>Jag minns absolut att jag i förra söndagens cliffhanger lovade att avslöja vad jag är allergisk mot. Jag ska försöka hålla nere spänningsnivån så att ni inte får blodsvallning och sätter i halsen, men det blir svårt för det är som ni nog förstår en ganska rafflande historia. Det började på väg från en teaterföreställning jag hade avnjutit i sällskap av min mor och andra lösa släktingar. Plötsligt märkte jag att min ena mungipa var lite mer svullen än den andra, som strängt taget inte var svullen alls. Svullnaden var väldigt lokal och pirrade samtidigt som den var lojt avdomnad. Vafalls? tänkte jag för mig själv och petade mig i mungipan som om ett påfluget pekfinger skulle få ordning på det hela. Efter cirka 20 minuter var svullnaden borta och allt var frid och fröjd.
Sedan dess har min svullna mungipa repeterat sig en gång i månaden, ja för att vara exakt var 28:e dag. Varande av det täcka könet, tänkte jag förstås efter ett tag att det hela måste vara hormonellt. Vi är ju hormonstyrda varelser, menar jag, som gungar med i våra cykler och knappt kan ilskna till över Internet Explorers ovana att stänga av sig själv utan att det kan förklaras med ”den tiden i månaden”, så en mungipa kan ju väldigt lätt inkluderas i den ekvationen menar jag. Efter ett par månaders observation var jag helt säker på att min mungipa mest plågades av menstruella inre konflikter, men så en dag svullnade den upp helt utan äggstocklig inblandning! Vafalls! tänkte jag igen. Sedan drog jag mig till minnes att jag hade ont i huvudet och hade unnat mig en Ipren tidigare under kvällen, precis som jag gör varje gång fröken rödlök kommer på besök (ja jag tänkte att vi skulle börja etablera nya begrepp inför nästa viktorianska backlash). Det började gå upp ett ljus. Jag kastade mig över det lilla pappret i Iprenasken, det där som man aldrig läser, och svart på vitt stod det: Mindre vanliga biverkningar (färre än 1 av 100 patienter): Allergiska reaktioner (astma, nässelutslag, hösnuva, slemhinnesvullnad i mun och hals). Jag pöste av stolthet. Inte nog med att man är gay och vänsterhänt alltså. En på hundra.
Och då passar det ju bra att publicera ett av alla mina opublicerade inlägg, detta en ordväxling från den 22 maj:
Jag: Jag kollade just in dina tuttar.
Tofflan: Va?
Jag: Jag kollade just in dina tuttar.
Tofflan: Varför då?
Jag: För att få en udda erfarenhet.
Tofflan: Jaha.
Jag: Testa något nytt.
Tofflan: Annars kan du alltid byta till Ibumetin.
0 svar
>”/./i sällskap av min mor och andra lösa släktingar.”Inte för att vara petig, utan mest för att det lät så fruktansvärt roligt. Brukar inte mödrar annars räknas som en av de närmsta släktingar man har?Tack för en underbar blogg, förresten!
>Haha! Jag fick ett tag otäcka blåsor i munnen som konstigt också dök upp en gång i månaden. Det tog några månader innan jag, liksom du, tittade på bipacksedeln och insåg att jag var en av få som inte kan äta naproxen/pronaxen utan att få läppar som ser nybotoxade ut. Det kanske är något med HBTQ-folk och biverkningarna för värktabletter?! 😉
>”Jag pöste av stolthet. Inte nog med att man är gay och vänsterhänt alltså. En på hundra.”Bah! Kom igen när du haft två sambos som under er relation utvecklat en hjärntumör. Där ligger du i lä!(Ja, galghumor är helt okej om inga barn eller djur skadas i processen.)