Den här författaren skulle baka ett pepparkakshus – du kan aldrig gissa vad hon gjorde!*

Jag gör pepparkakshus varje november, och aldrig den enklaste varianten. Men årets bygge har blivit extra känslosamt. Efter fyra romaner och en grammatikbok har mitt författarskap börjat bära sig tillräckligt för att jag ska kunna ägna våren åt att bara skriva, och kanske var det vad mitt undermedvetna ville fira när idén slog mig.

maskin1

Gamla skrivmaskiner har en fantastisk mekanik och är avgjort tjusiga. Jag har två stycken hemma, de är över hundra år gamla och kommer att fungera i hundra år till. Ibland knackar jag på tangenterna bara för att få höra det bekanta ljudet av gamla metalltyper och nya ord, och ibland tänker jag på barn som växer upp idag utan att förstå vad det är som låter när Kalle och Musse äter majs på julafton.

2014-12-07 10.05.11

Att bli författare och att skriva böcker kräver stora mängder tålamod, för allt från att utveckla sitt skriftspråk och ta sig in i branschen till att färdigställa en roman från idé till färdig bok. Även ett pepparkaksbygge kräver tålamod, särskilt ett med kristyr som ska stå för sig själv. Tangenterna och typarmarna krävde en viss konsistens på kristyren och flera omgångar väntetid medan de stelnade. På den här bilden stelnar en tangentrad för att nästa rad ska kunna sättas nästa dag.

maskin5

Inuti huset bor en viss fröken Bokstav. Hon skriver på det banbrytande verket ”Tomten och bocken – en roman om dem som blev kvar” (med den planerade uppföljaren ”Grisens skuld”). Utkastet till första kapitlet är också i färd med att renskrivas på själva skrivmaskinen.

2014-12-07 08.50.47

maskin4

Apropå jul. Jag har inga planerade signeringar inför jul i bokhandeln, men är medveten om att Grejen med verb är den ultimata julklappen till alla som gillar språk. Därför erbjuder jag mig härmed att signera böcker efter sändningen av Lantzkampen nu på fredag (12 december) på Bio Rio i Stockholm. Tar ni med en bok så tar jag med – inte en skrivmaskin – men väl en penna och min vänsterhand. För den som vill titta på programmet är det gratis entré!

maskin3

maskin2

*Jag ska bara göra clickbaitrubriker från och med nu. Har kommit fram till att det är en konstform i sig.

33 thoughts on “Den här författaren skulle baka ett pepparkakshus – du kan aldrig gissa vad hon gjorde!*

  1. Hej Sara!

    Det här var verkligen imponerande. Du skulle vinna första pris i pepparkakstävlingen de brukar ha på Arkitekturmuséet!
    Så imponerande! Hur sjutton gör man? Vänliga hälsningar Jacaranda

    • Tack! Och hur man gör (eller var det en retorisk fråga?) … man har en idé, och sedan tänker man väldigt mycket på vilka bitar som behövs och i vilken ordning de bör sättas ihop. Logistiken ska inte underskattas! Sedan är man försiktig och metodisk, låter inga barn komma i närheten och har ett oändligt tålamod med saker som behöver stelna innan man kan fortsätta.

  2. Pingback: Dags att bygga… | Mies liv

  3. Underbaraste pepparkakshuset jag skådat!!

    Nu får du förklara vad det är för rubriker du tänker skriva i fortsättningen, jag förstod faktiskt inte ordet, trots alla mina år på denna jord.

    Lycka till med skrivandet🙂

    • Tack! Clickbait (klick-bete) är den här nya typen av rubriker som används för att locka folk att klicka på länken. De består ofta av fraser som ”Du kan aldrig gissa vad som hände sen” eller ”Vad hon gjorde sedan fick alla att tappa hakan”. De översvämmar internet och kommer i framtiden att betraktas som ett typiskt 2010-talsfenomen. Förhoppningsvis.

      • Oj, glömde helt bort att jag frågat och får tacka för svaret🙂 Nu förstår jag. Det finns många fenomen här i världen. Jag undrar hur vi 70-talsungar hade formulerat oss, om vi hade haft tillgång till datorer och internet. Vi skrev pappersbrev och ofta började dessa väldigt högtidligt med ett Kära du!

        Jag är djupt imponerad av ditt pepparkakshus. Gillar att du är vänsterhänt!

        Mvh
        från en annan vänsterhänt.

  4. Det här var något av det mest fantastiska jag har sett i pepparkakshusväg! Plötsligt känns det färdigköpta hus vi dekorerade här hemma igår så ynkligt. Å andra sidan är det ett par saker som talar emot att jag skulle lyckas genomföra något liknande. 1. Jag har: en 4,5-åring och två katter. 2. Jag har inte: tålamod.

  5. Bästa ”pepparkakshus” jag någonsin sett. En dröm för en författare. Gör du dem på beställning😉 Skulle aldrig ha tålamod att göra ett sådant här pepparkakshus. Har dessutom inte tid, är iväg hela hösten och signerar och är glad om jag hinner göra pepparkakor innan jul. Ibland rullar jag bara degen i en lång, tjock korv och gör tjocka Skånepepparkakor av dem. Snabbt och lätt. Inget så avancerat som det du har åstadkommit. Har delat din sida på nätet. Och jag instämmer i de andras uppmuntrande rop: Skicka in bild på ditt pepparkakshus till en tävling, kanske inte för att vinna, men för att andra ska få se din magiska skapelse.
    Kram Kim🙂

  6. Men männscha, är du inte klok – vilken makalöst vacker pepparkaksmanick! Oj! Alla bokstävlarna på rätt plats dessutom och du HAR väl hört om barnbarnet som blev mycket imponerad av sin mormors skrivmaskin, in action: Coolt! Den direktskriver ju!

  7. Jag är lite sen av mig med att läsa dagstidningar emellanåt, och nu på eftermiddagen plöjde jag veckans glömda DN-delarn och Metro, och fann i den senare ditt pepparkakshus! Ärenden var tvungna att uträttas men attans vad svårt det var att besinna sig (mig ?) tills jag kunde komma hem och kika på din blogg. Ditt pepparkaksalster hade lätt vunnit vilken tävling som helst, om det inte uttryckligen handlat om byggnader i Stockholm. Wow!
    Jumbopris fick jag och ”medbakerska” till ett pepparkakshus under gymnasietiden, det var fult och oätbart och priset helt rättvist, men sedan länge preskriberat och i det närmaste glömt.

  8. Ah, fantastisk skapelse!😀

    (Hittar inte WordPress.com:s ”gilla”-knapp (som fanns ”förut”), så jag skriver här istället.)

  9. Ligger lite efter i bloggläsandet…men måste kommentera detta: jag blev rörd till tårar över denna fantastiska skapelse…så underbart att lägga all den tiden och mödan på att skapa detta, ”bara” för glädjens skull…

  10. Pingback: Årets pepparkakshus | En doktor i gjuteriet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s