Nej, det pratas inte för lite om invandringen i Sverige. Det pratas för lite om rasismen. Det pratas på tok för lite om misstänkliggörandet av odefinierade massor människor som i en Kitty-bok skulle beskrivas som ”svartmuskiga”. Alltså egentligen, tycker ni inte att det pratas sjukt lite om kommentarerna som man ser precis överallt, så ofta så att man vant sig vid dem och tror att de är normala delar av ett samhälle? Vi har vant oss vid dem, ungefär som vi har vant oss vid att det nu för tiden sitter tiggare i gathörnen på varenda svensk stad med fler än två pizzerior (vi har även vant oss vid att tänka att de antagligen inte är särskilt hederliga, att de säkert har valt mellan ett rimligt alternativ och tiggeri samt att de stör oss i vår morgonrutin). Eller? Åh gud, jag hoppas inte.
Igår förmedlades informationen att en flicka som rapporterats saknad nu var återfunnen och tillbaka hos sina föräldrar. En lättnadens suck och ett jubel flöt genom facebook, och när jag klickade på ”läs kommentarer” under den offentliga länken visste jag att jag skulle ångra mig. ”Det var säkert en neger”, är det första jag läser. What? Eller snarare VAD FAN I HELVETE ÄR DET DU SKRIVER, MÄNNISKA? Vem hittar orden i sin själ att skriva så?
Pratas det inte längre om rasism och vad det innebär? Är människovärde ett omodernt ord nu? Är samhällskunskapslärarna så nedtyngda av administrativa uppgifter att de inte längre orkar ta debatterna, är föräldrar så uppe i pusslandet av hockeyträning och flöjtlektion att de inte sitter ned med sina barn och tar ett allvarligt snack om farorna i att människor hatar och misstänkliggör andra människor? Eller, som jag kanske egentligen borde formulera frågan, har samhället blivit så fullt av rasism att vi inte längre reagerar?
En människa är en människa är en människa. En människa som dör i aids i Botswana dör i exakt samma äckliga sjukdom, har exakt samma dödsångest som alldeles för många människor i Sverige hade på 80- och 90-talet. En svart, vit, brun, lång, kort eller för den delen jäkligt hårig människa som förlorar sitt barn vid födseln har samma bottenlösa sorg, en människa som får ett önskat barn har samma enorma glädje, som du, din granne eller din mamma skulle ha. Du som läser det här har förhoppningsvis aldrig behövt göra val som innebär att antingen sälja din kropp eller tigga, att skjuta någon eller själv bli skjuten, att gå under jorden eller återvända till livslång förföljelse. Jag vet att jag aldrig har behövt göra sådana val, jag och många med mig har på sin höjd behövt välja gymnasium. Betyder det att vi är bättre? Betyder det att vi drog vinstlotten på ren kompetens och därmed är friskrivna från ett minimikrav på medmänsklighet? Det är sånt jag skulle vilja att vi pratade om.
Och för all del, jag skulle gärna vilja att vi pratade om invandringen också, fast på riktigt. Då skulle jag vilja prata om att det kommer människor hit med viljan att slippa förföljelse, respekteras av polis och myndigheter och ha en ärlig chans att skapa sig ett meningsfullt liv. Jag träffar dem varenda dag, och har så gjort under de senaste åtta åren som lärare på sfi. Jag skulle gärna vilja att vi pratade om anledningarna till att dessa människor inte får jobb som de är kvalificerade för, vilken typ av hjälp vi ger till människor med krigstrauman (och deras barn!) och varför hela grupper av ungdomar växer upp utan att känna att de räknas. Allra mest intresserad skulle jag vara av diskussionerna kring vad som händer i en människa, när obetänksamma kommentarer befäster ens utanförskap som en pest över hela jävla internet: Det var säkert en neger.
När jag ser kommentarerna blir jag chockad, varje gång. Först chockad, sedan arg, och sedan går tankarna som myror i huvudet på mig. För det är något historielöst med (till exempel) smutskastningen av muslimer, det finns något som gör att dessa smutskastare tror att det de gör är annorlunda än vad stora delar av Tysklands befolkning gjorde under andra världskriget eller att vad de tänker är något annat och mer välgrundat än vad vita kolonisatörer tänkt om afrikanska slavar. Jag tror inte att de är onda, de som skriver sjuka grejer på nätet eller röstar för stängda gränser och mot pengar till integration. Jag tror att de är rädda, och precis som rädda människor på alla sidor känner de impulser att försvara sig, tycker till och med att vi andra är galna som inte rustar oss för krig. ”De är inte som vi” måste vara den farligaste tanken i mänsklighetens historia. För de är som vi. De är precis som vi. Och ibland är det till och med vi som är de.
0 svar
Väl rutet!
Jag talar om det här varje dag på FB, men blir glad när andra gör det också, särskilt när de inte har skäl som ”närmast sörjande”. Har delat, förstås.
Det var banne mig det bästa jag har läst på mycket mycket länge!
Jösses vad bra! Jag får hopp om mänskligheten när jag läser det här. För visst måste det vara fler som tänker som du? Tack!
Jag blir glad när jag läser din text. Glad över att du formulerat vad jag känner och tycker. Bra skrivet!
Åh vad bra, det här gjorde min dag!
Tusen tack!
Fy fan vad bra skrivet.
Helt rätt!!!
Tack!
Jag delade och det delades vidare. <3
Håller med dig. Det var mitt nyårslöfte förra året. Att inte vara tyst när jag hör eller läser något som gör mig ledsen, upprörd och/eller bekymrad. Bra skrivet.
Tack för en bra text! Jag möter nyanlända ungdomar i mitt jobb och hoppas att de lyckas bra trots allt de har emot sig. Den vardagsrasism som blivit rumsren är vidrig.
Tack!
Jag håller med dig till 100%, och det finns så många saker som behöver förbättras. Och så måste folk inse att det inte är rasism att ogilla någon med en annan hudfärg, om personen är ett as är personen ett as oavsett. Rasism är att ogilla någon _på grund av_ dennes hudfärg, eller att skylla deras beteende på deras hudfärg. Många är rädda att uttrycka ogillande mot en rent ut sagt otrevlig människa, för att de inte vill ses som rasister. Vad man inte tänker på är att det är en del av problemet, att det ens finns ett ”vi och dom” i vårt samhälle, och i många andra samhällen. Hörde så sent som igår kommentaren ”Asså jag är inte rasist eller så, men jag hatar den där j*vla negern.”.
Riktigt bra skrivit, och mycket viktigt!
Jag vill bara utbrista HURRA och ÄNTLIGEN för att du så väl beskriver problematiken.
Och ja. Jag tror att otroligt många faktiskt är så totalt nersjukna i det så kallade livspusslet att de glömmer bort vad som är viktigt att prata om.
TACK.
Visst blir man trött på alla negrer som våldtar och förpestar vårt land. Fin text.
Det största problemet är att vi nästan kollektivt har sådan otur när vi tänker. Å ena sidan påstås exempelvis könen vara sociala konstruktioner som ger upphov till väsentliga skillnader och orättvisor. Å andra sidan påstås etnicitet och kultur inte leda till några väsentliga olikheter. Vissa sociala konstruktioner ger alltså upphov till väsentliga skillnader medan andra sägs vara irrelevanta. Det är inkonsekvent. Åtminstone får jag inte ihop det.
Jag får en känsla av att du målar upp halmdockor här grodis. Sociala konstruktioner som genus, kultur, och religion måste inte vara negativt eller ligga i konflikt med ”samhället” – speciellt när samhället i sig är en social konstruktion.
Sociala konstruktioner blir problematiska när endast några blir ifrågasatta och diskuterade medan andra ses som lag, detta skapar ett förtryckande samhällssystem där personer som inrättat sig i en viss struktur anses vara normala medan personer som inrättat sig i en annan struktur anses vara förtryckta/ förtryckare/ äckliga/ hotfulla/ obehagliga/ mindre trovärdiga.
Normkritik, som det brukar kallas att belysa sociala strukturer som ses som lag, är ett verktyg för att betona att ingen struktur eller idé är mer ”normal” än en annan (däremot kan vissa idéer vara mer humana och/eller passa in mer i ens egen bild av hur ett samhälle ska fungera) .
Ingen påstår att etnecitet och kultur inte leder till olikheter – frågan är varför olikhet måste vara ett problem?
I genusdebatten är det också detta som är fokus, varför måste det bara finnas två sätt att vara olika och inte tusen?
Hoppas du fick större klarhet av det här, sitter och skriver i skolan så hinner inte formulera mig så noga.
Det är enkelt att argumentera emot idioter och kufar på nätet. De finns inom alla fåror oavsett. Och nej. Den sortens rasism (eller någon rasism överhuvudtaget) ska man inte behöva tolerera. Men själva invandringsfrågan och vilken politik som förs är en helt annan fråga som bör avgöras utifrån landets förutsättningar att kunna ta emot människor, samtidigt som man vill kanske välja människor emellan och ta in enbart de som faktiskt behöver det. Det finns gott om exempel på lögnare som kommer hit, och inte till andra europeiska länder, pga. vår bidragsstruktur.
Och ja, de är människor som vi. Men ändå är de inte människor som vi. De har en annan bakgrund och ofta en annan religion och kulturella och sociala värderingar. En arab är inte samma som en svensk i den meningen han ser på världen. Man kanske vill låtsas att det är samma, men det är inte riktigt det. Man blir liksom inte en japan bara för att man åker i deras tunnelbana.
Sedan ska man förstås inte tolerera smutskastningen av muslimerna bara för att deras religion är på ungefär samma nivå som den medeltida kristendomen har varit, där det är okej att bränna bögar, häxor och kvinnor som utför äktenskapsbrott. Helt objektivt bör alla människor bevandrade i islams läror starkt ta avstånd från dessa läror och de för oss, västerlänningar, vansinniga sakerna som står i dess heliga böcker. Människorna däremot är människor. Och vi är goda oftast, men även goda människor kan bli onda med religionens, eller för övrigt alla ideologiers, påverkan.
Man ska heller inte hymla med att invandringen kostar stora pengar för Sverige. Inte bara på kort sikt utan även på lång sikt. Visst pengar är pengar. Det betalar du och jag. Men då ska man INTE klaga på att man är tvungen att höja skatterna, man har inte råd med att uppehålla välfärdens skolor, äldreboenden, sjukvård utan man är tvungen att satsa på bostäder åt invandrare och integrationsprojekt (som aldrig har lyckats trots många många miljarder kronor).
Visst det kanske låter bra. Vi hjälper ju människor. Men vilka ”hjälper” vi oftast statistiskt sätt? Knappast de fattigaste! Det är de rika som lyckas ta sig hit från sina länder med hjälp av många tiotusentalskronor om inte hundratusen. Det är de som har skott sig hemma på ett eller annat sätt. När de väl kommer hit, då satsar Staten hundratusentalskronor på varje individ. Pengar som BEVISLIGEN hade kunnat hjälpa tusentals fler människor i just till exempel Botswana.
Kom inte och säg att ”vi kan visst hjälpa alla här OCH där”! Detta är ju bara lögn. Sverige har liksom det verkliga livet enbart ÄNDLIGA resurser. Man är ALLTID TVUNGEN ATT PRIORITERA. Satsar vi på folket här, som sedan visar sig inte uppfylla samhällets behov på arbetskraft, istället för människorna i de där riktigt fattiga länderna: Ja.. då .. det tycker jag är bara tragiskt. =(
du verkar veta mycket om exakt hur islam fungerar som religion, så det är alltså SÅ alla muslimer tänker? För jag utgår ifrån att du inte applicerar rasistiska och islamofoba stereotyper, du verkar ju så insatt….
Jo, de är människor som vi. Men jag förstår att det kan vara lättare att låtsas att de inte är -riktigt- som vi, och att det finns större skillnader mellan folk än mellan individer inom folkgrupper, om man vill motivera sina fördomar för sig. Och till exempel få för sig att jag och valfri ledande sverigedemokrat delar fler värderingar än jag och valfri muslimsk elev i mitt klassrum. För övrigt handlar den här artikeln om rasism, och jag tycker att ditt inlägg illustrerar min poäng ganska fint.
Sara – Tack för att du finns!!!
Du är min idol; både när det gäller ideologi och författarskap.
Mycket bra skrivet, Sara!!
Ja, det är en så sak som du tar upp och beskriver så väl i din text! Nu gäller det att följa upp det som du inspirerar till och ta upp och diskutera ämnet ordentligt med sina knoddar och andra om att se var människa för sig och inte som en ”så’n” eller ”så’n”.
Tycks som att dessa viktiga frågor – det finns ju några till – sopas alltför väl under mattan. När man kan se sådana tendenser har man sett varningssignalen; då är det hög tid att dra fram dem i ljuset för en rejäl granskning. Annars samlar de bara på sig mer ocv mer damm och vad är det värt?? Inte ett skit men det är lättantändligt så man får se upp och rannsaka sig själv; har man själv stått där och lyft på mattkanten och fyllt på? Vi måste våga ta tag i skiten så att vi alla kan andas frisk, ärlig, sund luft igen och Komma Framåt och inte bakåt! Kommer mänskligheten då aldrig att lära av historien, kan man undra? Det kanske kräver lite mer av var och en av oss? Vi skapar vår egen utveckling. Det gäller att se till att vi utvecklas framåt och inte styr fel gång efter annan genom att inte inse vårt eget beteendes betydelse och därmed vårt eget ansvar.
Fortsätt diskussionen var och en på sitt håll så kan vi snart ha fått lite städat omkring oss!
Jag tror att det alltid funnits rasism och främlingsfientlighet mellan människor. Människor är som regel rädda för det annorlunda och okända. Jag tycker inte att vi ska döma svenskar så hårt. Det finns överallt. Har funnits överallt. Och det är inte enbart muslimer som drabbas, det finns en omvänd rasism också.
Nej, det finns inte ”omvänd rasism”. Rasism är rasism, oavsett vem det är som ogillar människor ur en annan folkgrupp. Du har helt rätt i att människor är rädda för det annorlunda och okända och att det är därifrån rasism och fientlighet härstammar. Däremot tycker jag inte att det är acceptabelt för det. Det enda som gynnar mänskligheten är om alla tänkande människor försöker motverka fördomar där de står.
Du har rätt! Rasism är rasism. Det jag menade är att vi ofta säger att det finns rasism bland svenskfödda. Vi liksom utgår från att många i Sverige är rasister och invandrafientliga. Jag tycker inte att vi ska döma svenskfödda hårdare än andra folkgrupper. Att muslimer hackar på judar och vice versa är ju väl känt. Och några folkslag anser sig lite bättre än andra.
Det jag menar är att Svenskar varken är bättre eller sämre. Och det är inte mer synd om invandrare som kommer hit än vad det är om de svenskfödda som hånas som ”svennar”. Den så kallade omvända rasismen. Men vi TÄNKER inte på det. Vi PRATAR inte om det. För det är fult. De som invandrat till Sverige ska man inte prata ”skit” om. Man ska tänka ”åh det är synd om hen för hen har haft det jobbigt. Jag bjuder på att hen kallar mig svennehora” osv. Jag skulle inte säga att svenskfödda är mer rasistiska än nysvenskar. Vi är samma kålsupare. Rädda för det okända. Blatte eller svenne. Samma skällsord. Lika vanligt.
Viktigt, viktigt. Och så skönt att läsa en text som talar allvar utan att gå till attack. Som inte föder mer aggression, men vågar ställa en extremt relevant fråga. Tack Sara!
GoGoGo! Waah vad bra skrivet, Heja!
så fantastiskt bra! TACK
Tack Sara!
Du skriver bra och klokt. Jag önskar att fler hade lika sunda åsikter som du. <3
Tack för mycket tänkvärd läsning, väl valda ord! Fler borde våga säga något, jag har diskussionen om att rasismen blivit vardagsrasism eller hur man ska säga, accepterade åsikter och det skrämmer mig.
Diskussion om detta var dag, skulle det stå! Skönt att höra att det finns fler!
Tack för allt gensvar! Hade inte förväntat mig att så många skulle känna igen sig, men det värmer att det visst var så. Om mitt blogginlägg leder till ett enda samtal mellan förälder och barn, en emotsagd generalisering eller en stärkt samhällskunskapslärare, så är det värt stressen som kom över mig när bloggstatistiken fick spatt och drog iväg… 😉
Vi människor har kunnat bosätta oss och överlevt på denna planet för att vi från början har förstått att vi måste och kan EXISTERA med varandra. I alla sammanhang har det uppstått problem när vi delade in oss i VI och DE. Historien talar sitt tydliga språk!!! Men när börjar VI och DE -attityden??? Sätt t.ex. ett antal 1,5 åringar från olika världsdelar i sandlådan med var sin leksak. Dessa barn har inga som helst problem med att leka – varken bredvid varandra eller med varandra. Utan bekymmer byter de också leksaker med varandra. Problemet uppstår först när vuxna kommer in och försöker vara ”rättvisa” som ……..” det är MIN sons/dotters bil/spade”…………och handgripligen vill ”byta” tillbaka. Ja man kan säga att där börjar exkluderingen – sedan blir det Vi och De inom familjer……… och så fortsätter det…………
Bra men jag undrar vad du menar med ”vad stora delar av Tysklands befolkning gjorde under andra världskriget”?
Seriöst? Det pratas inte om annat än rasism hit och främlingsfientlighet dit! De senaste dagarna jag har varit inne på Facebook har 99 % av mina vänner inte gjort annat än att skriva hur rasistiskt vårt samhälle är och vilka fascister SD är, exempelvis. Hur mycket mer ska vi behöva skriva? Ska vi bränna alla neutrala tidningar och böcker och bara skriva om rasism och hur rasistiskt det är att vi inte har helt öppna gränser och låter papperslösa få fri vård och fritt allt medan vi skattebetalare får betala som vanligt? Och nej jag blir aldrig bekväm med alla kommentarer överallt som säger att så fort man inte säger att man vill ha öppna gränser, är man rasist och nu har även begreppet fascist börjat dyka upp lite här och där.
Att högt uppsatta politikers rasistiska tillmälen uppmärksammas även på facebook är väl inte särskilt konstigt? Det är en nyhet (som för övrigt kom efter att jag skrev det här inlägget) precis som när politiker gör andra avskyvärda saker. Om du läser mitt inlägg igen så handlar det om rasism och folk som vräker ur sig saker om andra folkgrupper som om de vore mindre värda. Mitt inlägg handlar om att jag skulle önska att vi såg människor som människor och att det är ett misstag att tro att det finns ett ”vi” som är goda och ett ”de” som är onda. Jag förstår inte hur man kan invända mot det.
Jag har bara ett ord att säga:
TACK!
Ja!