>lite om rotebros kottbestånd

>Snart kommer min heterosysters redovisning av kvällen på Momma. Den är egentligen redan skriven, jag kunde bara inte få mig till att publicera sådan underhållning dagarna efter ett sådant rövresultat i valet. Och då menar jag inte röv i positiv bemärkelse. Jag börjar minnas att det faktiskt finns fina saker i livet nu, så jag kan i alla fall se en och annan röv i ett positivt ljus. Komma ihåg hur skönt det är att garva åt samma saker och hur det ger perspektiv på tillvaron att gå ut och leta kottar.

Det har vi också gjort i helgen, jag, nämnda syrra och Kapten. Vi behövde en tallkotte och en grankotte, för att följa upp en idé om ett bokomslag, och vår vandring genom Rotebros vagt planerade utkanter samt dess villakvarter gav mig ett nytt perspektiv på området. Det är nämligen en sak att gå förbi tallarna varje gång man går till Coop, och en annan att inse att de rimligen borde husera ett gäng tallkottar. Jag hade på mig skogsriktiga kläder, kängor och en manchesterjacka, och min syster tyckte att jag såg ut som en Typisk Manlig Författare. Vi gick alltså där med böjda huvuden, medan andra människor på väg till Coop låtsades att de inte undrade vad som stod på. Oftast när jag letar stenar, fyrklövrar eller som i det här fallet kottar, gör de det. Ibland frågar folk om jag har tappat något.

Jag vill redan nu varna för att det inte finns någon poäng i denna historia. Vi letade kottar, hittade kottar och gick hem.

Tallarna på vägen till Coop hade givit ifrån sig ett lager kottar i augusti, först såg vi inte en enda och sedan såg vi att de utgjorde marken vi gick på. Dra valfri parallell. De var ganska små, men några var i alla fall hela och vi tänkte att det kanske blir så med kottar på träd som ligger sådär mellan tre motorvägar. Vi gick vidare för att hitta grankottar.

Har ni tänkt på hur många träd som ser ut som granar på håll, men som egentligen är tallar och ibland rena lövträd? Bara en av alla insikter jag fick under söndageftermiddagen. En annan var det där om tittandet. Både jag och systern gick med blicken i högan sky och letade efter granar och tallar. Kapten tittade på marken. ”Här finns det kottar!” gastade hon stup i kvarten och jag och min syster såg förbluffade på varandra, för vi hade inte sett till några talltoppar. De båda synsätten ger troligtvis var sin fördel rent evolutionsteoretiskt, men just den dagen vann Kaptens mer direkta markservice.

Det som såg ut som grantoppar visade sig alltså ständigt inte vara det. Utom ett par stycken, vilket för oss till nästa insikt: Rotebro är fullt av vilda tallar, medan varenda gran(jävel) står planterad på någons tomt. Vi kikade in mellan buskar, blev skällda på av ilskna hundar och kunde inte smyga in på en enda tomt eftersom det råkade vara valsöndag (=den enda dagen när man faktiskt ser de där villainvånarna ta sig ut på gatorna och befolka dem). Vi lekte med tanken att jag skulle gå in på någons tomt och förklara läget. Harangen vi till slut kom fram till var: ”Tjena. Jag heter Sara Lövestam och jag är en manlig författare. Jag skriver på en bok, och jag skulle behöva fotografera en kotte på din gård.” Lyckligtvis fick Kapten syn på några enorma grankottar just när vi började känna oss tvingade att sätta vår plan i verket, och vi kunde lättade och anonyma ta oss hem med nävarna fulla av kottar.

Det finns som sagt ingen ytterligare poäng i denna historia. Jag varnade er. Men imorgon kommer min systers rapport från flathaket Momma, och där kan vi snacka struktur.

0 svar

  1. >Vilken fin berättelse. Tycker mig ändå se en poäng i den, och ett nytt hopp börjar tändas även i mig efter valet. Förövrigt vore det bra om alla röstade som dina läsare.

  2. >Anonym 1: Tack!Anonym 2: Ja det kunde jag förstås ha haft. Det hade varit intressant att se. Min första lista var egentligen som alla vanliga valresultatslistor man ser nuförtiden, men så lade jag till F! eftersom jag misstänkte att just min läsekrets antagligen var överrepresenterade där. Vilket tycks stämma, om man tittar på resultatet. Men som sagt kunde jag ha lagt till PP också, om jag hade tänkt på det. Hittills är det bara en som har klickat "något annat", så den missen verkar i alla fall inte utgöra något alarmerande problem just i statistiken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster