>Jag vet inte hur många kontaktannonser ni läsare konsumerar, men själv tycker jag att det är både roande och aningen meditativt att plöja igenom alla annonserna i DN Kontakten. ”Akademiker, man, viljestark, söker kvinna som tycker om sin kvinnlighet” läser jag och börjar spekulera kring vad en akademisk alfahanne kan definiera som kvinnlighet och på vilket sätt han föredrar att hon tycker om den. Troligen inte på det sätt Ursula Martinez gillar sin. Jag övergår till att reflektera över det vanligt förekommande (men endast i kontaktannonser förekommande) ”tjejkvinna” och hur det kommer sig att motsvarigheten ”killman” inte har fått samma genomslag. Tofflan tycker att ”tjejkvinna” låter som en kvinna som attraheras av tjejer och jag upplyser henne om att det är önsketänkande. Hon fortsätter utan att låta sig nedslås: ”Och killman … det låter som någon som är kittlig.”
Men vad man verkligen kan fundera över, är de annonsörer som skriver två eller fler annonser med något varierande ordval men samma innehåll. Först kommer följande annons:
”Jag är en bs-änkeman, 70 år, söker en lugn och trevlig man som helst inte
är rökare. Du bör vara 65-75 år. Jag finns i närheten av Västervik i
Småland.”
Nästa annons ser ut så här:
”Jag är en 73-årig man som vill ha kontakt med en man, 60-75 år, för både
gemenskap och samvaro. Jag bor i nordöstra Småland vid kusten.”
Jag har analyserat tillräckligt många annonser i mina dar för att snabbt avgöra att detta rör sig om en och samme man. Ofta skiljer det ett par år mellan de olika identiteterna, och den ena anger ofta fler och striktare preferenser medan den andra är lite mindre krävande. Ibland hittar man knappt några skillnader alls. I helgens DN hittar vi fler exempel på fenomenet:
”Jag är en kvinna, 54/160, lite mullig, med kastanjebrunt hår och bruna
ögon, arbetar som sjuksköterska. Jag söker en man för ett seriöst förhållande.
Jag gillar resor, träning, bio m.m. Jag är hundägare.”
Och strax därpå:
”Jag är en liten, rund, litet mullig tjej, 54 år. Jag arbetar som
sjuksköterska och trivs med det. jag söker en man för ett seriöst förhållande.
Mina intr. är promenera med min hund, resa utomlands, hemmakvällar, bio
m.m.”
Åh det förbryllar mig. Satt hon, den mulliga hundägaren, och grämde sig över sin formulering som kanske skulle ge sken av att hon var missnöjd med sitt jobb? Kom hon på att en del måste vänja sig vid kastanjebrunt hår och att det inte är något man slänger i ansiktet på folk redan i annonsen? Eller tänkte hon att två annonser skulle slå högre än en? När jag konsulterar Tofflan visar det sig att jag inte är ensam. ”Jag fattar det inte heller!” utbrister hon. ”Man skulle kunna förstå det om det handlade om två helt olika saker. Söker dig som vill plocka svamp med mig. Söker dig som kan piska upp mig. Men att skriva två annonser på raken om skogspromenader och mysiga hemmakvällar?” Vi är rörande överens om att vi möjligen förstår om en konstant procent av annonsskrivarna ångrar sina formuleringar och skickar in en ny text, men vad säger man om de där annonserna som vill ge sken av att vara skrivna av två olika personer? Om ni vet, upplys mig!
Men egentligen var det inte alls det jag skulle skriva om. Nej, för det mest fascinerande med hela kontaktannonssvängen är ju de kvinnor som fortfarande avslutar sina vänner-annonser med ”ej lesb.”. Det finns oftast en eller två i varje DN Kontakten, och jag kan möjligen förstå den historiska kontexten. På sextiotalet, tänker jag mig, fanns det ingen ”kvinnor söker kvinnor”-kolumn bland kontaktannonserna och flator ville inte skylta med sina preferenser. Alltså måste kontaktannonssidorna ha varit fullproppade av garderobsflator som skrev önskemål om ”väninnor att ta en drink med”, och de kvinnor som faktiskt bara ville ha en drink och inget mer upptäckte förr eller senare att de var tvungna att komma ut som hetero. Eller, som det hette då: ej lesb. Men nu? ”Jag söker kvinnliga vänner i Sthlms-omr. Bio, shopping, restaurangbesök, pub, café, resa m.m. Jag är en öppen och social person. Ej lesbisk.” Vilken flata skulle tolka en annons om bio och shopping under kategorin ”vänner” som en lesbisk invit? Har ”ej lesbisk” blivit så etablerat under ”vänner”-rubriken att folk knattrar in det på ren rutin, eller kanske för säkerhets skull? Eller skriver de det kanske för att hedra ett minne av när den lesbiska maffian i övrigt var ganska dold, men åtminstone dominerade bland dem som söker nya väninnor? Kanske borde jag svara den där ”Sto 179412” och fråga. På ett ironiskt vis skulle det göra hennes annons charmigt kontraproduktiv, vilket man väl får se som en bonus.
0 svar
>Men gud, du är så bra. Love you!När jag läser kontaktannonser brukar jag mest förundras över vilka miffo-män som sitter och annonserar efter kvinnor från Afrika och män från Ryssland (inte samma män alltså. Eller jo, kanske). Dubbelannonserna har gått mig helt förbi. Och ingen dagstidning har jag heller. Eller, jo fan, det har jag ju. Hursomhelst. De kanske bara har jättedåligt minne.
>Gah – jag tänkte just, alldeles obetänksamt, berätta vilket parti i din bok som nyss gjorde mig jättelycklig! Men det hade ju varit att spoil the fun för alla som inte läst "Udda" än…
>"Ej lesb." ser i mina ögon ut som ett allmänt utslag av "jamen tänk om dom tror"-tänkande och/eller allmän flatskräck. "No homo", liksom.
>Äntligen någon som lyfter denna fråga! Som jag undrat över dubbelannonseringen (tänk att det finns ord för det också). Fast mest har jag tänkt att de har halkat på tangenterna när de skickat iväg texten. Men sen kom jag på att de måste väl betala för två annonser…? Meddela när du vet svaret, tack. Hur som helst, ej lesbisk låter för mig precis som Elin skriver. Ren och skär fobi eller/och rädsla.
>Dubbelannonsering är lite underligt. Ibland undrar man ju om personen lider av minnesförlust och helt enkelt inte kommer ihåg den tidigare annonsen eller om de helt enkelt tror att ju fler annonser desto bättre. Kommentaren "Ej lesb" blir jag mest trött över. Är det deras egna erfarenheter som har lett till denna kommentar eller tillhör de helt enkelt en äldre generation? Varför står det aldrig "Ej bög"? Söker män alltid kvinnliga vänner i lämplig ålder eller har jag helt enkelt missat dessa annonser. Jag måste studera detta närmare./Maria
>"Tjejkvinna" var ett för mig nytt begrepp, men det fick mig att tänka på alla de gånger jag klurat på ordet "karlakarl" (som i mina öron, eller kanske snarare mitt grå klet ovanför mellan öronen, låter som en karl som går igång på karlar …i stil med kvinnokarl, helt enkelt)."Ej lesbisk" får mig bara att bli arg och irriterad.Om jag var mer lagd åt att skicka irriterade insändare (och inte bara knattra loss i kommentarsfält 😉 skulle jag klaga hos kontaktannons-(*eh* "arrangören"?).Vad är det som säger att lesbiska inte kan vara alldeles strålande vänner … OCKSÅ? ("eller förlåt, är man så'n där håmåsäcks hoppar man ju på första bästa och allt däremellan" … )
>"Kom hon på att en del måste vänja sig vid kastanjebrunt hår och att det inte är något man slänger i ansiktet på folk redan i annonsen?" xDDAh… nu får jag lust att skriva in en annons under vänner sökes och avsluta med "Rätt så lesbisk".
>Frågan är ju om "Ej lesbisk" gäller den som skrev kontaktannonsen eller de vänner hon är ute efter. Jag har alltid trott att det gällde den som skrev annonsen, att hon inte var lesbisk, inte att hennes framtida vänner inte kunde vara lesbiska, men jag kanske har fel./Maria
>Jag har också tolkat det som att det är annonsskrivaren som inte är lesbisk. Godtrogna, blåögda jag.
>Jag studerade DNs kontaktsida för nåt år sen och hittade minst fem olika (nja) annonser som var samma kvinna. Hon bodde nånstans i Dalarna vad jag minns.
>Men om man nu söker vänner per kontaktannons kanske man inte har stenkoll på sociala koder och socialkompetens…
>Dubbelannonsering var lika vanlig på den tiden man inte skickade in annonsen eletkroniskt, d.v.s. man la den i ett kuvert, slickade och skickade.
>elektroniskt, menar jag
>Jag har också undrat varför det står Ej lesb. i annonser som rör vänskap. Om man ändå inte ska snuska eller bli ihop så spelar det väl ingen roll vad ens kompis har för preferenser? Eller är det så stenhårt segregerat att en heterokvinna inte skulle kunna vara kompis med en flata för att de inte har just sin amorösa preferens gemensamt? Det låter väl strängt, och korkat. I mina ögon.
>Alltså, dubbelannonseringen är väl bara ett sätt att öka chansen att få svar? Och kanske också se vilken variant som går hem mest.