>apropå namnlagen

>Jag kan inte säga att jag direkt förstår den där namnpraxisen. Vari ligger farligheten i att någon i kvinnokropp skulle välja att heta Klas-Göran? Är det risken för att man skulle råka behandla folk som män trots att de är begåvade med livmoder och således inte förtjänar det tilltal de känner sig mest bekväma med? Att någon skulle råka få högre lön för att man inte såg på namnet att han saknade skäggväxt och manliga genitalier? Faran måste ju på något sätt ha att göra med att man inte får råka behandla någon som om de tillhörde ett kön som inte matchade könsorganen, vilket i sin tur förutsätter att man behandlar folk olika beroende på kön. Det kanske är där det kör ihop sig för mig, för jag kan inte riktigt se vitsen med det om man inte är ute för att ragga – och har man väl hamnat i en raggsituation är man troligtvis redan attraherad av människan på säkrare grunder än könsbundet förnamn. Och för att dra det en aning längre: om det nu är så problematiskt, har vi inte redan den problematiken i och med alla könsneutrala namn som finns för att förvirra oss till att inte veta om vi ska köpa blå eller rosa sockor till varandra?

Å andra sidan är det mycket jag inte förstår. Som varför de har tagit bort Knasen-kolorna ur sortimentet. En dag var de bara borta.

0 svar

  1. >Det stora problemet med att låta någon heta Klas-Göran har självklart att göra med det sociopsykologiska lidandet namnet innebär. Inte nog med att personen i fråga kommer att förföljas av en gnällande Lillbabs. Att alla ens beundrare, partner och ex kommer att springa runt och sjunga ”Är du kär i mig ännu Klas-Göran?” gör dessutom kärlekslivet svårt. Detta förvärras självklart av att man hör samma melodi på radio.

  2. >Åh! Precis det där inlägget formulerade jag på cykel hem igår kväll. Varför är det så viktigt attt hålla i sär könen och paniskt leta efter skillnader, när det som är mest intressant ändå är likheterna? Vad bra att i alla fall någon hade ork att faktiskt skriva det. Heja!Fast jag tror att Knasen-kolorna försvann för att de fastnade så mycket i tänderna. Marabou romrussin däremot, det är i sanning ett mysterium.

  3. >Inte nog med att personen i fråga kommer att förföljas av en gnällande Lillbabs. Haha – tack för skrattet!Men seriöst – good thinking, Sara. Det är bra mycket mer problematiskt om man kallar ungen Fotsvett eller Skövde.

  4. >Äsch. Normativa människor (lägg till prefix själv om du vill) behöver aldrig tänka, utan vet instiktivt vad som är rätt och fel. Det är liksom bara så. Anledningar och bakomliggande resonemang är helt onödiga, det räcker att säga ”men det förstår du väl att man inte kan” (lägg gärna till ett nervöst fniss och hånfull blick). Tror att det handlar just om det där med blå eller rosa sockar, för tänk om någon tog fel färg, det skulle bli outhärdligt pinsamt.

  5. >Men alltså, i och med den nya lag som ska träda i kraft 2009 om diskriminering mot könsöverskridande identitet och uttryck borde man väl från och med då få heta vad man vill utan att någon ifrågasätter det..?!

  6. >Det är ju lite lustigt att argumentet för att exempelvis transfolk inte ska få lägga sig till med s.k. ”konträra” namn är att ett namn inte ska leda till obehag för bäraren när hela poängen i det fallet är att eliminera just ett sådant obehag. Det vore lättare att förstå om lagtexten lydde ungefär ”ett namn får inte bäras så att tjänstemän inom namnlagsbyråkratin upplever obehag”.

  7. >Men om man gör så här då, barn får bara heta könsrätt och könsneutral- så att obehag undviks. Medan vuxna kan välja själva och heta precis vad de vill. Om si så där 146 år kanske Klas-Göran är helt neutralt och någon myndighet kan välja att plocka bort förbudet för småbebisar av ”fel” kön att heta så. Om det nu skulle vara önskvärt på något sätt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela vidare inlägget
Andra poster