det är inte naturligt att nypa sig i ögat

Det händer mycket nu. Förutom att undervisningen har börjat och jag ska bli sambo (alltså jag ska bli sambo, helt frivilligt! Coachen lämnar sin lägenhet för att bo i min! Samboskap som inte föregås av bostadsbrist, utan bara av ren trivsel och kärlek. Funderar på när något sådant har hänt mig förr och kommer fram till aldrig), har jag alldeles nyligen införskaffat linser. Och då pratar vi inte de där röda som blev legendariska lebbmarkörer via Stjärnor utan svindel.

Nej, vi pratar om de små sladdriga som man balanserar på en fingertopp för att sedan med berått mod köra in i ögat. I tisdags var jag på så kallad linsträning. Den gick ut på att jag och en mycket tålmodig kvinna satt i ett rum och hon peppade mig att gå rakt emot vad mitt öga sa åt mig och peta i det. Och peta. Och peta. Du gör helt rätt, sa hon varje gång jag hade misslyckats, och efter sådär tio minuter hände miraklet. I mitt vid det laget rödsprängda öga satt plötsligt något suddigt och kladdigt, och på min fingertopp satt ingenting. Min förvåning var total, jag hade alltså lyckats med något som … visserligen de flesta andra också lyckas med.

Lyckan var kortvarig. När även nästa lins hade gjort resan från finger till öga, log den tålmodiga mot mig. ”Och nu försöker du ta ut dem.”

Att ta ut en lins ur ett öga är ungefär lika hopplöst som det låter. I alla fall första gången och i alla fall, visade det sig, om man heter Sara Lövestam. ”Du bara nyper till liksom”, sa hon och visade i luften. Jag nöp till. Ingen lins kom ut. Jag nöp. Nöp. Nöp. Mitt meddelande till mänskligheten efter en halvtimmes frenetiskt nypande och ett smärre rivsår i vänster öga, var i sammanfattning: det är inte naturligt att nypa sig i ögat. Alla amerikaner som gillar att kampanja mot saker som inte känns naturliga för dem, är fria att plocka upp den bollen och rikta sin energi mot linsanvändning så att vi andra kan ligga med varandra ifred. Jag nöp. Drog mig i ögat. Grävde tills tårarna började rinna av sig själva. Kvinnan log och sa: ”Du gör helt rätt.” Efter en evighet (och oinbjudna tankar av typen ”jag kommer sitta här och dö, jag kommer dö med en lins i ögat!”) satt jag plötsligt där med en lins mellan tumme och pekfinger. Jag väntade mig fanfarer, fyrverkerier och hurrarop. Jag fick: ”Då sätter du in den igen.” Jag borde ha känt igen en sadist när jag såg en.

Som med det mesta självplågeri har det visat sig att det ändå går att finna ett visst nöje i det. Igår satte jag in och tog ut linserna bara för att testa om jag skulle få panik. Idag hade jag dem i ögonen i ett par timmar, det kliade och störde lite men Google säger att det är normalt. I morgon utsätter jag dem för det första eldprovet, när jag tar dem med på utflykt till Sigtuna. Om ni ser mig blinka och kisa okontrollerat på livestreamingen som det ryktas att litteraturfestivalen kommer att ägna sig åt, så vet ni varför.

Advertisements

5 thoughts on “det är inte naturligt att nypa sig i ögat

  1. Mitt tips är att inte nypa, utan liksom dra linsen till ögonvrån och ner mot kinden. Då brukar den vika sig och bli lätt att greppa.

    • Ja det gäller visst att man hittar sin grej, om man nu ska gå runt med synfel! Själv har jag redan vant mig, nu tar det någon minut att sätta in och ta ut linserna och jag känner mig precis så fri som jag trodde att jag skulle göra! Förutom att de är lite för starka, så nästa vecka ska jag få testa en lägre styrka för att kunna läsa ordentligt på nära håll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s