Om jag är en fisk. Eller: Vad en sfi-lärare ser

Jag kommer nu att använda en fantastisk text, nyligen spontant inlämnad av en elev, för att den är fantastisk och för att jag tänkte berätta vad det innebär att kunna ett språk. (Jag har frågat eleven om jag får dela med mig av texten.)

en fisk

Jag har visat denna text för ett antal personer (för att den gjorde mig så förtjust) och märkt att många genast ser vad som är fel. En sjuåring med svenska som modersmål kan peka ut ett helt gäng språkfel, en skriftmedveten sjuåring kan också peka ut kommateringsfelen. Fritt vald mobilförsäljare på gatan kan genast säga: ”Det heter inte ‘vad ska göra’, det heter ‘vad ska jag göra’. Det heter inte värför, stopa och kola.”

En språkvetare eller allmänt grammatikintresserad person kan göra en mer avancerad analys av texten. Typ jag, innan jag pluggade språkdidaktik på lärarutbildningen. En sådan analys skulle kunna se ut så här:

Om jag blir plötsligt en fisk. Vad ska göra.

Skribenten sätter punkt efter bisats. Meningen är därför ofullständig.
Satsadverbialet står efter det finita verbet trots att det är en bisats. ”Blir plötsligt” borde vara ”plötsligt blir”.
Huvudsatsen saknar subjekt. Den är därför ofullständig.

Det är som en intresse fråga.

Omotiverat ”som” (om skribenten inte är norrlänning).
Substantivet ”intresse” används som ett adjektiv. Ett alternativ är att skribenten menar ”intressefråga” och det är då fråga om särskrivning.

Och så vidare. Varenda mening går att analysera, och det var vad vi fick göra under ett seminarium på språkdidaktiken. Jag kände mig jätteduktig, för jag hittade väldigt många fel. Men sedan vände läraren på steken: ”Frågan är inte vad som är fel. Frågan är vad som är rätt, och vad som är nästa steg.”

Det är kanske det mest relevanta en person någonsin har sagt, när det gäller språkundervisning. Lyckligtvis (förhoppningsvis) sägs det på varenda kurs i språkdidaktik. Efter utbildning och tio år som sfi-lärare har jag fått en helt annan blick för texter skrivna av personer som håller på och lär sig språket. Den blicken säger så här:

  • Skribenten kan använda svenska i skrift för att uttrycka abstrakta tankar och idéer. Texten är fullt begriplig.
  • Skribenten använder genomgående presens och blandar inte tempus.
  • Skribenten använder infinitiv efter hjälpverb (ska göra, ska undvika). Möjligen är detta mer etablerat vid vissa hjälpverb, eftersom ”ska” oftare än ”vill” följs av verb i infinitiv.
  • Skribenten använder i princip alltid finit verb, och oftast subjekt, även där subjekt och verb endast fyller funktion som platshållare. ”Det är” betyder ingenting men krävs grammatiskt i meningen, precis som ”jag” i många av meningarna.
  • Skribenten skriver på raden (i stället för t.ex. rakt över den), med bokstäver i jämn storlek.
  • Skribenten spetsställer adverbiella bisatser, och visar fyra prov på att bisats följs av verb (fyra prov på en svår grammatisk regel är definitivt mer än en slump). Andra spetsställda bisatser följs dock av subjekt och ibland punkt.
  • Skribenten använder relativa bisatser (t.ex. ”som jag vill”) på ett korrekt sätt, och blandar inte ihop dem med de överordnade satser de ingår i.
  • Skribenten kollar upp stavning och rättar sig själv (se hur ”renara” har ändrats till ”rensar”)
  • Skribenten stavar vanliga ord rätt, och ofta även mer ovanliga/svårstavade som ”plötsligt”. Innebär antingen att hen har lärt sig stavningen på många ord, eller att hen har goda strategier som t.ex. kan involvera användning av lexikon.
  • Skribenten kopplar ihop huvudsatser med konjunktion, utan att blanda ihop ordföljden genom att t.ex. inleda påföljande huvudsats med verb.
  • Skribenten sätter ibland punkt efter ensam bisats, men missar sällan punkt mellan huvudsatser (utan konjunktion), vilket tyder på medvetenhet om att punkter behövs mellan meningar. Efter punkt följer alltid stor bokstav.
  • Skribenten använder retoriska grepp som upprepning.
  • Skribenten har skrivit en relevant rubrik och underskrift, vilka följs respektive föregås av radbyte.
  • Frågor följs av frågetecken, påståenden av punkt. Kommatecken används i samband med längre bisatser och vid uppradning.
  • Skribenten uppvisar viss idiomatik och använder vanliga etablerade fraser som ”till slut” och ”jag gör som jag vill”.
  • Skribenten sätter satsadverbialet före det finita verbet i en bisats (som jag aldrig känna i jordlivet), och missar det i en annan (om jag blir plötsligt en fisk). I huvudsatser sätts satsadverbialet alltid på rätt plats.
  • Skribenten gör egna sammansättningar av substantiv, även om ”jordliv” i det här fallet råkar sammanfalla med ”jordeliv” som betyder något annat. Kan dock inte komma på ett bättre alternativ, som inte förstör det poetiska i ordvalet.
  • Skribenten använder med få undantag obestämd och bestämd form på rätt ställen. Samma sak gäller singular och plural. Även i mer komplexa nominalfraser är bestämdheten rätt, t.ex. ”min korta berättelse” där adjektivet står i bestämd form och substantivet i obestämd, eftersom de följer på ett possessivt pronomen.
  • Skribenten använder även ovanligare prepositioner på rätt sätt (t.ex. vid och mellan)
  • Skribenten använder en hypotetisk möjlighet, som kan läsas som en symbol, för att förmedla en känsla. Skribenten sätter sig också in i ett annat, och i detta fall radikalt annorlunda, perspektiv.

Och så vidare. ”Vad är nästa steg?” undrar kanske den som läst hela vägen, men det har jag inte tänkt gå in på eftersom det här inlägget handlar om att det är svårt att använda ett nytt språk helt korrekt och att man lätt ser ett fel men missar många rätt. Och att det inte räcker med att kunna ett språk, för att kunna lära ut det. (Men nästa steg är att 1) fortsätta jobba på att alltid skriva subjekt i alla satser och 2) identifiera bisatser och se att de hör ihop med sina överordnade satser och inte kan stå som självständiga meningar.)

Fast egentligen skrev jag den här texten för att alla ska fatta vilken fantastisk text min elev har skrivit, och inte fastna på mindre väsentliga saker som hur man stavar till ”skrattar”.

Om jag är en fisk

Om jag plötsligt blir en fisk, vad ska jag göra? Det är en intressant fråga. När någon läser min korta berättelse, får den veta varför jag vill vara en fisk. Sanningen.

Om jag är en fisk, ska jag simma och simma som jag vill, och jag ska simma mellan hav, flod och ocean, utan att någon stoppar eller styr mig. Jag gör som jag vill. Jag ska leva i en annan, ren värld. Inget hat, ingen otrohet, inga krig.

Jag ska känna olika känslor, som jag aldrig kan känna i jordlivet. Om jag är en fisk, ska jag simma vid stora fiskar och rensa dem från småsaker.

Om jag är en fisk skämtar jag med fiskare, eller simmar till stranden och kollar på människor, som solar, skrattar och är kära. Om jag är en fisk ska jag undvika stora fiskar och gömma mig mellan växter. Till slut: Om jag är en fisk, ska jag titta på solnedgången varje dag, och jag ska aldrig, aldrig gå tillbaka till jordlivet.

En Fisk

det kom en present

En påpasslig läsare har passat på (för det är det påpassliga människor gör) att skicka en fantastisk present. ”Har för mig att du bor i Hammarbykvarter och att du tränar – därav presenten.”

bajenmossa

Som ni vet ägnar jag oproportionerligt mycket tid åt att diskutera, motarbeta och skriva sånger om verbfraser på min fritid, medan min sambo tittar på sport i sin grönvita halsduk. En typisk dialog mellan oss kan vara:

- Vi förlorade.
– Förlorade vad?
– Matchen.
– Jaha, vad synd. Har du varit och spelat innebandy?
– Nej, det var Bajen. Jag satt i vardagsrummet. Du skrev.
– Jaha. Vad synd att ni förlorade. Vi, menar jag.
– De borde ha flyttat fram sin mittback.
– Jag håller med. Vad var det för sport?

Man kan säga att denna gåva förenar mina och hennes intressen i en mössa. Inte bara hennes förresten – jag har ju själv varit på en bajenmatch för sjutton. Och diktat om det!

autointervju om ett fascinerande jobb (som är allt utom ”flummigt”)

Inspirerad av kommentarerna till föregående inlägg, tänkte jag härmed svara på frågorna jag själv hittade på angående mitt mindre mediebevakade jobb. Välkomna till (ännu) en autointervju alltså!

Hur blev du sfi-lärare?

Det började med att jag började lära min dåvarande flickvän svenska, och upptäckte att det både var kul och tilltalade mitt språkintresse. Då gick jag en 20-poängskurs (idag skulle den kallas 30-poängskurs) i svenska som andraspråk, där det ingick praktik på sfi. Jag hade redan en massa poäng i svenska, så det var bara att fortsätta bygga på min utbildning tills den motsvarade det mitt jobb krävde. Det innebar fem och ett halvt års studier, för den som undrar, men fem år skulle ha räckt om jag inte hade velat ha en magisterexamen.

Fick du kämpa länge, för att komma in i branschen?

Nja. När jag sökte mitt första sfi-lärarjobb fick jag nej, eftersom de bara sökte behöriga lärare. Jag envisades, och fick till slut komma på en intervju för springvikariat. Sedan var jag inne i branschen, för övrigt på samma företag där jag fortfarande jobbar.

Började du tidigt intressera dig för språk?

Ja, jättetidigt. Men inte alla språk, utan ganska länge bara mitt modersmål. Hur det är uppbyggt, vad ord betyder och kan betyda, sånt som är bra att vara intresserad av när man ska lära ut det.

Hur gör du, när du undervisar? Liksom, planerar du mycket först, eller kör du på inspiration?

Vi har en planering för hela terminen, som gäller hela skolan. Inom de ramarna planerar jag en vecka i taget, och ser till att varje dag ger något inom läsning, lyssning, skrivande och tal. I varje längre lektionspass (4 timmar) lägger jag alltid in en grammatikdel, som jag kopplar till temat och texten vi håller på med. Jag jobbar med samma text i en vecka, ibland längre. Enligt mig är det både slöseri med papper och ineffektivt att ge eleverna text efter text, utan en chans att verkligen förstå den och uppta nya ord i sitt eget ordförråd. Det finns tusen sätt att jobba med en text. Det finns tusen sätt att jobba med ett enda ord, för den delen.

Vad undervisar du om just nu?

Just nu håller vi på med litteratur, och vi har precis varit på biblioteket där alla har lånat lättlästa böcker som de kommer att läsa under ett antal veckor och ha som underlag i en del uppgifter. Grammatiskt fokuserar vi just nu på bestämd och obestämd form (skillnaden mellan en saftig kaka, den saftiga kakan och min saftiga kaka) samt prepositioner i tid (skillnaden mellan i en vecka, på en vecka, under en vecka, om en vecka och för en vecka sedan).

Så himla spännande, jag har också en dröm om att bli lärare, men jag vet att det är svårt … Tror du att man kan bli lärare även om man inte har undervisat som ung?

Ja det tror jag, men du har rätt i att det är svårt. Inte att bli lärare, det är jättelätt eftersom inte många söker till en aslång utbildning som resulterar i ett dåligt betalt yrke med låg status och anpassningar till ständiga politiska utspel. Att lära ut svenska, däremot, är svårt om det inte ligger för en. Hur förklarar du ordet ”däremot” för någon som inte har det i sitt språk? Hur svarar du på frågan ”varför uttalas Kista och kista på olika sätt?”? Vad ger du för respons till eleven som skriver i sitt formella brev ”Min förslag är det som politiker ni måste tänka innan ni ska säljer hyresratt”? Om du har en idé om sådana saker finns chansen att det kommer att gå galant.

Vad krävs det för att få lärarlegitimation?

Att man har en lärarutbildning och har arbetat som lärare i minst ett år.

Har du träffat Jan Björklund?

Nej.

Om du har en dålig dag, är det inte svårt att komma igång då?

Jo, men när jag drar igång brukar det ge sig. En gång var jag riktigt ledsen efter att en relation tog slut. Den dagen var alla elever otroligt omtänksamma, utan att veta varför jag mådde dåligt.

Vad gör du när du kör fast?

Jag kör inte fast så ofta nu för tiden, när det gäller lektionerna. Det jag kan fastna i och behöva prata med kollegorna om, är ifall det är en elev som behöver extra stöd, eller som har en kraftigt avvikande åsikt om sin egen förmåga och vill skriva test i förtid. Så kallade ”taggiga profiler” och gränsfall.

Har du några testelever, eller testar du och de andra lärarna era lektioner på varandra?

Jag skulle säga att mina två första år var ”testår”. Efter det visste jag vad som funkade och inte. Jag testar förstås fortfarande olika saker för att utvecklas. Till exempel prövar jag i år att lära ut strukturen i hela nominalfraser i stället för att som tidigare prata först om substantiv och sedan om adjektiv, för att se om det blir mindre förvirrande för eleverna (det verkar det bli).

Vad brukar ni prata om på era möten?

Elevärenden, temaveckor, likabehandlingsplanen, den lokala arbetsplanen, nya direktiv från politiker, organisationsförändringar i företaget, nya betygssystem och kunskapskraven för de nya betygen, bedömning av texter, värderingar och uppföljning av ovanstående.

Lärde du dig undervisa innan du fick en egen grupp, eller lärde du dig liksom under tiden?

Jag lärde mig, som i princip alla andra lärare, liksom under tiden. Utbildningen gav en grund som var viktig, men inget ersätter erfarenheten. Och ingen skola (vad jag vet) har råd att sätta dubbla lärare under en lärares första tid, så man får helt enkelt kasta sig ut.

Är du medlem i lärarförbundet eller LR?

Ja.

Att ha ett creddigt och ett ocreddigt jobb

Så här blir reaktionerna ofta när jag berättar att jag jobbar som sfi-lärare:

- Åh vad spännande! Hur blev du det? Fick du kämpa länge, för att komma in i branschen? Började du tidigt intressera dig för språk? Hur gör du, när du undervisar? Liksom, planerar du mycket först, eller kör du på inspiration? Vad undervisar du om just nu? Så himla spännande, jag har också en dröm om att bli lärare, men jag vet att det är svårt … Tror du att man kan bli lärare även om man inte har undervisat som ung? Vad krävs det för att få lärarlegitimation? Har du träffat Jan Björklund? Om du har en dålig dag, är det inte svårt att komma igång då? Vad gör du när du kör fast? Har du några testelever, eller testar du och de andra lärarna era lektioner på varandra? Vad brukar ni prata om på era lärarlagsmöten? Lärde du dig undervisa innan du fick en egen grupp, eller lärde du dig liksom under tiden? Vad har du för pedagogisk ingång? Man har ju en dröm om att själv bli lärare en dag, hehe … men det är mest en dröm. I så fall skulle jag nog undervisa på studieväg 2. Det är ju kul att prata om ord och sådär, jag skulle nog kunna bli en bra sfi-lärare, om jag satsade. Hörde ni, kompisar, den här tjejen är sfi-lärare! Jo det är sant! Är du medlem i lärarförbundet eller LR?

Och så här blir reaktionerna ibland när jag berättar att jag jobbar som författare:

- Jaha, oj. Ja, ni får ta mycket skit nu va. Synd att det där med böcker inte fungerar.

Eller var det tvärtom?

dagens tips

Tips 1. Om du vill läsa allt jag har skrivit om t.ex. språk, kan du klicka på länken ”språk” direkt under detta meddelande, så filtrerar du bort allt som bara handlar om pepparkakshus och könsidentiteter. Andra kategorier är exempelvis ”allmän folkbildning” (där hamnar t.ex. alla mina inlägg om googlingar), ”hen” (där hamnar mina funderingar över den uppståndelse ett nytt pronomen kan orsaka) och ”friskis” (där hamnar min förundran över att jag börjat gå på jympa).

Tips 2. I kväll konkurrerar jag med Mästarnas mästare och Bachelor om tv-tittarna. Men för den som inte vill missa något, finns ju Babel även på Svtplay. Kan det vara första gången en grammatikbok får vara med i Babel?

Tips 3. Skaffa inte twitter! Jag gjorde det igår, och har inte haft en lugn stund sedan dess.

glad grammatikdag!

En synnerligen glad grammatikdag tillönskar jag er alla, mina välartade bloggläsare! Själv inledde jag den med att växelvis vakna och halvslumra från 00.30 till 4.30, då jag slutgiltigt vaknade. Inte för att jag ständigt fick briljanta grammatiska insikter, vilket man hade kunnat förvänta sig av en grammatikdag, utan för att jag skulle med en taxi klockan 5.40. En rationell hjärna hade kanske koncentrerat sig på att sova då, de få timmar den fick, men ni vet hur hjärnor är.

(En positiv sak var visserligen att jag klockan 03.48 fick idén till min nästa qx-krönika. Och i princip hela ordalydelsen.)

Det tidiga uppvaknandet var för en god sak, nämligen folkbildning via åtta minuter i radio och fem i tv. Eller om man ska kalla det grammatikmission. Här kan du höra hur jag låter i ottan, och här kan du se hur jag ser ut ett par timmar senare (men fortfarande i ottan) när jag* gått genom den magiska sluss som på tv-språk kallas Sminket.

Jag skriver förresten detta halvliggande i min soffa, liksom pustande efter en ansträngande vecka som ingen ska tycka synd om mig för. I onsdags firade vi boksläppet för Grejen med verb, men det var bara avrundningen på en lång dag med media, där höjdpunkten nog får sägas vara inspelningen av Babel, som kommer att sändas på söndag kväll klockan åtta. Ja, det innebär att ni måste välja mellan Bachelor och mig.

Det mest fantastiska var, som det ofta är, Annika Lantz. Hennes gåva till min releasefest var ett gäng frågor som hon pepprade mig med, som en del i releasefestens program. Coachen filmade, vilket innebär att det någon gång i framtiden kommer att komma en video, men tills vidare får ni hålla tillgodo med en bild på tårtan. Ni som var på min förra releasefest vet hur god den var.

tarta flodhast

Nu när jag halvligger här med ett pulserande huvud som är vant vid åtta timmars sömn och uppstigning 8.30, och betraktar bilden på onsdagens tårta, slår det mig: Ett helt hörn av den finns fortfarande i min kyl. Och här sitter jag och skriver blogg. Poängen var i alla fall att jag hoppas att ni har en glad grammatikdag. Använd gärna ett extra inkoativ när det kvällnar, så blir Johar glad.

*Jag ser att det står ”Lövström” i texten, men jag lovar, det är jag.

ps. I morgon kommer jag till Akademibokhandeln för att prata om verb, svara på frågor och signera böcker.

verbfras, nu med musikvideo

Min aversion mot verbfraserna har naturligtvis även inspirerat till en musikvideo. Jag tänkte släppa den efter releasefesten och recensionsdatum, men i regnet och blåsten utanför mitt fönster fladdrar en tufsig skata förbi och tjuter (läs med dopplereffekt) ”Alla som har väggar sitter inomhus idag och vill kolla på videooo”.

Den som nu sitter och bekymrat undrar: ”Vad är en verbfras då?” kan med fördel slå upp sida 123 i Grejen med verb, och läsa kapitlet ”Vad är en verbfras då?”.