postpridesyndromet

Efter pridefestivalen känns det nästan som semester att börja jobba imorgon. Trots att jag inte har festat en enda fest känner jag mig mör som en mazarin, och härleder det till viss priderelaterad stress och press som i övrigt får stå okommenterad. Denna söndag har jag ägnat åt att äta chokladpudding och titta på OS (och så var jag på Friskis på förmiddagen men det har jag i princip glömt nu). Jag förlorar i Rumble och kan bara tänka i enkla frågeställningar. Såsom:

Hur kommer det sig att tresteg är en olympisk gren? Varför inte tvåsteg, varför inte fyrsteg? Varför inte baklängesskutt, varför inte sidhopp eller limbo, när vi ändå ägnar oss åt mer långsökta idrottsgrenar? Jag tänker googla ”tresteg historia” men hinner bara till ”treste” innan google föreslår ”tresteg historia”. Tydligen är vi fler som undrar. På den svenska wikipediasidan får jag inga svar, men på den engelska får jag veta att tresteg har varit med sedan de första olympiska spelen i det antika Grekland. Jag tänker mig diskussionerna som ledde fram till beslutet.

– Visst är det intressant att se vem som hoppar längst. Men ännu längre kommer man ju på två hopp, och det gör det ju ännu mer intressant, eller hur?
– Jovisst, men vet du vad man kommer ännu längre på?

Troligast är dock att det var en kung eller liknande, som ville vara bäst i längdhopp men inte var det, och därför hittade på en gren som han själv kunde briljera i. Det brukar ju vara så, när det gäller ologiska företeelser. I ett gäng afrikanska länder är manlig homosexualitet kriminaliserad medan lesbianism är okej, enligt ryktet baserat på att den engelska drottningen vid tiden för lagstiftningen i de kolonialiserade länderna inte kunde tänka sig att kvinnor sysslade med sådana osedligheter. Enligt ett annat rykte går den svenska mollskalan: A H C D E F G eftersom den svenske kungen under en pianolektion misstog ett litet b för ett litet h och ingen hade lust att bli hängd för motsägelse.

En sån där hopplöst försenad betraktelse över prideparad och festival kommer när jag orkar analysera saker närmare hjärtat. Men det krävs ingen ansträngning alls att säga tusen tack till alla er som kommit fram och sagt fina saker, er som lyckats köpa mina böcker (en del av min pridestress var definitivt relaterad till att böckerna tog slut hela tiden) och er som kom på mina programpunkter och bidrog med frågor och perspektiv. Tack!