När man vuxit upp i Svenska Kyrkan

Jag och Christoffer Carlsson har varit på Onsdagsklubben i Västervik och pratat om våra böcker. Som tack har vi fått lokalt stöpta ljus. Dagen efter möter Christoffer mig vid hotellfrukosten.

Han: Du, förresten! Jag har ditt ljus!
Jag: Åh. Vad fint sagt.
Han: Va? I alla fall, jag tar det i handen sen. Så får du det.
Jag: Du har mitt ljus och tar det i handen? Det låter som något man skulle sjunga i kyrkans miniorer. För du mitt ljus genom mörkret också?
Han: Va, näe … men jag för det genom receptionen.
Jag: (nynnar) Jag har ditt ljus, jag tar det i handen. När natten sänker sig, har jag ditt ljuuus…
Han: Okej. Vi ses om en kvart då.