kyss mig (på adekvat kroppsdel)

Idag kommer recensionerna till Kyss mig, och av någon anledning känner jag mig personligen involverad. För någon vecka sedan läste jag en recension av ungdomsflatboken ”Det händer nu” och fick se samma typ av ”jag var lite skeptisk till den här boken” som jag fick läsa – många gånger – i recensionerna av Udda. Bland recensionerna till Kyss mig får jag höra till exempel ”jag känner att det saknas ett viktigt lager, det handlar inte bara om att det i det här fallet är homosexuellt”. (Min kursivering. Recensionen får för övrigt titeln ”överdos av koftor i Kyss mig”.) I DN läser jag att filmen ”kanske egentligen hade mått bättre av en något traditionellare utformning, och ett mindre ’provokativt’ tema”.

Jag har själv skrivit några recensioner i mina dagar, och vet hur svårt det är. Faktum är att jag är full av beundran inför en snyggt skriven recension, och vet att jag inte skulle göra det lika bra själv. Mitt inlägg är egentligen bara en stilla undran: ska man förvänta sig skepsis i recensionerna, om man skriver om lesbiska relationer? Är lesbiska teman provokativa alltså, och är det i så fall provokativt av mig (och de flesta läsare av denna blogg) att typ existera? För det andra: tretton år utan en enda flatfilm, och DN:s recensent tycker att de borde ha gjort den hetero? Jag tycker personligen att den recensionen kanske hade mått bättre av ett mindre provokativt tema.

De flesta recensioner är positiva, ska tilläggas, en del till och med så positiva som filmen förtjänar. Men om du inte går igång på recensionssvenska som ”passionen slår ner som en blixt från kolsvart himmel och Mia saknar så att säga rätt åskledare” – skippa recensionerna och gå direkt på filmen. Nu på en gång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster