>barn är ingen rättighet, det är en fyllegrej

>Som en förberedelse inför sommarens stora happening (aka Lesbocamp) var jag och Tofflan igår ute på vägarna och inspekterade campingplatser. Jag hade tänkt använda erfarenheten som stoff för ett blogginlägg om minigolfbanor och badplatser, men sedan gick vi och åt pizza på Vaxholms pizzeria och då glömde jag allt utom vilken sorts människor som får ha barn och inte.

I Sverige går man nämligen igenom ett test innan man skaffar barn. Man fyller i ett formulär där man kryssar för att man lovar att alltid behandla sina barn med respekt, att inte snäsa av dem helt utan anledning, att inte bli stupfull inför dem och att inte äventyra deras liv och hälsa. Sedan placeras man i en simulator som läser av ens reaktioner på möjliga situationer som kan uppstå, och klarar man inte minimikraven får man avslag. Minimikraven är ganska beskedliga, de går ut på att man har en grundläggande förståelse för hur ens leverne kan påverka ett barn och tarvar varken hög månadslön eller pedagogisk teoribas.

Nej, så var det ju förresten inte. Det var ju så att på pizzerian i Vaxholm satt fyra fulla vuxna och rökte med öldimmiga blickar klockan fem på eftermiddagen. De garvade åt varandras tråkiga skämt (humor är dock inte ens ett krav hos min tänkta socialstyrelse så det får man överse med) och utvecklade sina resonemang med en koncentrerad långsamhet som bara alkohol kan frambringa: ”Alltså jag älskar den hunden va. Den är liten, visst, men jag älskar han. Han är inte nån Båtsman va. Men han är ändå det va, jag säger jämt det, han är en liten jävla hund i en stor hunds kropp. (bullrigt skratt) Eller vänta … jo det var rätt. Men man kan ha två va. Det är inga problem att ha två hundar. Då kan man ha en stor och en liten. Den här hunden va. Han är en Båtsman i en liten hunds kropp. En Båtsman, ni vet, Båtsman. Jag älskar han.” Bland ångorna och dimmorna satt även en unge på sådär tolv bast och flinade osäkert åt de vuxnas skämt, som han uppenbarligen inte riktigt förstod (om du 12-åring läser det här: du missade inget). Ibland skickade de in honom för att köpa mer mat och öl, och när han kom tillbaka tackade de honom med ett ”var du tvungen att ta en så jävla liten va” eller genom att dyka ned i de pommes frites som han köpt åt sig själv, följt av kommentaren ”vem fan har betalat för det då, jo jag” och blåsa rök på barnet som ett litet komplement till nikotinet pojken redan fick i sig via snuset han hade under läppen. Till slut fimpade pappan på hunden och lade armen stadigt om mamman. För att hon inte skulle trilla, visade det sig. De raglade iväg längs gatan med barnet gående framför sig. Vi följde dem med blicken och lämnade till slut våra halvätna pizzor för att ruska klumparna ut våra halsar och köra till nästa campingplats. ”Så maten dög inte”, bräkte en av de män som satt kvar, och satte igång att råflabba.

Så är det nämligen med barn, att de blir till genom att spermier möter ägg, och det gör de ganska ofta när heterosexuella människor har oskyddat sex med varandra. Det enda man kan kontrollera är därför alla som inte har fungerande ägg eller spermier, och som söker sig till sjukvården och adoptionsorganisationerna. Jag hade en gång en mycket sympatisk och ansvarsfull manlig vän, som tyckte att jag skulle vara den perfekta mamman till hans barn. Själv tyckte jag att han skulle vara den perfekta pappan. Vi kom ända till planeringsstadiet och hade börjat skissa upp ansvarsbiten, vårdnaden och umgängesrätten, semestrarna, naturintresset och förmedlandet av gemensamma värderingar. Tyvärr var hans spermier infrusna på grund av en tidigare sjukdom, och för att få ut dem måste vi leva i en parrelation. Tja, säga vad man vill om de alkoholosande föräldrarna som svärande vinglade fram på trottoarkanten bakom sitt barn, men en parrelation hade de helt klart.

0 svar

  1. >patetiskt… hur kan man – även med ett j-t lågt IQ – få för sig att det är OK. att behandla barn på det viset?Man kan bra hoppas att han får av andra det han behöver när han inte får det av sina föräldrar.

  2. >Det gör lite ont i mig att läsa det här inlägget. Känner igen mig en smula i det där barnet.Jag är inte en stor beundrare av alkohol. Tycker att föräldrar borde tänka lite på hur deras vanor och beteende påverkar barnen.

  3. >Är det inte ett ganska hårt preventivmedel att bli homosexuell? ;o) Men det är ganska sjukt att man måste gå igenom helt rigorösa hinder om man skall adoptera emedan vilket folkölsfyllo som helst kan skaffa drösvis med barn. Det är lustiga gränser vi sätter i samhället.//Zac

  4. >Det är fruktansvärt. Och det gör mig så arg att det faktiskt inte finns något test av det slaget. Så många barn som blir till av misstag eller för att någon tänker "Åh, jag kanske skulle skaffa mig ett sånt där barn! Ett barn är gulligt och skulle göra mig lycklig!". Och sedan säger de att vi som lever samkönat och måste planera för att sätta ett barn till världen och aktivt motarbetas av vården kommer att vara dåliga föräldrar. Det är nog den fånigaste paradoxen som existerar. Det är sjukt bra att du tar upp det.

  5. >Ja. Mycket mycket sant. Och den som inte vill ha barn ifrågasätts mycket mer än den som typ skaffar dem lite för att man ska eller man har tråkigt eller det blev så.

  6. >Halsklump.Och det är, otäckt nog, säkert varken första eller sista gången vi behöver försöka ruska ner en sån.

  7. >Preventivmedel var väl i fräckaste laget!Och vem har sagt att alla vi som lever i ett homosexuellt alternativt icke heterosexuellt liv, vill ha barn, i framtiden? – en liten tanke, bara:)

  8. >Får jag använda din text om det känns som att mina elever skulle få nåt att tänka på? Bra skrivet är det… /K.

  9. >Att adoptivföräldrar prövas är förstås bra. Men inte ens den mest närgångna granskning garanterar att den blivande föräldern inte kommer att göra sitt barns liv till ett inferno. Även jag tycker att kontrasten är grym, men vill vi ha ett samhälle där blivande föräldrar tvingas genomgå en hoper test? Jag tror inte det. Så det är priset vi får betala för ett öppet och demokratiskt samhälle – eller snarare priset som barnen får betala.I USA kan en förälder fråntas vårdnaden permanent, vilket inte går i Sverige. I stället valsar många barn fram och tillbaka mellan en exempelvis knarkande mamma och familjer som skulle kunna och vilja ge dem ett mycket bättre liv. Så snart den missbrukande föräldern lyckats skärpa sig någotsånär ska barnet tillbaka. Det funkar ett tag, sen trillar föräldern tillbaka i sitt missbruk och barnet hamnar hos en ny fosterfamilj. Jag läste att en utredning förbereder ett lagförslag som gör det lättare för fosterföräldrar att adoptera barnet, och det är bra.I USA kan man förresten adoptera även om man bara är sammanboende, man kan adoptera som enskild även om man har ett förhållande och adoptionsmyndigheter och andra har ingen rätt att fråga efter föräldrarnas sexuella läggning. Jag tror att vi måste närma oss det systemet. Biologi är bara skit. En förälder är den som gör föräldraskap – "pappa" eller "mamma" är ett verb, inte ett substantiv, inte en spermie eller ett ägg.

  10. >Riktigt bra skrivet, Sara. Jag blir rasande på vuxna människor, med ansvaret balanserande på sina axlar, som behandlar sina barn och medmänniskor illa. Särskilt när det gäller missbruk – jag kan helt enkelt inte sympatisera. Alls. Tänk, så fantastiskt bra den lille palten skulle få det hos dig och den manliga vännen med de frusna spermierna! Livet förbryllar, ibland, rejält.

  11. >OTROLIGT bra ämne att ta upp, tack för det du skriver.Jag undrar sen, VAR gick ungen för att köpa öl o mat? VAR lät man en 12-åring köpa öl är min fråga. Funderade ni aldrig på att anmäla det stället om ni nu visste vilket det var?Stackars lilla grabben…Har personlig erfarenhet av de otrygghet o den motvilja som en berusad förälder åsamkar sitt eller sina barn. Det är ILLA o ändå så lovprisas alkoholen så av de allra flesta av oss o få av oss vill ha restriktioner. Väldigt många vill att vin o sprit ska få säljas av ICA o Coop o andra ställen likt det ställe som tydligen lät denne unge gosse handla ut öl

  12. >Zac: Om man inte vill bli med barn är det praktiskt att vara homosexuell, om det är det du menar. Vill man bli det är det inte heller mycket som hindrar, men man måste ju inte hålla på och oroa sig för att bli gravid, som många heterosexuella gör.K: Självklart får du använda min text!Niklas: Nej, jag förespråkar inte heller något test, men håller med dig om att det kan finnas system som är bättre än de fosterhemssystem vi håller oss med här i Sverige. Och tycker väl att exempelvis egna frusna spermier ska gå att använda även om man inte har tänkt sig en heteronormativ vvv-lösning…Elbereth: Det var inne på pizzerian som han hämtade öl och mat, till de vuxna som satt på pizzerians uteservering. De på pizzerian verkade känna dem ganska bra och kallade pojken vid förnamn, antagligen var det därför han fick hämta ölen, för Trollet fick till exempel visa leg där senare.

  13. >OejMan är alltså tvungen att ha ett parförhållande med någon (av motsatta könet i guess) för att få använda de egna infrusna spermierna?Ja jösses vilket skit det är med byråkrati utan vidvinkelseende.Men jag undrar då oxå, hur defineras ett parförhållande i ett sådant fall? Om man är skriven på samma adress, räcker det eller måste man bevisa eller intyga att man knullar oxå? Och HUR bevisar man det?Alltså, min fundering är då VAD krävs i byråkratins "ögon" för att 2 personer ska ha ett sk parförhållande?Vi tex (2 brudar) var tvungna att gifta oss för att bli berättigade till flerbarnstillägget för 3+3 barn. Och det var ju inte så att våra kostnader för denna grupp barn var mindre när vi "bara" var sambos! Gifta sig eller skaffa ett gemensamt barn var försäkringskassans anmodan (jo vi övervägde vilket vi skulle välja "fniss")Alltså, om man är 2 som flyttat ihop i ett parförhållande o alltså delar kostnaderna ska man alltså endera bevisa att man ligger med varandra genom att avla ännu ett barn eller ta steget o gifta sig för att få tillgång till samhällets stöd 🙂

  14. >Ujuj. Jag flyttade ifrån en helt okej lägenhet/värd/trakt (med bra bibbla) för att grannarna var såna i majoritet och man ofta såg dem vingla hem från lokala krogen med ungarna i släptåg. Inget jag vill ha omkring mina ungar tänkte jag och flyttade till ett ställe där det bara var marginellt bättre. Men visst är det sjukt, vad som ses som normalitet och inte, och vad det ska få styra. Heja dig.

  15. >Jisses vad trist, hua det klumpar sig i magen för mig. Som barn föds en otrygghet som inte går att tas på när föräldrar är fulla, det är bara så, det ligger inte i barns mognad eller natur att kunna hantera eller förstå varför de beter sig som de gör när dem är fulla.Skapar otrygghet… Bra skrivet om den helt meningslösa fyllesnacket inte undrapå att det skapar otrygghet.

  16. >Jag har kommit så långt i min egen strävan efter barn (som ligger lite på is eftersom vi som par där en är trans inte verkar kunna få göra IVF) och i mitt jobb på en BB-avdelning, att jag kan säga att när det kommer till barnskaffande finns ingen som helst rättvisa.Det lutar åt DO nästa för oss.// Sofia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster