>"håll er på spelområdet … väggen kommer nu"

>Om inte annat, så gör det lite ont i hjärtat när folk inte förstår att det bara är lite svängrum man begär. Att man inte vill gå med armarna tätt, tätt intill sidorna eller krumbukta sig åt fel håll för att ens form var för liten, att man inte vill att livet ska vara ett enda långt Hål i Väggen.

”Det är gjort för en kungspudel som ska lyfta på häcken”, säger Felix Herngren och tar orden ur munnen på mig, när formen inte passar och jag antingen måste bryta ny frigolit eller ägna all min energi åt att böja mig åt onaturliga håll. Trots att mänskligheten enligt vissa har utvecklat mig till en viss speciell roll i tusentals år, har jag och många andra av någon outgrundlig anledning ändå svårt att känna oss hemma i den. Det är underligt att jag kan känna så, när en helt etablerad fil dr i matematik påpekar att fasta roller för pojkar och flickor är helt okej, så länge de värderas lika.

Det är inte problematiskt, skriver hon, matematikern Tanja Bergkvist, med olika roller så länge de värderas lika. Men hur kan det inte vara problematiskt, när det finns folk som har problem med det? En femåring nära mig går på ett dagis där pedagogerna förklarar att det är ”viktigt att bekräfta barnens könsidentitet”, där de själva sprider uppgifter om att rosa är en tjejfärg och att pojkar leker med pinnar. Tjejen som vill leka med pinnar, eller killen som gillar sin rosa tröja, hjälps inte direkt av att det de hänvisas till värderas lika högt som det de egentligen vill.

På det rosa tåget är jag däremot med. Byt ut ”flickor” och ”pojkar” mot ”femininitet” och ”maskulinitet” och jag kan till och med tänka mig att spatsera med den glittrande fanan i täten. Säg att rosa är en fin färg, att alla som vill får ha gymnastikdräkt med volang och att det gäller alla barn. Säg att det är roligt att snickra och att det inte är konstigare att Fia gör det än att Manuel gör det. Uppmuntra alla bra sidor, hos alla barn, åt alla håll, sådär som vi inte gör nu eftersom vi har ett gäng frigolitväggar i bakhuvudet.

En hel drös med bloggare är oroliga för vad ”genusmaffian” ska göra med deras stackars barn, nu när flickorna ska tvingas leka med he-man och pojkarna knyppla sina egna förkläden. Och jag vill hoppa upp och ner och förklara tills det går fram: Det är ju NU de tvingas till saker, genom att bli bemötta som två olika arter endast utifrån formen på sina könsorgan.

Jag tror, som jag kanske har sagt, att den genomsnittliga pojken har något annorlunda beteenden och behov än den genomsnittliga flickan. Jag är inte en total socialkonstruktivist, jag tror att vi föds med olika förutsättningar att utveckla olika personlighetsdrag och att det bland annat influeras av vilka doser av olika hormoner vi exponeras för i vårt ursprungliga käll. Men det har ingenting med saken att göra, för vem av oss är egentligen spegelbilden av ett genomsnitt av en grupp vi råkar tillhöra, och hur är det farligt att pojkar lär sig att ta hänsyn eller att flickor vågar klättra i träd? De killar som växer upp till så kallade ”riktiga karlar” dör nog inte av att få prata om sina känslor, lika lite som de tjejer som växer upp till modebloggare tar skada av att höra ”vad stark du är” istället för ”oj kom ner från trädet så du inte gör illa dig och akta klänningen”. Sådant som genuspedagogik handlar om.

Även om de flesta småflickor skulle plocka upp en docka och de flesta pojkar en plastbil vid ett ”fritt” val, är det helt absurt att göra majoritetens upplevelse till lag och titta konstigt på den nittionionde pojken när han står och tröstar en bebisdocka. På ett dagis med fungerande genuspedagogik skulle inte blicken laddas med värderingar baserat på hans val av leksak, och de omgivande pojkarnas fördömanden skulle bemötas som fördömanden bör. Själv ville jag alltid leka med sparkcyklarna, men jag gjorde det nog inte en enda gång. Det var ju killeksaker. Jag kom ändå lindrigt undan, om man tänker på butchbarn, fjollbarn, transbarn, barn som hämmas och trycks ihop mer än någon vuxen förstår, för att behaga frigoliten. De som klagar på att ”genusteoretikerna ignorerar naturliga skillnader” och att ”det har gått för långt med jämställdheten”, förstår inte att de normer som känns naturliga för dem, blir självmordsförsök och många timmars terapi för andra. Jag tror inte att herr Herngren visste hur djup frågan var, när han ställde den: ”Vem fan har sågat upp den här skiten från början?”

Annonser

11 thoughts on “>"håll er på spelområdet … väggen kommer nu"

  1. >Åh vad skönt att läsa ditt inlägg! Jag fick själv ett utbrott i leksaksaffären häromdagen för att de enda alternativen till min 8-årige brorsdotter är Barbie, bebisdockor och chihuahua-valpar i rosa väskor ooh de enda klapparna till mina småbröder är rymdleksaker, krigsinspirerade saker och monster. Är det så konstigt att lönerna är olika när alla tjejer ska identifiera sig med Barbie och söta menlösa féer och alla pojkar med Stålmannen? Jag blir GALEN på alla skillnader mellan könen som sägs vara biologiska, att tjejer inte vill bli chefer osv när det bara är att gå in i närmaste leksaksaffär för att se hur olika barnen fostras. Jag bloggade om det här för ett par dagar sen och jag bara ÖNSKAR att vi kunde behandla barn (och vuxna) utifrån vilka individer dom är istället för kön…

  2. >Har själv alltid varit liberala i min ståndpunkter, inte kallas mig feminist till exempel, för jag tycker det ingår i en demokrati (och som liberal) att man inte behandlar folk annorlunda på grund av kön, sexuell tilhörighet och så vidare.Men håller starkt med dig om att genusdebbaten behövs, för jag var/är själv en lite fjolla, som lekte både med bilar och Barbie. Även om det finns generella skillnader mellan köken så innebär det inte att man ska stigmatisera de som är annorlunda och försöka få dom att ‘tänka om’ – det är sogligt. Individens/barnets rätt först.

  3. >Kärnpunkt. Olika roller är inget problematiskt så länge dessa värderas lika. Se också förskolans läroplan (Lpfö 98) som citeras i artikeln. Visst kan det vara bra att forska om roller men problemet är hur denna vetenskapen införts, förträdarnas attityder och smygimplementeringen utan att tillfråga föräldrar eller ha mandat i lagstiftnin elelr motsvarande.

  4. >Fan vad bra! Tack!(Själv märkte jag aldrig av könsroller förrän i skolan – som när jag inte fick ha träslöjd för att jag inte var pojke – men så slapp jag också dagis och klättrade istället i massvis av träd.)

  5. >Gick aldrig på dagis, men på lekis lekte jag mest med pojkarna – och bestämde rätt mycket över dem när vi lekte äventyr och cirkus och annat. Klättra i träd vågade jag däremot inte, och jag älskade både barbie- och klippdockor. Blir lite tveksam när föräldrar totalt bojkottar allt ”flickigt” till sina döttrar, i ambition att flickorna då inte ska bli könsstereotypa. Inget rosa, inga barbiedockor osv. Men är inte det också att fösa in barnen i en mall? Ligger grundvärderingarna i en rosa tröja? Tror bestämt att man både kan gilla glitterrosa och vara feminist – oavsett vilket kön man anser sig tillhöra. Eller resonerar jag snett här?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s