>De senaste dagarna har jag fått anledning att fundera över uttrycket ”politiskt korrekt” och dess effekt på mitt psyke. Det finns, har jag kommit fram till, många anledningar till att jag får kalla kårar av uttrycket, och varför anklagelsen att jag själv skulle vara det får mig att vilja spy. En av dem kan vi kalla trestegsanalysen*.
Steg 1: Om presuppositionen. Att säga att någon gör något för att vara politiskt korrekt** antyder att man gör det mot sin egen vilja. Att politikern egentligen vill förbjuda homosexuella att gifta sig, men ger efter för partilinjen. Att kaféägaren innerst inne vill sätta upp höga trösklar överallt, men uppgivet accepterar politiska beslut om tillgänglighet. Att författaren egentligen skulle vilja göra alla sina romankaraktärer till vita, heterosexuella medelklassmänniskor men inte vågar på grund av ett politiskt påbud.
Steg 2: Om allas egentliga känslor. I och med att alla som vill skriva om transpersoner, sjunga om utanförskap, porträttera invandrare, maskulina kvinnor och feminina män, måna om tillgänglighet, lagstifta om likabehandling och spegla samhället de lever i bara gör det för att vara politiskt korrekta, innebär det att alla människor i själva verket avskyr homosexuella, invandrare, funktionsnedsatta, muslimer, transpersoner och människor som bryter mot traditionella könsroller. Innerst inne vill man inte att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter, och inte att alla ska känna sig representerade i samhället och kulturen.
Steg 3: Om mig. Eftersom alla människor i själva verket avskyr homosexuella, invandrare, funktionsnedsatta, muslimer, transpersoner och människor som bryter mot traditionella könsroller, är det bara inbillning att det finns människor som gillar mig som jag är. Folk vill egentligen ta ifrån mig mina rättigheter och sluta representera mig. Hade vi bara sluppit de politiska påbuden hade alla visat sina rätta känslor inför sådana som mig, och jag hade förstått att jag var värdelös.
Eftersom just den här analysen utmynnar i en slutsats om att alla som anklagar andra för att vara politiskt korrekta utgår från att alla människor egentligen hatar sådana som mig (och miljoner andra människor i det här landet), är det kanske inte så underligt hur anklagelsen om att jag själv skulle vara politiskt korrekt gör mig förvirrad. Jag har, känner jag när jag märker hur fingrarna rusat iväg och skrivit detta, sjukt mycket mer att säga om saken. Såsom det faktum att jag kvoterar in människor av viss läggning och nationalitet i mina böcker. Japp, det stämmer, jag kvoterar för att så många som möjligt ska känna sig representerade. Jag lämnar er för idag med den cliffhangern.
*När jag skrev magisteruppsats påpekade min handledare ofta hur viktigt det var att jag gav mina modeller snärtiga namn så att andra uppsatsskrivare skulle vara tvungna att citera mig.
**I mitt och Tofflans hushåll är det vedertagna uttrycket för ”politiskt korrekt” ”peniskuken”, ibland utbytt mot ”pannkakskungen”.
0 svar
>Word, word, word! Åh, det kryper i mig varje gång jag hör det och gör mig förbannad och ledsen samtidigt.Så väldigt väl uttryckt i den här texten.
>"Säger bara vad alla tänker".Finns det inte påtagliga likheter med "verklighetens folk" också? Det är som om dom istället för att ta ansvar för sina egna åsikter försöker hävda att dom bara representerar en stor grupp.Jag är svensk (i rasistmening), man, ljushyad, heterosexuell (-ish, iaf) och bor inte i storstad. Jag är precis en sån där "normal" människa som dom pratar om. Men jag betackar mig för att bli representerad av rasister och homofober!
>Åh, precis så här!
>Ååårh! Jag hatar folk som säger sig ogilla kvotering. Ungefär som om det inte hände precis hela tiden, bara det att det är det de flesta kallar "verkligheten".
>Kul att penis kuken lever kvar i hushållet! Jag minns hur det fina uttrycket föddes! Fint det där!
>Jag skickade alldeles nyss ett mejl till dig men då du själv påpekade att du är dålig på att svara på mejl (vilket ju inte behöver betyda att du är dålig på att _läsa_ mejl men jag tar det säkra framför det osäkra) tänkte jag skriva här att jag kommer se dig på Hallongrottan nästa söndag och hemskt gärna skulle vilja köpa Bruden-böcker då. Med den fantastiskt långa meningen säger jag tack för mig! /Mariana
>Jag kan hålla med dig om att en person som gör något för att vara politiskt korrekt kanske gör det mot sin vilja, men om man gör/säger något utan vidare baktanke (kanske bara för att man vill) och handlingen/uttalandet visar sig vara politiskt korrekt, då är väl inte uttrycket "politiskt korrekt" negativt? Känner att det blev en rörig mening det här, men jag hoppas den går att förstå i alla fall.
>Har precis införskaffat mig "I havet finns så många stora fiskar". Jag har bara läst ungefär en och en halv sida och redan har massor med frågor dykt upp. De allra flesta i katergorin oväsentligt vetande. Som till exempel vems händer är på framsidan? Och är kotten på bilden så där grön på riktigt? Och har du nyligen smakat på en kotte?Hur som helst, ser fram emot att läsa resten nu.
>e3: haha, svaren på just de frågorna kan jag spoila. Händerna är min systersons, kotten är sådär grön i Maltes ögon, och vad beträffar kottsmaken kan jag bara meddela att jag gör så grundlig research som möjligt. Hoppas du gillar!
>Åh tack för de svaren, jag hade fått den uppfattningen att du är en sån som gör grundlig research, därav frågan om kottsmaken :)Och nu när jag har läst lite mer kan jag säga att ja, jag gillar! Har väntat hela dagen på att krypa in i boken igen, dvs fortsätta läsa.