glad grammatikdag!

En synnerligen glad grammatikdag tillönskar jag er alla, mina välartade bloggläsare! Själv inledde jag den med att växelvis vakna och halvslumra från 00.30 till 4.30, då jag slutgiltigt vaknade. Inte för att jag ständigt fick briljanta grammatiska insikter, vilket man hade kunnat förvänta sig av en grammatikdag, utan för att jag skulle med en taxi klockan 5.40. En rationell hjärna hade kanske koncentrerat sig på att sova då, de få timmar den fick, men ni vet hur hjärnor är.

(En positiv sak var visserligen att jag klockan 03.48 fick idén till min nästa qx-krönika. Och i princip hela ordalydelsen.)

Det tidiga uppvaknandet var för en god sak, nämligen folkbildning via åtta minuter i radio och fem i tv. Eller om man ska kalla det grammatikmission. Här kan du höra hur jag låter i ottan, och här kan du se hur jag ser ut ett par timmar senare (men fortfarande i ottan) när jag* gått genom den magiska sluss som på tv-språk kallas Sminket.

Jag skriver förresten detta halvliggande i min soffa, liksom pustande efter en ansträngande vecka som ingen ska tycka synd om mig för. I onsdags firade vi boksläppet för Grejen med verb, men det var bara avrundningen på en lång dag med media, där höjdpunkten nog får sägas vara inspelningen av Babel, som kommer att sändas på söndag kväll klockan åtta. Ja, det innebär att ni måste välja mellan Bachelor och mig.

Det mest fantastiska var, som det ofta är, Annika Lantz. Hennes gåva till min releasefest var ett gäng frågor som hon pepprade mig med, som en del i releasefestens program. Coachen filmade, vilket innebär att det någon gång i framtiden kommer att komma en video, men tills vidare får ni hålla tillgodo med en bild på tårtan. Ni som var på min förra releasefest vet hur god den var.

tarta flodhast

Nu när jag halvligger här med ett pulserande huvud som är vant vid åtta timmars sömn och uppstigning 8.30, och betraktar bilden på onsdagens tårta, slår det mig: Ett helt hörn av den finns fortfarande i min kyl. Och här sitter jag och skriver blogg. Poängen var i alla fall att jag hoppas att ni har en glad grammatikdag. Använd gärna ett extra inkoativ när det kvällnar, så blir Johar glad.

*Jag ser att det står ”Lövström” i texten, men jag lovar, det är jag.

ps. I morgon kommer jag till Akademibokhandeln för att prata om verb, svara på frågor och signera böcker.

verbfras, nu med musikvideo

Min aversion mot verbfraserna har naturligtvis även inspirerat till en musikvideo. Jag tänkte släppa den efter releasefesten och recensionsdatum, men i regnet och blåsten utanför mitt fönster fladdrar en tufsig skata förbi och tjuter (läs med dopplereffekt) ”Alla som har väggar sitter inomhus idag och vill kolla på videooo”.

Den som nu sitter och bekymrat undrar: ”Vad är en verbfras då?” kan med fördel slå upp sida 123 i Grejen med verb, och läsa kapitlet ”Vad är en verbfras då?”.

Grammatik efter mellon: verbfraser

Som utlovat, sjätte och sista tjuvtitten i Grejen med verb som redan kommit ut!

Grejen med verbfras

För melodi, se Internet. Sången kan också sjungas till melodin till ”Jag är en jävel på kärlek” med G.E.S.

Jag kan förstå nominalfras
Jag kan förstå huvudord och attribut
Har inte den kritiken, i grammatiken
Är de ganska bra
Jag kan förstå fundamentsplats
Jag kan se vad som är finit och infinit
Jag kan förstå varför man gör som man gör
Med satsadverbial

Men det finns ett ord jag vet
Ingen annan kan förklara varför det ordet finns
Vem man än frågar, så är det ett ord med en
Förklaring som ingen mänska minns

Så varför har vi en verbfras?
Ja varför har vi en sån nyckfull existens?
Ja varför har vi en verbfras?
Det finns ingen som kan svara på det, eller hur?

En verbfras är inte en satsdel
Och det är inte en bestämning till nånting
Har inte den funktionen, och positionen
Är totalt diffus
Och den är inte en ordklass
Den hjälper inte till för att förstå syntax
Och alla andra fraser är liksom baser
För nåt slags system

Men i en verbfras så kan man ha ett objekt
Predikativ och adverbial
Som ju är satsdelar själva, det är suspekt
Det är absurt, det är skandal

Så vad är grejen med verbfras?
Vad är grejen med en fras som är så här?
Ja vad är grejen med en verbfras?
Det finns ingen som kan svara på det, eller hur?

kampen fortsätter

Åttonde mars överväldigar mig. Kanske för att jag har varit en del av den feministiska kampen så länge jag vetat att den funnits, och samtidigt sett så lite hända. ”Kampen fortsätter, sexismen ska krossas!” skrek vi i kör på nittiotalet och eftersom jag var tonåring trodde jag på det. Det är åtta år sedan jag skrev följande:

”De har inte lärt sig att tyda flickors signaler” förklarade en polis i Metro idag, när han fick frågan varför en snubbe stoppade in sina fingrar i en 16-årings underliv på ett äventyrsbad häromdagen. Ja det måste vara jävligt svårt. Tjejer skickar ju så konstiga signaler, först tar de inte ögonkontakt med en, sedan drar de sig undan när man kommer nära, sedan stelnar de till eller försöker vrida sig ur ens grepp och till råga på allt anmäler de en när allt är klart. Det verkar vara väldigt svårt det där, men som tur är har jag kommit på något revolutionerande och kan härmed presentera min anti-våldtäktsguide för dummies: En brud som inte vill ha något uppkört i fittan beter sig ungefär som en snubbe som inte vill ha något uppkört i röven. En bra tumregel (komplimentera mig gärna för mitt ordval) är att inte göra något alls. Om man är helt övertygad om att bruden verkligen sitter där i bubbelpoolen och väntar på att någon ska uppmärksamma hennes könsliga behov, kan man sätta sig några meter därifrån och avvakta, för då finns det tre alternativ. Antingen vill hon verkligen att just du ska komma och ta henne till extas. Då kommer hon förr eller senare att ta kontakt med dig och uttrycka detta behov väldigt tydligt. Alternativ två, och det mest troliga alternativet, är att du har misstolkat signalerna. Eftersom du avvaktar kommer det inte bli så pinsamt för dig när du upptäcker den saken, du kan bara låtsas att du var intresserad av själva badandet, eftersom det ändå är det man gör på badhus. Det sista alternativet är att hon visserligen är skitkåt, men inte på dig. I så fall gör du som man gör när man går förbi en filmpremiär som man inte är bjuden på – går förbi och låtsas att du ändå inte är intresserad.

”Om jag skulle ge ett råd till en tjej som ville välja karriär”, sade jag till Coachen i morse, ”så skulle jag tipsa henne om att välja vilken mansdominerad bransch som helst, där utbildning är det viktigaste kriteriet. Det finns en sorts naturlag, nämligen, som säger att kvinnodominerade branscher präglas av lägre löner. När fler kvinnor kommer in i en bransch, sänks lönen, så se till att välja ett yrke som aldrig kommer att attrahera så många andra kvinnor (Tycker du att det verkar osolidariskt att inte tänka på andra kvinnors löner, finns risken att du måste rösta på ett parti med liten chans att komma in i riksdagen, vilket gör dig ansvarig för hela valresultatet i september). Vad gäller den sexistiska jargongen som antagligen kommer på köpet, får du ha lite humor.”

Ge inte upp, det finns en morgondag, ylar Anna Book i min Spotify för det är inte bara kampdag, utan också schlagerdag. Och jag tänker på alla rösträttsbrudar som tänkte just så, i så många år, när våra mormorsmödrar var unga. De offrade något för Saken. Vissa offrade en eftermiddag, andra hela livsgärningar, för att morgondagens kvinnor skulle ha det lite lättare att höja sina röster. Och kolla, vi fick rösträtt! Det slutade vara lagligt att våldta sin fru! (Andra grejer blev inte så fantastiska som rösträttskämparna trodde då, läs några nummer Rösträtt för kvinnor om du har en stund över!)

Gudrun Schyman, Lawen Mohtadi, Alexandra Pascalidou är dagens Signe Bergman, Elin Wägner och Gulli Petrini för mig. De ger mig hopp och får mig att pallra mig upp. Kampen fortsätter, sexismen ska … inte stå oemotsagd.

Själv har jag inte gjort så mycket. Men i alla fall skrivit en roman i svensk rösträttsmiljö, med fler flator än i Fröken Frimans krig. Känns kommersialistiskt att nämna det, men den är faktiskt på rea.

Grammatik mellan mellon: Oregelbundna verb

Som utlovat, femte tjuvtitten i Grejen med verb med releasedag 19 mars 2014*:

Oregelbundna verb: Det är här man får gå och bli lite godtycklig, för de små oregelbundenheter som vi sett prov på i konjugation fyra blommar ibland ut i total anarki. Svenska Akademien har bestämt sig för att beteckna ett litet gäng verb som ”halvsvaga” och beskyller andra för att ha ”defekt böjning”. Vi som har lite anständighet i kroppen går naturligtvis inte runt och anklagar verb för att vara halvsvaga och defekta, utan lägger helt enkelt alla oregelbundna verb i en och samma hög. (”Som queer”, kanske någon säger nu, men queer är något helt annat. Queer skulle du, ur verbsynpunkt, möjligen vara om du tog bort alla konjugationerna och ifrågasatte hur vi i vårt dagliga liv reproducerar normerna kring vad som över huvud taget får kallas verb.)

*Inte! Jag fick just meddelande från förlaget att de kommer att släppa den tidigare, redan under nästa vecka. Vilket innebär att den sista tjuvtitten kanske kommer redan i helgen!

Grammatik mellan mellon: konjugationerna

Som utlovat, fjärde tjuvtitten i Grejen med verb med releasedag 19 mars 2014:

Konjugationerna

Något som en infödd svensk sällan tänker på, är vilken konjugation som gäller när hen säger ”jag är så jävla trött på det där ’hen’, det gör mig mer förbannad än både isbjörnsdöden och arbetslösheten, sluta använda det och sluta tala om för mig vad jag ska säga och inte säga”. Men en person som försökt tillägna sig det svenska verbsystemet i vuxen ålder är smärtsamt medveten:

är = starkt verb (konjugation 4)

gör = oregelbundet verb

sluta = konjugation 1

använda = konjugation 2

tala = konjugation 1

ska = oregelbundet verb

säga = konjugation 2

Konjugationerna kallas ofta verbgrupper och är det som beskriver hur verbet böjs. Allra lättast är det att böja verb i den föredömligt regelbundna konjugation 1 (som också kan kallas ar-verb för att de slutar på -ar i presens). Små barn har förstått det där, det är därför de säger: ”Han ljugade! Vi stjälade inte alls något godis, det var en tjuv som kommade och ätade allting!” Vi andra, som inte är barn, vi förtjusas av komplexiteten hos ett starkt verb och spänner blicken i det stackars godisfryntliga barnet och rättar: ”Ljög. Det heter ljög.”

Grammatik mellan mellon: finns futurum?

Som utlovat, tredje tjuvtitten i Grejen med verb med releasedag 19 mars 2014:

Finns inte, finns

Ibland står det i grammatikförklaringar att ett visst tempus, ett visst modus eller någon annan grammatisk form inte finns på svenska. Men de finns, precis på samma sätt som man kan vara kissnödig i England.

Låt mig för all del utveckla.

Det finns inget engelskt adjektiv som betyder kissnödig. Mina engelska elever skrattar när jag förklarar att vi har ett ord som beskriver någon som behöver kissa. Att vi har adjektiv som beskriver behovet att äta (hungrig) och dricka (törstig) verkar inte alls konstigt, men I’m peey finns tydligen inte på engelska och blotta tanken får mina engelsmän att fnittra högt. Ändå går de runt i England och behöver kissa stup i kvarten.

På samma sätt går vi här i Sverige omkring med ständiga behov av att markera framtid, pågående aktivitet eller önskemål, helt utan att ha en bestämd verbform dedicerad uppgiften. Där någon med progressiv aspekt i språket, låt oss kalla honom Paul (personen, inte aspekten), lätt och ledigt förklarar: ”I am eating”, kan en stackars svensktalande knappast kontra med ”jag är ätande”, utan får knorra till det med ”jag sitter och äter”. Det funkar det med.