en ickefråga från 2012

På ett facebookforum jag frekventerar, diskuteras i dagarna ordet ”hen”. Det vissa hasplar ur sig där inspirerar mig att damma av följande krönika från 2012, när ”hen” just introducerats för det allmänna medvetandet och transsexuella eventuellt ska slippa steriliseringskravet:

Det är fröjdefulla dagar för den som till äventyrs vill kalla någon för ”hen” eller låta transsexuella bestämma över sina egna organ. En ny barnbok har fått en massa extrareklam genom att använda ett nytt ord, och”hen” har plötsligt smugit sig in i salonger där tidigare dualismen härjat ohotad.

Till och med kristdemokraterna har ändrat sig, de behövde bara tänka väldigt, väldigt länge först, och det kan man ju förstå. Det finns folk som tänker snabbt och de som tänker långsamt, och inte ens dem ska man tvångssterilisera om man vill kalla sig civiliserad.

Men börjar man läsa kommentarerna till tidningsartiklar som behandlar de här två ämnena, inser man snabbt att det finns en tredje kategori: folk som inte tänker alls, utan bara tycker. De har alltid fascinerat mig, de där som slänger sig med åsikter utan minsta grund av information. De måste ha ett sådant självförtroende, tänker jag. De måste ha kommit till jorden med en riktigt präktig moderkaka av rent tolkningsföreträde. Och en sak de gillar att säga är att olika saker är ickefrågor.

En ickefråga är egentligen en fråga som inte behöver dryftas eftersom den inte berör någon. Ett exempel på en ickefråga kan vara ”Hur ska vi förhindra att meteorologer med klargrön hud blir osynliga framför en greenscreen” eller ”vilka regler gäller om pingisbollen studsar på nätet, gör en loop över eget spelfält och ned under bordet samt studsar på undersidan av motståndarens spelfält utan att snudda golvet”. Enligt dessa företrädare för verklighetens folk är även transsexuellas reproduktiva möjligheter och könsobekväma barns självkänsla ickefrågor. Allt enligt grundfrågeställningen: Om det inte angår mig, hur kan det då angå någon?

Ju fler kommentarer jag läser, desto mer ser jag hur anhängarna av ickefrågeteorin bildar en fullkomlig armé av verklighetsföreträdare. Och jag inser mer och mer: De tror verkligen att de pratar om verkligheten! De tror att transsexualism och svårigheter att känna igen sig i en av två begränsade könsroller är påhitt, och att deras egen upplevelse är verklig. Jag inser samtidigt varför de envisas med att hitta på olika ord såsom ”genuspajasar”, ”könsneutrala fascister” och ”genusstramsare” för att visa sitt förakt för folk som eh … använder ett påhittat ord. De TROR verkligen att det är trams. De tror att ingen människa i grunden kan vara bög, trans eller queer på något annat sätt, och att de som kämpar för transrättigheter och könsneutrala ord gör det för att få uppmärksamhet.

Eller? Det kan väl aldrig vara så att de ser och förstår att det på riktigt finns människor som plågas av att vakna i fel kropp varje morgon? Att det finns barn som mår dåligt av den benhårda gränsen mellan rosa och militärgrönt i leksaksaffärerna, pojkar som önskar att de vågade leka i dockvrån och flickor som sneglar längtansfullt på mekanot? För om de verkligen fattar det, om de verkligen inser att det inte alls handlar om några förvirrade lobbyister med för mycket fritid, då får jag nästan lust att ringa upp dem allihop en efter en.

”God morgon”, ska jag säga. ”Jag vill bara informera dig om att ditt liv från och med nu kommer att vara kraftigt begränsat. Först och främst är det några grejer du inte får säga, för de verkar så tramsiga. Du vet hur du alltid pratar om sport? Vi har kommit fram till att vi blir kränkta om du säger det, för hur ska man kunna skilja på hockey och fotboll om du går omkring och kallar allt för ’sport’? Ska man helt upplösa alla skillnader, ska vi spela fotboll med puck eller vad menar du? Och göra illa oss i fötterna? Och visstja, vi kommer också att ersätta ditt könsorgan med en vitlökspress. Om du vill ha tillbaka ditt vanliga gamla kön kommer du tyvärr tvingas sterilisera dig först, det finns nämligen inte tillräckligt med underlag för att garantera att dina barn skulle bli lyckliga. Känns det jobbigt? Tyvärr är det inget vi kan bry oss om. Du har just blivit utnämnd till ickefråga.”

6 thoughts on “en ickefråga från 2012

  1. Tack för att du är en sådan vettig människa! Jag väntar fortfarande på att ”hen” ska bli tillräckligt vanligt för att jag ska kunna börja byta till det för mig själv lite i smyg utan att det blir världens största grej någonsin. Så egentligen vill jag ju att användandet ska bli en ickefråga, fast åt andra hållet liksom🙂

    PS. Tack också för att du skriver så ytterligt snajsiga böcker! Har läst Udda och Hjärta av jazz, uppskattar verkligen hur du skriver om folk som inte är som andra ur deras egna perspektiv liksom, så det aldrig känns som att man som läsare står utanför och tittar in. Igenkänningsfaktorn var bitvis rysligt hög under läsningen. (Dessutom gillar jag hur du knyter ihop berättelserna så att delar av handlingen man inte alls trodde hängde ihop plötsligt gör det på fantastiska vis.)

  2. Hej! Jag vill bara säga tack! För jag brukade läsa brudens blogg väldigt mycket för kanske 8-9 år sen. Då var jag tolv och trodde nog att det där med att vara bisexuell skulle gå över med tiden (Man vet ju vad alla säger ”HORMONERNA BARA RUSAR RUNT!”) men uppenbarligen gjorde den inte det. För ett halvår sen träffade jag min första tjej, och blev så kär att jag fortfarande känner mig lite golvad. Och jag tror att om du inte funnits där för mitt tolvåriga jag hade allt det här vart så himla mycket jobbigare. Nu kände jag bara ”Jag är ju kär i henne, varför ska jag förneka mig själv en så göttig känsla”. Jag är så himla glad för att jag har henne, för att jag kan prata om henne med mina vänner och mina föräldrar, för garderoben sög verkligen även om det inte varade länge! Så tack för att du visade mig att jag aldrig ska behöva skämmas över mig själv!

  3. Tack Sara! Jag blir peppad av att fortsätta kämpa! Många jag känner har ändrat inställning till hbtq-personer efter att någon som står dem nära kommit ut. Intressant att det är först då det blir på riktigt…

  4. Bra skrivet! Det är sjukt drygt när andra slänger ur sig att något är en icke-fråga. Då menar jag även feminister, veganer och alla andra också. För trots att jag sett det du också sett i debatten så har jag reflekterat över att även våra meningsfränder slänger ur sig detta. Om det är för att de inte kan argumentera eller för att de helt enkelt tror att de har tolkningsföreträde eller är moraliskt överlägsna alla andra vet jag inte. Men ofta får jag den känslan från hur de uttrycker sig.
    Jag upplever inte detta som ett problem inom vissa debatter, utan helt enkelt ett problem i hur människor behandlar och talar till varandra överlag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s