>angående vår relation

>Jag önskar att ni kunde få läsa det jag skriver. Alla ni som troget klickar in här, för att det kanske har kommit några ord sedan sist ändå, jag önskar att ni kunde få allt jag sitter och klämmer ur mig! Själv sitter jag helt försjunken i en annan tid och en annan verklighet, med brudar och snubbar som gör saker som ni förhoppningsvis får läsa om år 2012. Ungefär två timmar om dagen sitter jag med dem, och de resterande tjugotvå timmarna ligger de och småpratar i mitt bakhuvud. Inte konstigt om man får svårt att fokusera på annat, med så fint folk huserande i nackloben.

Men jag ska försöka ta mig en aning i kragen, för jag förstår att vi inte kan hålla på med denna tröstlösa kapplöpning (där jag ständigt är fokuserad på något ni andra får ta del av ett och ett halvt år senare) om vi ska kunna fortsätta dejta.

Det är alltså dejting vi sysslar med, om ni inte har förstått det, ni som läser min blogg. Det är i vissa fall en flera år lång dejt, där jag träffar flera samtidigt, är notoriskt otrogen, ständigt låter samtalsämnena kretsa kring mig själv och där de allra flesta av er inte visar era ansikten. Jag ser nu, när jag har det svart på vitt, att det verkar lite ojämställt, men ni vet hur det är. Man glider in i ett beteende, börjar tycka att det känns normalt, funderar inte på sin egen roll i sammanhanget och kan till slut tryggt och nöjt skylla på strukturer som det rentav skulle vara farligt att rucka på.

Jag inser att jag måste släppa in er lite mer i det jag sysslar med, för att vår dejt ska fortgå. Det jag sysslar med är bland annat en jäkla massa research, så dagens konversationskort lyder: Visste ni att en viss pastor Åslev den 13:e juni 1914 fick ett bidrag på 4000 kronor beviljat av regeringen för att propagera mot mormonismen? I Första Kammarens debatt argumenterade herr Hahn för och herr Olsson emot bidraget. Herr Olsson bestred dock ej ”att mormonismen såsom barbarisk bör bekämpas, men ansåg, att mormonagitationen förvisso ej vore omfattande i vårt land och resultatet icke stort”. Politiker i Andra Kammaren poängterade (eller pointerade, som det gärna stavades på den tiden) att ett avslag vore att ge medhåll åt mormonagitationen, och åter andra menade att det mest effektiva vore att helt enkelt köra ut mormonfolket ur landet. Varpå det fanns de som påpekade att man bara får utvisa utlänningar, vilket inte alla mormonagenter var. I slutändan fick i alla fall herr Åslev sitt bidrag, och med tanke på den hyfsat låga mormonaktiviteten i vårt land idag tycker jag att det verkar ha varit väl spenderade pengar.

Sådärja, nu har konversationen börjat flyta igen. Känner ni det?

0 svar

  1. >Åh, nu känns det mer spännande att jag har haft en mormon som kurskamrat. Jag kunde ha tänkt "Det satsades 4000 kronor för att du inte skall vara här, men här är du ändå. Du är lite rebellisk, jag vet nog"men det gjorde jag inte. Jag trodde att kurskamraten var en helt vanlig, tråkig människa. Attans.

  2. >Kära Sara, allt du skriver är ett äventyr att läsa:). Jag läääängtar efter din nästa roman! Du kommer att bli megastor. Tro mig, jag känner igen ett geni när jag ser ett;).Kram, Maria

  3. >Herregud. Jag började svettas och blev lite omtöcknad i huvudet när jag började läsa. "Nu händer det" tänkte jag. "Nu gör hon slut med mig." Pjhu, säger jag bara, pjhu, det vara bara lite research.

  4. >Kan berätta att mormoner nog faktiskt känner sig rätt rebelliska eftersom de lever på tvärs mot normerna i vårt land, men ändå är så integrerade att vi inte ens märker dem. Men det är möjligen en helt annan historia.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster