>Att skriva en bok med två parallella historier är som att sy ihop två bitar av olika sorters tyg. Det kan man behöva göra om man till exempel syr ett klädesplagg, och det är särskilt svårt om det ena tyget är elastiskt och inte det andra, eller om tygbitarna är svängda på något sätt. Men man vet i alla fall var sömmen ska börja och sluta, så man sätter en nål i början och slutet. Sedan sätter man nålar på de ställen där det är viktigt att tygbitarnas svängda delar möts, till exempel om man syr något som måste gå ihop i midjan eller svälla ut i höften.
Så är det att skriva en bok med två parallella historier. Först funderar man på var de ska börja och sluta, sedan hittar man punkterna där det är viktigt att de möts. Sedan ser man till att de håller ut lagom länge mellan punkterna och att vartenda steg däremellan känns relevant.
Att skriva en bok med två parallella historier som tillsammans utgör 600 boksidor redan innan de sista arton kapitlena är skrivna, kan man likna vid att sy ett figurnära överdrag till skogen utanför mitt fönster. Man kan också beteckna det som vansinne.
Sara Lövestam 
>Suveräna liknelser! De kommer jag att komma ihåg. Tack.
>Ja, tack fina Sara för hjälpen! Nu är det så mycket lättare att förstå hur man ska skriva bok!
>Det kommer att bli jättebra! De tjocka böckerna är ju de bästa:)/Maria