>nattligt ode

>Idag har jag gått igenom min blogg på jakt efter inlägg att sätta etiketter på. Kategoriserande är som bekant en av mänsklighetens favoritsysselsättningar, och jag tyckte att det var dags att jag underkastade mig. Dessutom hjälper det den som bara vill läsa om till exempel mitt skrivande men slippa bli serverad långa svador om vilka skåp jag har köpt och huruvida jag vill likna mitt liv vid en gröt.

Inlägg av det senare slaget har fått mig att inse vilka enormt begåvade och sympatiska läsare som har förlänats mig. Inte nog med att ni läser navelskådande meningar som: ”Och gröten var sådär bucklig som gröt ofta är lite till gröts, den glänste i solskenet och var så väldigt bekant, bara lite bättre än förr i tiden eftersom det var en årgångsgröt. ” Nej, ni kommenterar dem dessutom, på förfärligt insiktsfulla vis!

Det andra som har fått mig att uppskatta just mina läsare, är att jag aldrig får kommentarer som jag ser på andra bloggar, med innebörden ”du skriver för långt”. Detta trots att jag kan rapa ur mig enorma mängder text om bara en tågresa under ett isländskt askmoln eller kontaktannonsörers beteende. Enorma i jämförelse med de flesta andra bloggar, vill säga – inte i jämförelse med normallånga krönikor, romaner eller mänskliga inre dimensioner. Jag vet folk som måste ursäkta sig när de har skrivit över en decimeter text.

Det tredje är som vanligt att jag helt enkelt har ovanligt heta bloggläsare. Jag vet att jag har sagt det förut, men det är ändå en faktor som är svår att bortse från. Den som inte tror mig kan ju göra ett snabbtest här under:

http://www.kipara.se/hettest.swf

Som ni kanske märker går det lite snabbare att avgöra hur het man är, än till exempel hur blöt man är. Så är det även ofta, men inte alltid, i verkliga livet. Och med den lilla tanken går vi och lägger oss.