lössläppt

Gårdagen var precis allt som en boksläppande författare kan önska sig. Idag har euforin fått ge plats åt en förkylning med medföljande feber, men jag läser recensioner och mejl och förkylningsviruset kommer inte riktigt åt mig innerst inne. Att bli recenserad i SvD är stort bara det. Att dessutom få en sån här recension… Ja kära nån.

Så startade min morgon, och den toppades bara av kvällen. Då kom jag till Hallongrottan för min releasefest och möttes av sådär fem personer. En halvtimme senare var det så fullt att man inte kunde tränga in en enda pytteliten bokbloggare till. Förlaget hade med sig enorma högar böcker, människor som jag borde känna igen presenterade sig snällt och blomsterkvastarna var så många att jag fick utse en blomansvarig. Femhundra timmars fullkomligt ensamt skrivande och funderande. Hundra timmars redigerande, planerande och ännu mer funderande. Sedan detta.

Som vanligt började själva bokpresentationen med att jag pratade om mig själv och min bok, och slutade med att jag blev sådär rörd över alla som kom, alla som läser, alla som bloggar och twittrar och alla som har varit med ända från början. Efter ett litet tal av min förläggare, högläsning och intervju, satte jag mig och signerade böcker med en kö som ringlade sig genom kontoret och köket och ut i butiken. Det gick bra tills Yllet kom fram i kön.

Yllet vill nämligen alltid att jag signerar böcker till folk som fyller år. En i sig lovvärd önskan, men hon vill dessutom att jag signerar med ”Grattis önskar …”, vilket får till resultat att vi börjar diskutera huruvida man verkligen kan önska en gratulation. Hennes följeslagerska deltog i diskussionen, som som vanligt slutade med att Yllet förkunnade att det var hennes bok och hon som fick bestämma vad det skulle stå. När sedan följeslagerskan skulle få en signering undrade jag ödmjukt vad det skulle stå i den. ”Åh shit”, svarade hon, vilket får leda till denna aftons enda fotoillustration.

image

För den som vill se mer av releaseminglet har jag letat upp ett par ställen på nätet där saken är mycket mer ordentligt illustrerad. Tack till alla som kom och gjorde min kväll, alla som ville komma … och för den delen alla som inte direkt ville komma men som gärna läser boken!

0 svar

  1. Jag hade velat komma men det gick tyvärr inte. Grämde mig för det. Kul att det blev så bra i alla fall, och roligt med recensionen!

  2. Sara, mina varma, varma gratulationer till bok, releaseparty, recensioner och till din familj, jag tänker ssk på mamma och mormor! Kram från Karin

  3. Haha jag anade att du var ansiktsblind 😀 Bor i en familj med två av samma sort. Trevlig releasefest, fantastisk bok <3

  4. Åh, vilken alldeles underbar bok du skrivit. Jag läser ”Tillbaka till henne”, har cirka 170 sidor kvar, och vill verkligen inte att den ska ta slut. Ändå vet jag att jag kommer att läsa ut den inatt, knappt ett dygn efter att jag slog upp första sidan. Vilket språk du har; jag är verkligen imponerad av hur grammatiskt riktigt du skriver (tror jag i alla fall.. ha ha), men utan att det blir toftigt (vilket jag inbillar mig att det kan bli om en författare vinnlägger sig för mycket om att skriva ”rätt”).
    Signes historia fascinerar och kittlar mig mest. Ditt sätt att beskriva blickar och små lätta beröringar är så vackert.
    Tack för en härlig läsupplevelse!

  5. Måste bara tillägga att det var givande att läsa om kvinnornas kamp för rösträtt. Något som vi ser som självklart idag har inte skett bara av sig själv. Ibland borde vi rikta en tacksamhetens tanke till de kvinnor (och män) som gjorde detta möjligt.
    Signes ilska över löneskillnaderna lever dock fortfarande kvar hos många av nutidens kvinnor, bland annat mig själv.
    Jag ville bara förtydliga att det inte bara var Signes kärleksliv som fascinerade mig.
    Som sagt; tack igen för denna underbara bok. Jag känner mig lite tom nu när sista sidan är läst, men som tur är finns det så många böcker kvar att läsa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster