>å andra sidan

>Jag har nog inte haft en så tillfredsställande utekväll på flera år! Jag är lyrisk, om än på ganska suddiga grunder. Enklast kanske man kan förklara det med en liten uppdelning av vad som är inbillning och vad som är verklighet.

Inbillning: Sedan jag kom ut som Bruden, började skriva för QX och fick min bok publicerad, pratar folk jämt om mig och gör vartenda misstag jag någonsin gjort till en anekdot att berätta för nära och kära. Därför måste jag hela tiden tänka på vad jag gör och säger, särskilt ute i flatsvängen.

Verklighet: Jag vet att det finns de som passar på att berätta för varandra att jag inte hälsat på dem trots att de en gång kom fram till mig och gratulerade till min bok, att jag för åtta år sedan hånglade med två tjejer på en kväll eller att jag en gång tappade humöret utanför outlaw-leather-tältet på Pride. Men folk har annat att prata om också, de flesta är resonabla människor som vet att alla har bättre och sämre stunder, och ingen klandrar mig om jag slutar gå runt med en pinne i röven.

Inbillning: Nu när 90-talisterna gör entré på klubbgolven, är jag för gammal för att 1) ha massor av polare som jag stöter ihop med på tjejfesterna, 2) dansa, 3) hitta ögongodis i min egen ålder eftersom alla de bra redan har hittat kärleken och flyttat ihop med sina flickvänner i en stuga i skogen, vilket tvingar mig att antingen ragga lammkött eller bli bitter.

Verklighet: Dansa är inget man är för gammal eller för ung för, utan har snarare att göra med humör, inställning och villiga kroppsdelar. Alla jag någonsin känt var på Kolingsborg igår, samtidigt som jag lärde känna ännu några fler. Och för att göra en hel bunt liknelser med det kulinariska: Det finns gott om både ögongodis och annat godis, och likt plockgodiset i affärerna fylls det på i takt med att det försvinner. Likt vin finns det de som bara blir aptitligare med åren, och vad gäller lammköttet så finns det brudar av alla åldrar som kan få brudar av alla åldrar att rysa behagligt med en enda blick. Min enda slutsats baserat på gårdagens intryck: Vi har det väldigt bra.

Inbillning: Kärleken är en illusion. Det är omöjligt att träffa någon. Mina ex har försett mig med för mycket bagage. Mitt ex är den enda som någonsin kan förstå mig. Mitt ex var den enda som kunde få mig att känna sådär. Jag är trött på spelet. Jag är trött på att ge folk en chans. Efter en viss gräns kan man inte komma tillbaka.

Verklighet: Som en gummiboll kommer nyfikenheten tillbaka till mig. Eller för att kanske hellre citera India Arie: My past don’t dictate who I am, I choose.