dansar med bokbranschen

När jag efter tio års slit snubblade in på en vinstplats i en romantävling 2009, var jag nog inte medveten om vilket lyckosamt snubbel det var. Det slog mig igår, när jag bevistade vad som även i december kommer att kvarstå som årets bästa fest på ett bokförlag. Först hade jag bara roligt, blev lite rörd av några tal, stuffade runt lite till musik, träffade folk som spelar stor roll för mina och andras böcker, åt mat ut små skålar, ignorerade hårt det faktum att alla som hållit tal före mig var sådana som tv-sofforna får tjata på, och hälsade glatt på alla som hälsade på mig. Sedan slog det mig, vid ettiden på natten. Jag såg mig omkring och tänkte kära nån, om jag hade hamnat på den här festen för tre-fyra år sedan hade jag antagligen … ja, dånat på något sätt, inför all denna samlade elit. Inte tror jag i alla fall att jag hade ställt mig rakt framför Arja Saijonmaa, Mark Levengood och Benny Andersson, tagit en mikrofon och sjungit en sång för Jan Guillous fru, det tror jag inte.

Och ändå är det inte därför mitt snubbel var så himla lyckosamt. Det enda jag har lärt mig av att träffa folk som är så mycket mer kända än jag själv, är att de är som folk är mest. Vissa är trevliga, andra är otrevliga. Vissa hittar man saker att prata om med, andra är som flyktiga teflondukar. Nej, det lyckosamma är det jag kände där på golvet, när jag dansade med briljanta förläggare, dramatiker och kända författares släktingar. Att jag är en del av det. Att jag får förtryckta namnskyltar med tillägget ”författare”, att jag har ett hotellrum på bokmässan, att människor på nätet (och kanske utanför, det vet jag ju inte) pratar om ”Lövestams nästa”. Tio års harvande är bakom mig, och omkring mig dansar bokbranschens finaste.

Jag drack ungefär ett glas vin under hela kvällen, och kan därför inte säga att det var alkoholen som gjorde mig blödig där vid ettstrecket. Däremot var det sånt som att Erik på Lilla Piratförlaget berättade om en tjej som blivit helt förtjust när hon hörde att han jobbade på förlaget där Sara Lövestam ligger (om du läser detta så ångrade han att han inte tog din mejladress). Sånt som att min tredje bok kommer om två och en halv månad och jag inte med bästa vilja i världen kan kalla mig debutant längre. Sånt som att jag har världens mest trogna och hängivna läsare, som twittrar och recenserar och bloggar helt utan att jag har bett om det. Som alltid slutade det med att jag var tacksam för just det, och jag hoppas att jag ska kunna ordna något riktigt bra inför releasen för att visa min uppskattning.

Några tips till den som har en dröm, som till exempel en författardröm: Fortsätt harva. Tro på dig själv, men tro inte att du inte kan bli bättre. Misslyckas med att nå framgång, gärna i sådär 5-10-20 år, men fortsätt för att det är det bästa du vet och för att du vet att du har det i dig. Jag är glad att jag fick ägna de där åren åt att kämpa. För det är skönt att vara tacksam.

0 svar

  1. Låter helt underbart! Tur för dig att du är tacksam, annars hade jag slutat läsa din blogg 😉
    Men nu är jag nyfiken: Vad innebar tio års ”harvande” för dig? Att du skrev och skrev och blev refuserad? Eller bara skrev och skrev och skrev och inte vågade skicka in? Kanske en konstig fråga. Jag ska läsa bakåt i bloggen, du kanske redan har skrivit om det. Lycka till med nya boken!

    1. Haha ja tur för mig indeed! Harvande betydde för mig båda grejerna du nämner. En del skrev jag och förkastade sedan helt på egen hand, annat skickade jag in till förlag och blev refuserad. Du kan läsa lite om mitt harvande här och här.

  2. Jag fick din andra bok i julklapp och läste ut den i en rasande fart. Den var riktigt riktigt bra! Jag giillar hur den är spännande och läskig men aldrig sådär otäck så att man helst vill blunda samtidigt som man läser 🙂

  3. Haha det var jag som var ”tjejen” (politisk transperson menmen…)
    Och mig har du ju redan träffat, så tror ingen mailadress behövs.

    (där Sara Lövestam ligger? Ytterst gramattiskt inkorrekt, tror inte jag formulerade mig riktigt så.. 😛 )

    1. Jag har säkert förvrängt ett och annat ordval, efter att han säkert också gjort det (om inte annat så med tanke på att detta var ganska sent på en hyfsat vild fest), men fint att det var du! Ligga på ett förlag kan man nog göra, både på konkreta och abstrakta vis. Han tyckte i alla fall att du var en fantastisk ambassadör för mitt författarskap, och jag är böjd att hålla med!

    2. Jag hittade Katten i bloggen! Därmed inte sagt att hen inte skulle göra det själv, men jag är mäkta stolt ändå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster