bildspecial: två handflator

Det har alltså kommit reaktioner på mitt påstående att man kommer ut från folkhögskolan med krökta pek- och långfingrar. En kommentator vid namn Maria påstår att de fingrar som vid lesbisk utbildning kröks snarare är lång- och ringfinger, och jag tänkte att det var en besynnerlig avvikelse tills en annan kommentator vid namn Anonym gick in och gav Maria sitt stöd. Jag har nu över några öl kollat saken med en auktoritet på området, nämligen Mian Lodalen, och vi har gemensamt kommit fram till att det är väldigt bökigt att försöka böja lång- och ringfingret utan att böja pekfingret, än bökigare att utföra någon typ av rytmisk inutistimulering med dem. Bilden visar inte våra konfunderade ansikten, men ni kan ändå tänka er.


[polldaddy poll=5145083]

0 svar

  1. Om man vid flexion av lång- och ringfinger håller pek- och lillfinger helt raka (som en metal-fantast på konsert fast utan att hålla fast lång- och ringfinger med tummen, se http://da.wikipedia.org/wiki/Fil:Metal_hand.png) blir det betydligt lättare att flektera lång- och ringfinger i valfri grad. Det går även bra att flektera och extendera rytmiskt om man så vill.
    Jag har en känsla av att man får större kraft så jämfört med pek- och långfinger, samt orkar flektera och extendera rytmiskt under längre tid (om man nu skulle få för sig att ägna sig åt det och ser det som en bonus att orka längre). Jag har dock inte utfört någon närmare undersökning på området.

    1. Åh, Elispot, vi måste verkligen ha helt olika grejer i våra fingerleder du och jag. Om jag gör så, böjer lång- och ringfinger med pek- och lillfinger raka, så har jag absolut noll styrning på dem. Kommunikationen till fingertopparna stängs rentav av, så de bara hänger och fladdrar med vinden. Ännu en underbar påminnelse om allas unika konstruktion, alltså.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster