>Innan Facebook kom och lärde oss alla att man inte riktigt har gillat något förrän man har tryckt på en knapp, fanns det något som hette Qruiser. Det finns fortfarande, alltså, men till skillnad från förr går vi numera bara in på Qruiser när vi är singel eller letar efter något hbt-specifikt (typ spermadonator, lesbisk hemslöjd, hbt-rummisar). På Qruiser kan man skapa klubbar för nästan vad som helst, eller delta i de ändlösa forumdiskussionerna som förr eller senare urartar i a) diskussioner om huruvida man är dum i huvudet om man är hbt och röstar sd, b) diskussioner om vad som egentligen konstituerar ett personangrepp eller c) upprepningar (läs: copy-paste) av tidigare argument, oftast på de två teman som beskrivs under a) och b).
Eftersom jag är singel (jag vet att det på senare år har tyckts luddigt vilken civilstatus jag har, men låt oss göra ett spontant nedslag i mitt privatliv och konstatera att jag varit singel i cirka fyra månader), tillbringar jag för tillfället mer tid på Qruiser än vanligt. Inte för att qruisa runt och ragga kanske, men för att det känns som ett litet fönster i hbtq-land där man inte vet vem som plötsligt får för sig att kika in. Ibland klickar jag planlöst runt bland klubbar och diskussioner, det händer oftast när jag har fastnat i mitt manus och inte kommer vidare om jag inte lyckas ta reda på till exempel hur Tierps första telefonstolpar såg ut.
Klubbarna på Qruiser kan se ut och handla om lite vad som helst. Det finns klubbar för dem som gillar Karin Boye, dem som är särskilt förtjusta i elefanter eller lyftkranar, men inte sällan är klubbarna byggda på sexfantasier av någon som hoppas att någon annan ska dela samma fantasier. I undantagsfall är dessa klubbar skapade av någon som inte är en cis-man; även de klubbar som börjar ”tjejer som gillar” är i allmänhet skapade av män som hoppas attrahera en målgrupp. Nåväl, kunskap är kunskap och det som trots allt inte är kunskap kvalar ändå in som research till okända bokmanus, tänker jag och klickar loss. Dessutom kan man lära sig nya ord.
Idag hittade jag till exempel klubben ”heterobögknull”. Så subversivt, tänkte jag och klickade mig till klubben, som till en början hade fyra medlemmar men i skrivande stund har sju. En lek med identiteter, tänkte jag, en drift med de trånga fack och normer vi tvingas in i! Min besvikelse när jag läste klubbpresentationen var väntad, men inte mindre påtaglig för det: ”När man knullar killar som de vore tjejer och vill att de skall betee sig som tjej i sängen! Vilket inte betyder att de skall transa men de skall lyda, vara följsamma, fokusera på mannens njutning och kunna agera både som slyna,slampa och som finstämt mjukt kärlekssamlag.”
Jag: Tofflan! Kom!
Tofflan: Vad har hänt?
Jag: Läs det här. Heterobögknull. När man knullar killar som de vore tjejer och vill att de skall betee sig som tjej i sängen! Vilket inte betyder att de skall transa men de skall lyda, vara följsamma, fokusera på mannens njutning och kunna agera både som slyna,slampa och som finstämt mjukt kärlekssamlag.
Tofflan: Eh …
Jag: Jag vet! Hur tänker de sig att en människa ska kunna agera som ett samlag?
Tofflan: Ja, för det var ju i syftningsfelet skon klämde.
Jag: Det finns upprördhet, och så finns det upprördhet. Hur ska jag kunna veta att de inte menar hela presentationen på ett helt annat sätt, hur ska jag kunna bedöma exempelvis deras kvinnosyn när jag inte vet var gränsen går för deras syftningsinkompetens?
Sådana konversationer kan Qruiser till exempel ge upphov till. Och jag har tittat på Facebook, men där hittar jag i jämförelse väldigt lite material att föra konversationer kring. ”Did you mean hetero b gk null?”
0 svar
>Hahaha… Eller så kan man klicka in på KillFITTA-vackert ord där sannolikt samma sju muntra junkrar mötts.
>På tal om bögar och syftningsfel så kan jag bjuda på ett fint sånt (syftningsfel) från DN idag: "Skriver på en fredagsmyskokbok tillsammans med Anette Rosvall som kommer ut i höst". Visst var det bra?
>I ren förskräckelse skrattar jag så att jag gråter.
>Åh, jag tänkte också på syftningsfelet när jag läste citatet. Känns tryggt att veta att jag inte är ensam om att fokusera på det viktiga här i livet.
>Men ändå, facebook vinner, jag ville helt spontant trycka på gilla-knappen till det här inlägget…tills jag insåg att det inte finns någon…I alla fall blir det 1-1 🙂
>Är Tofflan också singel?
>Anonym: oh ja, Tofflan är också singel. Vi kan snart ha singelmingel i Hökis. Nån som vill komma?
>Tofflan: Alltså… Använder du mina officiella kanaler för att stilla dina lustar via orgier söder om söder? (bra initiativ)
>Ha ha ha, detta var rysligt intressant! Och jag ser ju allvaret lite i det hela också, även om det mest är skoj och knäppt./Tofflan den äldre
>Sara: ja precis, tycker det är dags att vi på allvar börjar dra nytta av våra nya hoods.
>Jag kommer mer än gärna på singelmingel söder om söder!! Trevligt att man fick svar på sin fråga av Tofflan her self!!! Är det möjligt att titta fröken Toffla på Qruiser månne?Förlåt Sara att jag limmar på din "roomie" i kommentarfältet på din blogg….. Kanske inte passar sig riktigt?Karin
>Karin: Limma på du, jag följer utvecklingen med spänning.
>Jag med… Så, alltså, hur går man vidare här utan att verka alltför desperat? Sara, högt vördade orakel, vägled! 🙂
>Måste desperat nödvändigtvis vara fel då….? 😉
>Mkt roligt detta!Du behöver hitta Dagens Ordmärkning på Facebook förresten http://www.facebook.com/pages/Dagens-ordm%C3%A4rkning/136094543121559
>Åh, men ingen behöver vara rädd för att verka desperat. Kommentatorsfältet till denna blogg är en slags babegaranti, här finns bara kvalitetssinglar som ingen behöver känna sig desperat för att vilja dejta.Initiativet: Tack för tipset! Kollar in.
>Efter den garantin är det kanske dags att bättra på matchresultatet en smula… Tofflan finns självfallet på qruiser, dock under annat namn. Utgår från att anonyma Karin också finns där, under vilket nick hittar jag dig?
>Hörde jag singelmingel? Ja! Jag vill komma (bor dock i "fel" stad, men är ju inte helt omöjligt att jag då och då besöker hufvudstaden)
>Hej hej. Du är ju jävligt bra på det här med att klä känslor i ord typ… och möjligtvis ge lite vägledning.Vad fan ska man göra om man hittar en person som man blir helt hets kär i och dum i huvudet av varje gång man träffas? Vad gör man om det inte går över på en väldigt LÅNG tid?
>Anonym, jag funderar också på detta för tillfället. Jag försöker intala mig själv att jag och hon ändå inte skulle funka (vilket jag egentligen tror är väldigt sant, men mina känslor köper inte riktigt det argumentet) och glädjer mig att vi ändå är vänner (och hoppas att hon inte får veta hur jag känner för än vi är gamla och grå). Inga bra tips jag vet. Men varför kan det inte bli något mellan er? Försök vara nära personen! Prata, se till att ni hamnar på samma ställe. Och tänk på hur fantastiskt det är att trots allt kunna känna den känslan. Det försöker jag tänka; "jag kan iaf bli kär" (vilket jag tvekar på ibland eftersom det händer så sällan).
>När jag möter text med den här sortens grammatikbehandling brukar jag utgå ifrån att resten av texten också bara är ett slags uttryck för tangentbordstryckningsfili.