>trimmerminnen

>Om någon eventuellt har sett mig på pendeltåg eller tunnelbanor (jag har sett indikationer bland kommentarerna) och tänkt att det var värst vad vildvuxen hon har blivit, får man verkligen leva och verka med sån där sidsnagg som växer över öronen, så vill jag bara tala om att min trimmer har lagt av. Den har hängt med i sju år, vi har färdats tillsammans över tre kontinenter, genomlevt fem flickvänner och med nit och noggrannhet har den trimmat mitt huvud om och om igen med två veckors mellanrum. Oftast utan hjälp utifrån, så jag har lärt känna mitt bakhuvud mer än de flesta någonsin gör.

Men ett trimmerår motsvarar väl kanske tio människoår, åtminstone om trimmern kostade 200 kronor på Clas Ohlsson. I Grekland startade den inte förrän jag skakade den kraftigt och slog till den (kärleksfullt) över munnen, då surrade den långsamt igång och avskedsklippte mig. I helgen startade den inte alls.

Igår gick jag så till Expert för att köpa mig en ny maskin. Det kändes lite som ett svek, men vad ska man göra när någon inte vaknar upp hur kärleksfullt man än slår? På den första expertbutiken hade de inte den trimmer jag ville ha, så jag fick gå iväg till nästa. På den andra hade de rätt trimmer men kortläsaren funkade inte så jag fick gå och ta ut pengar igen och komma tillbaka. Alla tre gånger jag gick in i en av dessa butiker, kom en och samme man in tillsammans med mig. Han såg ganska nedgången ut, håret på ända. Första gången skulle han hämta ut en trimmer som han hade lagt undan. Andra gången skulle han hämta ut en trimmer han hade lagt undan, det var alltså fel butik han gick in i första gången. Medan jag pratade med min försäljare om huruvida det var sprutt i min maskin, hörde man fragment från deras konversation, det mest intressanta var kanske: ”och den här skulle man kunna raka en katt med?”. När jag hade gått och hämtat pengar och stod och betalade, kom han in igen och frågade om han inte hade fått något kvitto. Titta i plånboken, föreslog försäljaren, och se där låg kvittot! Nu undrar jag vad kosmos vill med att stoppa in denne man i mitt trimmerköp, tre gånger. Kanske vill det att jag ska raka en katt.

Jag har fortfarande inte testat min nya maskin, men den är blank och ser ut som en korsning mellan en dildo och ett rymdskepp. Ikväll blir jungfrufärden av, den som vill beskåda resultatet kan bege sig till Mouse Club imorgon.

Vi har haft några fina år, jag och min gamla trimmer. Jag vill tro att jag gav den mycket, att vi gjorde många saker som en trimmer ofta bara drömmer om och att jag lät den uppnå sin hela potential. Visst, det var vildare i början, mer passionerat och mer experimentellt. Slutet var kanske lite monotont, vi var mer enformiga i vårt ständiga trimmande av huvudsidor, men jag vill också tänka att det var de sista åren som gjorde att vi kunde komma djupare, få en större förståelse och finna en ömhet i rutinen. Låt oss begrunda tiden vi fick tillsammans, till ljuset av bilderna som kanske bäst representerar vår relation.



Advertisements

7 thoughts on “>trimmerminnen

  1. >Jag hoppas att det inte var en Babyliss. Babyliss är fenomenal när man siktar på att likna ett krusbär. Alla övriga estetiska mål missar den med en envishet som bara överträffas av Fredrick Federleys försök att bli intervjuad i QX.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s