av SvD:s språkspalt skulle illustrera Carl Gustaf af Leopolds* stavningsreform genom påpekandet att den franska osten chèvre skulle ha fått en helt annan stavning om den funnits i det svenska ordförrådet före 1801.

Hm, hur ska jag föreslå att Carl Gustaf skulle kunna ha stavat det? Bäst jag börjar med att dubbelkolla hur det uttalas på franska.

Bra, då har jag koll. Problemet är att det där ch-ljudet varken är hur de flesta svenskar skulle uttala ett sj-ljud eller ett tj-ljud, utan någonstans mitt emellan. En finlandssvensk eller talare av vissa norrländska dialekter skulle ha ett sj-ljud som liknar det någorlunda, medan en genomsnittlig skånings eller stockholmares sj-ljud ligger långt bak i munnen, hos vissa i halsen, en avgrund från det franska ch:et. År 1801 hade man möjligen valt sj-stavningen då det ljusa sj-ljudet betraktades som föredömligt, men skriver jag ”sjävr” eller ”skävr” kan jag ju råka lura halva svenska folket att osten uttalas med det så vanliga bakre sj-ljudet, eller rentav ach-ljudet (i halsen) – och då blir alla som är arga över folks feluttal av chèvre inte gladare alls. Om man tittar fonologiskt på saken och gör ett överslag över hela den svensktalande befolkningen, ligger det franska ch:et närmare ”k” i ”kär” än ”sk” i ”skär”, även om inget av dem är en direkt motsvarighet. Ska jag kanske skriva det ”kävr”? Fast då tappar jag alla som missar att ett k framför mjuk vokal får ett tje-ljud. Bäst jag väljer det andra vanliga sättet att stava tje-ljudet. ”Kära” och ”tjära” uttalas ju likadant på rikssvenska och i nästan alla dialekter. Tjävr. Det ser roligt ut också, alltid en bonus! För säkerhets skull lägger jag in ett ”kanske”. Det kan ingen opponera sig mot, att Carl Gustaf af Leopold kanske skulle ha stavat det tjävr.

Idag kom krönikan ut i Svenska Dagbladet. Dagen har ägnats åt att besvara mejl med innebörden: ”Det ska väl ändå inte stå tjävr, utan sjävr”. En bra sak på det stora hela, då det 1) visat på det svenska folkets stora engagemang för frikativor och 2) gett mig underlag till nästa språkspalt, där jag kommer att presentera fler teorier om hur Carl Gustaf af Leopold* skulle ha skrivit ordet. Teaser: Min lågoddsare är varken tjävr eller sjävr.

*Han hette inte ”af” förrän han blev adlad 1809, men senare hette han ”af” och det är ju fortfarande hans stavningsreform. Bäst jag nämner det också, då både mina och SvD:s läsare är på hugget.

0 svar

  1. Tack för denna utmärkta lektion! Det är svårt med andra språk ibland. Min trevliga fru har en anfader, som var född i Leczyca Polen.
    Det finns uttal på nätet – jag övar då och då. Det skall till några diakritiska tecken också.
    … och så kan man bara hålla tummarna och hoppas….
    Med hälsningar
    Torsten Hagnéus, Västra Frölunda

    1. Skojar du nu? Om inte, så kan jag förtydliga budskapet i inlägget: Tj- och sj-ljudet uttalas så olika i olika delar av landet att man inte kan översätta ett ljud till en stavning (tj eller sj, eller sch) för att få folk att koppla till ett visst uttal. Vissa människors dialekt har ett tj-ljud som låter mer som franskans ch än vad deras sj-ljud gör, andra har ett sj-ljud som låter mer som franskans ch än vad deras tj-ljud gör. Inget av det låter exakt som franskans ch.

      1. Neej, det är inte ett tj-ljud!!! Det är sch-ljud!!! Jag talar franska! Sch långt fram, som schampo. Det är ju franska, då kan vi inte blanda in svenska dialekter!?

        1. Hej igen! Jag förstår vad du menar, men det verkar inte som om du förstår min tankegång. Självklart spelar det roll hur sj-ljudet uttalas i olika delar av Sverige, om man vill få någon att uttala ett ord så nära originalspråket som möjligt. Skulle jag till exempel lära en stockholmare att säga ”shock” på engelska (ett ord som har samma sh-ljud som ch i franskans chèvre) skulle jag säga: ”det låter mer som svenskans tjock än som svenskans chock, på din dialekt”. Skulle jag lära en finlandssvensk att säga det, skulle jag säga ”det låter ungefär som svenskans chock gör på din dialekt.” I det här fallet fanns inte utrymme i språkspalten för sådant, så jag gjorde ett överslag över Sveriges dialekter. Som jag skriver i inlägget: ”År 1801 hade man möjligen valt sj-stavningen då det ljusa sj-ljudet betraktades som föredömligt, men skriver jag ’sjävr’ eller ’skävr’ kan jag ju råka lura halva svenska folket att osten uttalas med det så vanliga bakre sj-ljudet, eller rentav ach-ljudet (i halsen) – och då blir alla som är arga över folks feluttal av chèvre inte gladare alls.”

          Nu har jag uppenbarligen ändå lyckats uppröra en del människor, men uppsåtet var alltså gott.

          1. Nejdå, jag är inte upprörd!!!! Jag ser det som mkt intressant! Som sagt/skrevs, man lär så länge man lever!

        2. Hej Gunhild Kullenberg.
          Jag vill inte göra dig upprörd men vad är det som säger att schampo uttalas långt fram, förutom att det är så man gör på Din dialekt? Jag uttalar iallafall inte schampo på samma sätt som de uttalar chèvre i videon. Fundera på det en stund och läs sedan inlägget igen.
          Ha en bra dag!

          1. Hej Gunhild och Sofia
            För mig, med mitt väldigt utslätade Lule-mål ligger nog uttalet av kjol närmre franskans chèvre än vad schampo gör.

          2. Ja, denna diskussion kan nog bli oändlig förstår jag! 😉
            Nu kom ytterligare ett ”roligt” inslag… ”Din” med versalt D. Det var väl ändå minst 60 år sedan vi slutade med det…!? Hihiii

          3. … visst la’ du märke till att Sofia skrev ”dig”, med gement ”d”, i början av samma mening?

            För egen del tolkade jag Sofias ”Din”, med versalt ”D”, som ett sätt att försöka lägga betoning på det ordet, utan enkelt sätt att skriva Din.

            Jag är inte Sofia, så jag vet inte den faktiska anledningen. Kanske slants det på ”shift”-tangenten?
            (och jag kan inte tala franska, och jag uttalar ofta ”sch”-delen i ”schampo” som det som IPA beskriver som [x] ([ɧ]), d.v.s. inte som ”sh” [ʃ] i engelska ”shampoo” … och den här kommentaren innehåller massor med fantastiska bisatser och antagligen fel antal skiljetecken)

          4. Sara, videon du hänvisar till, har du möjlighet att skicka länk till den?
            Vill rätta: inte sch-ljud långt fram, men i mitten, i gommen…🙄

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster