>butcharnas och flatkammarnas tidsålder

>Det är dags att konstatera att Stockholms flatvärld har förändrats sedan jag kom ut för snart tio år sedan. På den tiden var Bitch Nordens största flatklubb, med öppet varannan lördag oavsett årstid. När man kom in på Bitch, trodde man att man hade kommit till en heteroklubb, eller kanske en herrklubb. Skjortor och säckiga jeans var man än såg, och prillorna låg i luften precis som smockan, om man bjöd fel brud på öl. Stämningen var så att säga hjärtlig, men rå. Min polare Lane gick dit i kjol och blev tillsagd att heteron inte är välkomna, jag fick kommentaren på TipTop att jag såg på sin höjd bisexuell ut. Nu tycker jag att man bara ser läppglans och långa hårmanar vart man än vänder blicken – men det kan hända att jag är så indoktrinerad att jag bara ser dem för att de avviker från min injobbade norm.

Min gissning är ändå att butchnormen har suddats ut i takt med att alla ftm har kommit ut – ett rent manfall alltså. Jag skulle också gissa att butcharna, när folk kom ut som ftm till höger och vänster, blev marginaliserade utifrån något nytt slags särartstänkande, eller kanske könsinsikt. Själv har jag gått och ”blivit” mer feminin sedan jag genom samtal med diverse transpersoner har insett hur sjukt nöjd jag är med att vara kvinna, och jag frågar mig hela tiden: är det den infiltrerande heteronormen som gör att jag plötsligt definierar mig mot mansidealet som mina närmaste ftm:s positionerar sig själva vid? Eller är det ett avståndstagande från den normativa butchvurmen och kravet på autentisk flatighet? Rebellar jag eller bräker jag med i fårskocken? Jag vet inte längre, men jag vet att det hela är en pendel och en balansgång, och att jag vid det här laget hungrar efter någon som kan beundra mig mer för min förmåga att lyfta tunga saker än för flickighetsgraden i mitt nagellack.

Jag hoppas att de inte är på väg ut, de queera och de butchiga. De som gör att man aldrig kan säga att det bara finns två kategorier, de som är levande bevis på motsatsen. Jag hoppas att det finns fler än jag, som varken är nöjda på den ena eller andra sidan. De som vill bygga en koja med mig i mitten och påminna mänskligheten om att vi inte lever i en endimensionell värld, inte ens en tvådimensionell.

Något annat som har förändrats sedan jag kom ut, är att den så kallade ”flatkammen” har börjat försvinna ur frisyrrepertoaren för att ge plats åt den strama hästsvansen, som numera tycks stretcha pannan på varje kaxig spännflata med självaktning. Jag saknar den inte nämnvärt, flatkammen, men man får lov att erkänna att den var ett tydligt kännetecken att spana efter på bussar och tåg. En annan sak är att färre och färre i flatgeggan är äldre än jag och fler och fler är yngre. Underligt, det där.

Någon viktig spaning jag har missat?
Annonser

21 thoughts on “>butcharnas och flatkammarnas tidsålder

  1. >Butcharna och flatkammarna får mer än gärna fortsätta köra på. Rock n roll! Dock kan man inte låta bli att glädjas åt det faktum att det som ryms i vad den stereotypa lebban/flatan ”är” ser ut att ha börjat utökats i lite fler nyanser, precis som du är inne på. Vi är iaf en bit på vägen. Börjar kännas som en mer och mer ”rättvis” bild av verklighetens lebbarmé. Tack och lov för det: det vore ju förskräckligt om det ska fortsätta daltas om den skeva synen att ”flator är manhaftiga kepsbärare med dålig erfarenhet av män etc.” hur länge som helst. Det tjänar nog ingen på.Hälsning!

  2. >Håller med dig om att linjerna suddas ut allt mer och min gaydar om och om igen gör mig mäkta besviken. Men jag måste samtidigt säga att jag tycker det är intressant, framåt, för att inte säga ”bra”.Kan det ha att göra med att förr behövde man tydliga attribut (eg. flatkam och prilla) för att synliggöra för presumtiva partners att man var gay, och att man numera ofta har tillkännagett det genom att klart och tydligt titulera sig HOMOSEXUELL på QX, där man numera träffas? Bara en tanke…

  3. >jag vill tälta i mitten!!! men man passar ju inte in nånstans då när man plötsligt slutat universitetet och flyttat till småstad. när man ska se ut som mitten fast lite lite mer vuxen och officiell. har man på sig pojkbyxor och tjejskjorta känner man sig plötsligt som den truckigaste truckerflatan ever, och handlar man en ganska könsneutral tröja på dressman får man butikstanterna att sätta i halsen. that sucks! det är som att gå igenom identitetsförvirring igen, fast man precis kommit på vem man är och vad man är. som om nån säger ”sorry, vi har tagit bort den modellen. det var förra årets modell. nu har vi bara såna här, med volanger på.”. butch och femme i all ära, men jag vill att mitten åxå ska få finnas kvar utan att bli det nya butch.

  4. >Håller med alla andra där uppe… Mer variation utan att driva bort det ”gamla” är bra. Förutom att det fortfarande känns som om det bara finns butch eller femme, vare sig jag är mer ”feminin” och inte identifierar mig som femme eller inte, och det driver mig galen. 😦 Känns inte som om det finns någon uttalad möjlighet att vara ”feminin” vid sidan om ”femme” som jag inte vill ha att göra med!(*vinkar* inget att se här, bara en liten mus som postar för första gången…)

  5. >mossgrön, mio, syster, electra: Jag håller med om att det är mycket roligare med alla nya uttryck, så länge de gamla inte försvinner! Jag repeterar vad Mio sa, så ingen missar det för det var ungefär vad jag själv kände: ”jag vill att mitten åxå ska få finnas kvar utan att bli det nya butch” anonym: flatkam är en slags frisyr där man har kort hår och kammar upp mitten av det till en slags början till tuppkam, som om man hade en mohikan. Fast man inte har det.

  6. >Jag tänker att de där delvis speglar samhället där det också känns som det är mer ok att va precis som man vill. De är mer accepterat bland heterobrudar att va lite mer manhaftiga precis som flatkretsen har kommit att acceptera mer feminina brudar. Jag har också blivit mer tsk fr ett par år sedan och tänkar att när man varit ute ur garderoben ett par år inser man att man inte behöver se ut som en kille för att få brudar o att även de feminina brudarna verkar få ragg. Jag tror man blir lite mer hemma i sin sexualitet att man inte behöver göra den så himla tydlig utåt. Känner också igen de där med att när folk kommer ut som ftm överallt så inser man verkligen tjusningen med att va kvinna!

  7. >Vid min oerhört höga ålder (44) har jag insett att snickarbrallor och tanktop är lika nödvändiga i min garderob som klänning, fjäderboa och glittriga pumps.Jag tillåter mig lyxen av att vara allt jag har lust med. Butch, femme, feminin eller flatig.Jag byter däck på bilen och grillar revbensspjäll i en frisyr jag trivs med – för kännedom vare sig flatkam eller hästsvans…Livet blir roligare om lådan är större och jag ser ingen anledning att förminska mig för att passa in i en norm. Jag försöker vara jag och har fullt schå med det./Russin

  8. >Intresssant! Men jag tänker att allt detta ändå bara är yttre attribut. Eller ”bara” förresten…så enkelt är det kasnke inte…men ”bara” i det avseendet att det egentligen inte säger någonting om vem man är som människa…Det speglar kanske mer trender i den tid vi lever?! Tack och lov är det mer ok nu än för tio år sedan att avvika från heteronormen och då behöver man inte i samma utsträckning definiera sig ifrån den… utan till…det man själv känner för…

  9. >Jag är JÄTTEBRA på att bygga kojor! Jag kan ta med mig slagborr och glitter och på ett väldigt vänskapligt vis se på, beundrande, medan du lyfter tungt. Jag borrar, du lyfter? Det är väldigt frustrerande att känna sig för queer för heteronormisarna och för heteronormig för queersen, så jag tänker att en koja där i mitten verkar precis hur lockande som helst!

  10. >Sara, visst kunde man läsa ett utdrag av din senaste bok på nätet? HAr minne av att jag lyckats komma åt det, men fipplade bort det på vägen. Shame on meKeep kick’n!

  11. >”jag vill att mitten åxå ska få finnas kvar utan att bli det nya butch” Och det gamla butch skulle vara… FtMs? Det innebär ju att alla gamla butchflator skulle vara ts, och det är de ju knappast. Femme, androgyn och butch kommer alltid finnas. För nog lär det finnas butchar som är nöjda med att vara kvinnor?

  12. >Elias: nej, inte att det gamla butch skulle vara ftm, men att butcharna är mer marginaliserade idag än de var förut (många av dem var faktiskt ftm… nästan alla jag känner faktiskt, och de som är kvar är alltså inte alls lika många) vilket får till följd att det gamla mitten verkar som det nya butch… hänger du med? Jag hoppas verkligen att det finns butchar som är nöjda med att vara kvinnor, men de tycks vara färre än jag trodde för några år sedan!vd:n: pratar du kanske om kapitel1.se, där man fortfarande kan läsa mitt bokmanus Udda?rewaxörskan: Jag har förstås också en slagborr (jag är ju det nya butch!!!) men pysslar gladeligen med hamrande och skruvande och lyfter tungt medan du vänskapligt beundrande ser på. Någon mer?

  13. >Jag är butch men samtidigt känner jag mig varken som en tjej eller kille så jag lever i en kvinnokropp med killkläder, intergender alltså. Det känns som om man måste vara antingen tjej eller kille i dagens samhälle, kanske var så förr med.. dock är de flest feminina nu känns det som.. men butcharna finns därute, speciellt i gbg, som förövrigt känns som den nya gaystaden eftersom alla kommer ut som bi/gay lite här och där.. för vissa är det bara en fas men det är ju bra att man vågar testa iallafall så man kan vara säker. Jag själv har aldrig behövt testa mig fram för att veta att jag är homosexuell, det kändes helt enkelt naturligt. För 10 år sedan kanske jag inte ens hade kunnat tänka tanken angående den möjligheten.

  14. >dessvärre finns fenomenen från förr fortfarande kvar, om än i, förhoppningsvis, mindre utsträckning. men det var inte länge sedan jag blev utfrågad vad jag egentligen gjorde på gayklubb, ”för du kan ju inte vara homo”. behöver väl inte ens påtala hur förbannad jag blev. och bara i senaste numret av qx får skådisen johanna lazcano veta att hon ”ser hetero ut”, vilket ställs i motsats till hennes heterosexuella karaktär i andra avenyn som visst ser mycket mer homo ut. så visst lever föreställningarna kvar, och de reproducerar helt oreflekterat. och jag är så jävla less!

  15. >Att dissa heteronormen tycks vara det centrala. När jag läst olika bloggar så inser jag att man befinner sig på ett sluttande plan.Elakheterna om heteronormen är återkommande och vad många nu gör är att använda samma retorik som de homosexuella själva bekämpat under årtionden.Hur kan det ha blivit så här?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s