>samla in, andas ut

>I morse kände jag för att ta en promenad och titta på snön som numera ringlar sig kring varenda buskkvist. Jag kände för att köpa riktigt varma skor, sådana som man kan gå i skogen med i tjugo minus och ändå inte komma hem med tio ynkliga isbitar i paket. När jag kom ut, om än i relativt tunna skor, kom jag på att jag älskar vinter och snö. Jag som trodde att jag avskydde det.

Så då tänkte jag på perspektivet och hur det ibland bara är att slappna av för att komma på att allt redan finns där. Balansen, kärleken och platsen där man kan sätta ned sin rumpa. Konturerna skriver jag ganska ofta om, och när man gör det där kan man fånga in dem. Som att hala in en lasso, krångla ur alla renhorn och fjäderfän som fastnat, rulla ihop repet och hänga det vid höften. Samla in, andas ut.

Sedan ringde en man som hette Ahmed. Han hade sett min annons och var intresserad av att byta sin lägenhet mot min. Det blev inget byte, men det muntrade ändå upp mig, att man aldrig vet vem som ska ringa en med potential att förändra ens liv en smula.

Jag hann inte gå så långt förrän jag var tvungen att åka till jobbet. Jag kom ungefär till slutet av huslängan mittemot min. Men efter jobbet ska jag gå och leta efter riktigt varma skor, sådana som älskar livet och låter vätan och kylan rinna av dem utan att ens fundera vidare över saken. De inspirerar mig redan.

Annonser

13 thoughts on “>samla in, andas ut

  1. >ja, hur mycket man än kan klaga över kylan (man kan ju alltid klä på sig mer…även om man aldrig tycks göra det) så är det väldigt vackert och stilla med snö! är man ute i skogen är det nästan helt tyst. trollskt…

  2. >Jag har läst Udda och tycker att det är en bra bok främst när det kommer till beskrivningen av karaktärerna. Personerna som boken handlar om väcker en massa funderingar och känslor precis som en bra karaktärsskildringar ska göra. Det är lätt att knyta an till dem och som läsare vill man veta mer. Jag fastnade också för dina fantasifulla beskrivningar som gör det så lätt att föreställa sig hur miljöerna ser ut. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att bokens förutsägbarhet är en bra eller en dålig sak. Kanske är det faktum att man vet tidigt ungefär hur boken kommer att sluta det som gör den så charmig? Jag vet inte. Jag ska läsa om den igen. En sak är helt säker. Jag tillhör skaran som vill läsa mer av dig =). Keep up the good work!Hurdana är förresten skor som älskar livet? Är de inte bara något man skaffar sig för att hålla värmen och som kan göra livet bättre för bäraren? Nu ska jag inte fundera vidare utan njuta av tillvaron. Ha det gott!//Maria II

  3. >Emmet och Anonym: Tack! Tror jag.Katja: Precis så. Gäller bara att komma ihåg det då och då.Maria II: Tack! Kul att du gillade boken, och jag måste säga att du är den första som har tyckt att den var förutsägbar… Annars brukar folk gärna påpeka hur oförutsägbar den är. Men det visar bara att vi läser på helt olika sätt och med olika saker i bagaget, och tyckte du att det var uppenbart hur den skulle sluta måste vi vara ett par väldigt lika personer 😉 Skor som älskar livet är förstås skor som står emot det och tar det goda med det onda, men behåller det förra medan det senare rinner av dem.

  4. >Bra att du inte tog det jag skrev om förutsägbarhet som någon allvarlig kritik. Du kan ha rätt. Kanske var det lätt för mig att förutse händelserna i boken på grund av att vi har liknande tankebanor =). Det skrivna ordet säger faktiskt en del om den som är författare. För egen del gissar jag att du bl.a. är väldigt intresserad av människor och gillar att analysera och försöka förstå. Jag fascineras lite av ditt poetiska och emellanåt sinnrika sätt att uttrycka dig. Ibland förstår jag inte riktigt vad du menar och det får mig att tänka efter på ett bra sätt. Ta din skometafor som exempel. Det är svårt för mig att stanna enbart i tanken att ett par skor kan älska livet. Genast flyger funderingarna i väg och landar någon helt annanstans. /Maria II

  5. >Lundhagskängor, jag säger bara det. De kostar en förmögenhet men håller i 10 år om man pysslar om dem. 10 år, snygg, varm och torr om fossingarna. Håhå jaja.

  6. >Vill nu förtydliga: Björn Ranelid har ett vackert språk och du har ett vackert språk. Däri ligger likheten. Men där Björns språk endast bör intas i lagom doser finns inga sådana förbehåll när det gäller dina skrifter.

  7. >Apropå inspiration…Jag är med i en Sifo-web-panel (med den fåniga förhoppningen att en dag vinna upp till 50.000 kr i statens premieobligationslotteri) och får regelbundet trista enkäter via mejl som jag plikttroget besvarar. Men! Idag överraskade Sifo med att skicka spännande frågor om inspiration i vardagen, att besvaras med egna ord, och en av frågorna löd "Vilken känd person har inspirerat dig under 2009?". Jag tänkte en stund…"känd?…känd?…hmm…", innan det rätta svaret uppenbarade sig: "Författaren Sara Lövestam". /Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s