>livet är som en läpp

>Jag har nu varit singel lite längre än ni tror. Och brudar är så sjukt aptitliga, men inte samma brudar som brukade vara det. Det är underligt hur saker som en gång var präktiga, blir sexiga och hur det som brukade vara oemotståndligt bara räcker till en suck. Det är underligt hur man kan följa sina instinkter precis som vanligt och ändå vara på väg åt ett annat håll.

Jag har fått rynkor under ögonen som inte går bort. Och jag är nöjd på något sätt, för de säger att här, här har vi ögon som har skrattat och gråtit tills det har blivit en del av dem. Och aldrig kommer jag kanske att bli någon som är helt nöjd med att låta håret växa rakt och brunt, eller låta vita väggar vara vita. Brunt och vitt är färger man kan låta trötta fåglar skita, för att rimma på saken.

Det är några veckor efter avslut, som bilderna brukar börja klarna över vad man Vill Egentligen. Några veckor före avslut, är man antingen lyckligt ovetande om att slutet är på väg, eller grubblande över hur det hela ska gå. Nu kommer viljorna. Jag vill åka till Tanzania och Bagamoyo och komma ihåg min swahili igen och köpa nya kangas. Jag vill köpa lesbiska kläder och sitta lesbiskt på tunnelbanan med benen isär och vara jättejättelesbisk utan nagellack, lesbisk som man var lesbisk när jag kom ut och man bara var lesbisk om man samtidigt hade rakat huvud och nedgångna gympadojor. Jag vill åka till San Francisco för att se hur det är. Jag vill ha ett vardagsrum med möbler som hör ihop med sig själva.

I mitt vardagsrum har jag nämligen ett skrivbord som inte ens hör ihop med sig själv. Det består av två hurtsar som råkar vara lika höga, men där slutar likheterna. Ovanpå dem ligger ett bräde som råkar vara lika brett som djupen på de båda hurtsarna. Nyckelordet är ”råkar”, och jag är inte säker på att det är den bästa grunden för det liv man vill ha. Jag vet inte om det är meningen att man ska gå på loppisar och tänka ”det duger”, jag tror på spretigheten men jag börjar luta åt att all ens spretighet åtminstone ska ha något att göra med ens egen smak och vilja. Oj hoppsan, där slank vi visst in på livet. Underligt hur man alltid gör det, hur man än försöker fokusera på krukväxter, grammatik eller möblemang.

(Om jag var mer inne på bloggutmaningar, skulle jag göra det här till en. Den som känner sig manad får förstås skriva svaret på sin blogg och skriva sina egna frågor, som en äkta bloggutmaning, men det går lika bra bland kommentarerna.) Vuxenpyssel; fyll i meningarna:

Livet är som en fågel, _______________________.

Livet är som skräp, _______________________.

Livet är som en lastbil, _______________________.

Livet är som en läpp, _______________________.

Advertisements

13 thoughts on “>livet är som en läpp

  1. >livet är som en fågel- man väntar sig vacker sång men får äggröra?livet är som en läpp – 1den som har den blir missnöjd för man behöver egentligen två? -2 den blir lätt lite ful och fnasig?livet och läppen: – 3 man måste måla över dem för att få dem presentabla i sällskapslivet?livet är som en lastbil – för det är alltid gubbar som bestämmer över (in-)riktningen?

  2. >Livet är som en fågel, runt, dunigt och fritt, men det har likförbaskat vassa klor och en näbb.Livet är som skräp, det finns ingen hejd på vad man hittar om man rotar i andras.Livet är som skräp, varierat, osorterat och bäst att inte hänga kvar vid för länge.Livet är som en lastbil, kommer dundrande i full hastighet när man minst anar det.Livet är som en lastbil, bromsar inte för någonting.Livet är som en läpp, fantastiskt att utforska.

  3. >Livet är som en fågel, skrikigt, gapigt och ibland förtrollande sött. Och ibland sjunger fågeln så vackert att hjärtat skrynklar sig och så tror man på det en stund. Det vackra. Likförbannat är det bajs som lämnas kvar.Livet är som skräp. Ibland hittar man nåt som är bra att ha i all röran.Livet är som en lastbil, tungt och svårt att ändra kurs på.Livet är som en läpp, oanvändbar utan sin partner. (Det där vill jag inte tro på själv, men det var det enda jag kom på.)

  4. >Livet är som en fågel – ibland fritt och flygande och ibland instängt och sorgligt och ibland pang! i vindrutan på en bil. Livet är som skräp – färglatt i diket, illaluktande i soppåsen,och ibland något som någon annan vill ha och uppskattar. Livet är som en lastbil – stort, vomligt, smutsigt och illaluktande men det kan ta en riktigt långt. Livet är som en läpp – mjuk och fylligt och lätt rosafuktigt lockande.

  5. >Alltså Sara Lövestam. Du får säkerligen sådana här kommentarer så ofta att du kan bada i dem, men jag måste bara säga att du är så sinnessjukt bra på att skriva. Om jag ändå kunde trolla med ord som du kan, ja herregud.. Jag läser för tillfället igenom ”Brudens blogg” och skrattar igenkännande, blir tårögd och fnissar förtjust över dina underbara formuleringar. Nåväl, jag ville bara visa min uppskattning och hoppas att du fortsätter blogga så man har något att läsa till morgonkaffet. Du är bäst!

  6. >Tja…livet är olika faser…den ena avlöser den andra och allt detta pågår utan att man själv kan råda över det. Då blir det nog så här ibland, att man upptäcker att det man inte tyckte om förut, nu verkar intressant och att nya, främmande tankar har slagit rot i ens hjärna. Det är jobbigt att fastna mellan två faser, att upptäcka förändringen runt ens person men framförallt inuti en själv. Speciellt om man inte är beredd och vill…Men du verkar veta vad du vill, Sara. jag hejar på dig!!

  7. >Livet är som en fågel, en sån där med vingar.Livet är som skräp, om livsstilen går hand i hand med att trasha.Livet är som en lastbil, tuppkam och ACDC-skiva – om man är gängad åt det hållet.Livet är som en läpp, värd att läppjas på.Glad hälsning!Ps. Intressant med L Word-omröstningen förresten: Kan nån själ förklara varför Shane typ alltid tar hem det o är den alla springer efter???? Ds.

  8. >Livet är som en fågel -Fullständigt skräckinjagande. Livet är som skräp – det finns överallt. Livet är som en lastbil-Stort , dånande och samtidigt skrämmande Livet är som en läpp- Rosigt lockande och ganska underbart.Ja, jag vet..jag är en skam för Sollentunas bloggare 😦

  9. >Livet är som en fågel: Vad du matar den med skiter den ut (Eller som en annan klassiker – ”det blir vad man gör det till”…)Livet är som skräp – för att din värld inte ska kollapsa måste du källsortera – inte varje människa, varje till kvällmålet nyutprovad maträtt är en keeper… släng dem i komposten! (bildligt talat allstå)Livet är som en lastbil – visst kan du kånka runt på 10 000kg grejer om du vill och om lasten är den rätta – men ibland kan det vara skönt att bara dumpa all Pripps Blå-öl på vägen… och bli glassbil istället. Livet är som en läpp – med åren blir den bara buckligare ju tråkigare du har haft… så åk rutchbana.

  10. >Livet är som en fågel, en nyutsprungen skräp. Ja, som den ljuvaste lastbil, min läppjande, du är.(Undrar om du läser kommentarer så här långt i efterhand?)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s