>Slagträ För Inkompetenta

>Som SFI-lärare häpnas man ibland över politiska förslag och åsikter som rör invandrare och svenskundervisning. Som när folk utgår från att alla kan lära sig svenska på högstadienivå bara de vill – motivationen kan vara en personlig lust att lära, eller en utvisningspiska som viner inspirerande över deras huvuden. Alla friska 25-åringar jag har stött på på SFI har sugit åt sig svenskan som en svampbob och klarat nationella provet inom sådär ett år. De flesta friska, läskunniga 45-åringar också. Men vem som helst som umgås med några olika kursdeltagare i en vecka, kommer att inse att de allra flesta 62-åriga analfabeter från Somalia (eller något annat land där språket inte ens påminner om indoeuropeiska språk) inte har en möjlighet att någonsin kunna skriva en mening som ”Därför föreslår jag att kommunen öppnar fler bibliotek i förorterna, för att alla ska ha möjlighet att läsa böcker gratis”* (en typisk mening från texterna man ska skriva i nationella provet). Det spelar liksom ingen roll om man lockar med tio tusen i bonus.

Det hör inte riktigt till saken, så jag ska inte börja ironisera över det av regeringspartierna föreslagna kontraktet, det där som beskrivs som ”ett kontrakt om att de (invandrarna) känner till svenska lagar, regler och värderingar” och gör att jag måste fundera ett tag över vad kontrakt egentligen betyder – kan man verkligen skriva på ett kontrakt om att man känner till något? Inbegrips inte någon form av avtal, en överenskommelse om något man förbinder sig att göra (eller inte göra)? Förutom ironiseringar över vad som egentligen är en svensk värdering, inbegrips även juridisk terminologi i vad jag inte tänker fördjupa mig mer i just nu, så vi lämnar det.

Politiker älskar att prata om SFI. Det är nämligen en sån där verksamhet som nästan alla har åsikter om, men nästan ingen har någon insikt i. ”Ni borde ha nivågruppering”, säger folk ibland, som om ingen hade tänkt på det. ”Ni borde ha en klass för högutbildade och en för lågutbildade eftersom de lär sig på olika sätt”, ”ni borde sluta att bara undervisa grammatik”, ”ni borde ha individuella studieplaner”, ”ni borde samarbeta med arbetsmarknaden”, ”ni borde ha aktuellt material”… Jag vet inte vad de tror att vi gör. Rabblar verblistor och hoppas att något ska gå in? Nu senast är det riksdagsledamöterna Elisabeth Svantesson och Tomas Tobé som inte har koll på vad SFI egentligen håller på med (eller kanske vad man ska med språkkunskaper till). Det brukar politiker visserligen nästan aldrig ha, SFI-undervisningen används när politiker vill debattera något som de flesta inte har någon insikt i men som har haft dåliga konnotationer sedan 60-talet (då nivågruppering och utbildade lärare på SFI var något exotiskt). Ni kan läsa artikeln om ni vill, annars kan jag sammanfatta den såhär:

SFI har funnits i över 40 år och utvärderats och förändrats gång på gång. Det är ohållbart. Därför vill vi förändra det igen. Vi vill också ge det ett nytt namn för att låtsas att det är något helt annat än SFI. Den nya utbildningen ska heta Startsvenska och den ska ha lite lägre ambitioner än SFI. Vi tycker att det räcker att man kan säga spik och hammare för att få jobb som snickare, för vem behöver egentligen snickare som kan läsa en hel dagstidning eller hjälpa sina barn med läxorna? Vi låtsas inte om att massor av SFI-skolor redan har praktikanknutna utbildningar, studievägledare och yrkesvägledare, utan vi låtsas att det är vår helt nya idé att svenskundervisning och praktik ska gå hand i hand. Vi låtsas också att hela denna nya idé grundar sig på att SFI inte fungerar, när vi egentligen vill spara pengar på bekostnad av invandrares språkkunskaper.

Det (för mig personligen) mest intressanta i sammanhanget är att jag satt bredvid Tomas Tobé på förra årets gaygala, ni vet, när han blev utnämnd till årets homo. Jag minns tydligt hur vi över våra sallader pratade om SFI, hur vi har nivågrupperad undervisning, yrkesutbildningar och nära samarbete med arbetsförmedling och praktiksamordnare och hur det underligt nog är något politiker tycks ha missat. Han verkade hålla med. Men han väntade också på att eventuellt bli årets homo, så det kanske var på samma sätt som jag instämmer med folk som jag pratar med i telefon, medan någon på TV är på väg att vinna Project Runway.

*förutom vokabulär och stavning kräver en sådan mening att man bland annat (medvetet eller omedvetet)
1) vet att kommunen och förorterna skrivs i bestämd form (som oftast bestäms av ett antal grundkriterier men ibland tycks vara helt godtycklig)
2) vet att bibliotek och böcker skrivs i obestämd form (som också har sina kriterier, och sina undantag)
3) vet hur man böjer alla substantiv, t.ex. att ”bok” blir ”böcker”
4) vet att verb i vissa typer av bisatser måste skrivas i presens även när de rör framtiden
5) vet att ett verb som följer ett hjälpverb måste skrivas i infinitiv
6) vet att ett verb som följer direkt på ”att” måste skrivas i infinitiv
7) vet vilken preposition som föregår ”förort”
8) vet att verb kommer på andra plats i en huvudsats
9) vet att bisats inleds med bisatsinledare och subjekt