en del av dig finns alltid kvar

Jag vaknar med en sång till fästingen som tog för sig av mitt ben i somras. Den var grå och fruktansvärd, med håriga ben som krökte sig i extas, och dess käftar var redan förlorade under läderhuden. Jag vände bort blicken när jag dödade den, för djuret var såpass stort att dess överlevnadsdrift var uppenbar i mina ögon. Jag vred inte, för det ska man inte göra. Jag drog rakt ut, långsamt, för det ska man göra. Ändå valde fästingen att låta sitt huvud stanna i det varma och behagliga som var mitt blod, medan dess kropp avlägsnades och kastades under en bänk vid en värmländsk pizzeria, för detta var on the road. 

När jag kom hem gick jag lös med pincetten igen, men jag, som gärna vill berömma mig av att kunna avlägsna vilka stickor, glasbitar och sandkorn som helst med halsbrytande kirurgiska ingrepp, kunde inte på säkert en timme få ut minsta fästinghals. Ett tag trodde jag att jag hade den, något svart var blottat djupt där inne, men det var bara en gäckande gest av fästingsnabeln, som via sina hullingar bara försjönk allt längre in i mig.

Sedan fick jag en släng av borrelia. Jag tror i alla fall att det var borrelia, för läkaren på Farsta vårdcentral tog en snabb titt på den tilltagande, brännheta rodnaden på mitt ben och gav mig borreliavarianten av antibiotika. (Det var inte så mycket tid för snack, kanske för att kön för akutärenden redan var fyra timmar.) Det röda återgick snabbt till att vara min vanliga variant av beige, och hålet på mitt knä läkte igen. Jag hade läst på internet att det bara är att vänta ut snabeln, den orsakar en liten irritation i huden och sen kommer den ut.

Fast min har inte kommit ut. Den har vuxit fast i mitt knä, eller, jag tror att den har det. När jag kollar på det, ser det ut som om något mörkt ligger där inne och ruvar, en flyende skugga eller ett eko av ett liv. Så i morse vaknade jag med en sång till fästingen, som å ena sidan tvingade mig till en antibiotikakur och starka olustkänslor, men som å andra sidan gav sitt eget liv i processen. Det var Carola.

Annonser

3 thoughts on “en del av dig finns alltid kvar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s