>lite om tåg i allmänhet

>När såna där långa godståg passerar överväldigas jag alltid av känslor. Det är ungefär som att vara Cardigans-Nina i en duett med Tom Jones – jag läste någon gång att de fick spela in ”burning down the house” i olika studios för att hennes röst inte hördes i bruset av hans. Samtidigt som jag golvas av denna evighetslånga, bullrande existens får jag ömma känslor liknande dem jag får av riktigt gamla människor med galoscher och sammetsmöbler. De måste ha varit moderna någon gång, de där sammetssofforna, och det måste vara så att man någon gång i sitt liv bestämmer sig för att hålla fast vid ett mode hur än världen omkring en rör på sig. Min ogrundade teori är att det händer vid 60. I alla fall är det samma känsla jag får inför godståg, för i mina ögon är de kvarlevor från en tid då luffare slank in i godstågsvagnarna och berättade historier för små luffarbarn som hade rymt från barnhem. Kära tåg, vill jag nostalgiskt säga och lägga handen mot dess bruna, ärrade vägg, kära tåg, det är fint att du finns kvar och påminner oss om att allt inte är facebook och sms-lån. Men då har det redan dundrat förbi, och det skulle ändå inte ha hört mig.

Eftersom jag har fått viss insikt i ett mer falliskt tänkande efter att ha levt nära en transkille, funderar jag över om godståg, ja tåg i allmänhet, kan kännas falliska. Ni vet, tåg som kör in i tunnlar, det finns folk som drar alla möjliga paralleller till sånt. Jag försöker känna efter om jag inte känner mig lite snoppig ändå, som sitter mitt i ett X2000 och åker genom tunnel efter tunnel, men känslan infinner sig inte. Möjligen är fallocentrism inte allmänmänsklig, vad än Freud sa om saken. Hur fallocentrisk människan i allmänhet är och hur kopplade tåg egentligen är till manliga genitalier i det allmänna medvetandet, är svårt att ta reda på just nu utan att göra någon typ av undersökning bland mina medresenärer. Eftersom jag både har en skrivarkurs i Göteborg och en releasefest i Stockholm att ta hand om idag, låter jag det projektet vila, och kikar i stället ut på det snorgula höstlandskapet som rusar förbi på båda sidor om oss. Den fula hösten är definitivt kommen, och allt man kan göra är att jobba upp tillräckligt många tankar kring filtar och stearinljus för att illusionen om mys ska stå sig ända till april.

Annonser

2 thoughts on “>lite om tåg i allmänhet

  1. >"Den fula hösten är definitivt kommen, och allt man kan göra är att jobba upp tillräckligt många tankar kring filtar och stearinljus för att illusionen om mys ska stå sig ända till april."Så sant som det är sagt!// Sofia

  2. >Jag (mer eller mindre straight kille) har inte tänkt på tåg som fallistiska innan jag såg en viss stiliserad sexscen i "Naked gun", Tror att det är samma scen som gör att man inte kan tänka på annat än drejning när man hör "unchained melody". (Den verkar delvis vara en spoof på en scen i "Ghost".)Hursomhelst så är det tåg som åker in i tunnlar som får symbolisera något annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s