>och vecka 34 är inte ens över!

>Jag förstår att ni har saknat information om min spännande vecka. Åh den har verkligen överträffat alla förväntningar. Förtjänat sin siffra (34) i almanackan, berikat mitt liv ur så många aspekter. Höjdpunkten kom igår, när jag köpte ett wienerbröd och städade ur min kyl. Det visade sig att jag bakom keson och tomatpuréns skyddande mur hade tre burkar soltorkade tomater i olika sorters olja och några vakuumförpackade. Uppenbarligen har jag ofta känt ett psykologiskt underskott av soltorkade tomater, alternativt vad de representerar.

Vad representerar en soltorkad tomat, undrar kanske ni oskyldiga läsare, men det är inte det största mysteriet vi har haft att tampas med den här veckan. I tisdags gick jag nämligen till Coop för att byta ut skarvsladden jag köpte i lördags åt min nya telefon. Och dra på trissor – när jag kom tillbaka med min nya sladd fungerade inte den heller, inte ens när jag testade den på mina vanliga telefoner! Är det telefonerna som har lierat sig med den gamla skarvsladden? Borde jag låta dem långsamt vänja sig? Borde jag göra närhetsövningar och låta dem ta emot varandra när de faller? Alla dessa är frågor vecka 34 har väckt, ja, jag kan inte sluta yvas över den här livsavgörande, överraskande veckan. Och det är inte slut där. Visste ni till exempel att min närbutik har tagit in goda wienerbröd igen? Efter en tid med fantastiska wienerbröd med mjuk gegga i kanterna, började de sälja tråkiga, torra som inte alls var värda sina 8,90. MEN NU! Mandelgegga i kanterna, frasigt utanpå, vaniljkräm i överflöd, pärlsocker och glasyr. Vi kan se det som en metafor för livet. Ge inte upp, de goda wienerbröden kommer tillbaka. Vi illustrerar med en bild från 80-talet, det decennium som präglade min barndom: